En liten bit av Italien har blivit min

Ett nytt konstverk har landat hos mig. Det föreställer en övergiven bondgård någonstans i Italien, och den är förevigad av en av mina arbetskamrater, en uppskattad kollega vid nyhetsdesken under lång tid. Sida vid sida har vi suttit, i dagar, veckor, månader och år, och det har varit givande!

Anders Mohlin är i dag en av få "riktiga" tecknare som arbetar på en nyhetsredaktion. Troligen är han en av de sista i skrået "rättegångstecknare", de som - när kameror är förbjudna - får i uppdrag att skildra miljö och människor i en rättssal under pågående förhandling. 

Numera är de yngre kollegorna oftast renodlade grafiker, skickliga i sitt gebit förvisso, men förr i världen hade vi journalister faktiskt konstnärer som arbetskamrater! Några har blivit berömda, som Karin "Mamma" Andersson till exempel. Andras verk har ställts ut på gallerier och sålts till konstintresserad allmänhet, men ändå ganska sällan. 

Molla (som han allmänt kallas) är en härlig kombination av finurlighet, klokskap och kreativitet. Han är en friluftsmänniska på långfärdsskridskor och fjällvandringar, han bestiger ett och annat berg ibland, rättar till kepsen och plåtar huvudstaden i morgonljus när han är på väg till jobbet på Gärdet. Det blir fantastiska fotografier!

Men han går nog ingenstans utan att ha skissblock, pennor och färger med sig. Molla ser en vacker flicka, en rynkig gubbe eller ett blankt och välputsat vrålåk. Han avbildar dem, snabbt och skickligt. Så har han hållit på i åratal, och i botten har han förvisso en utbildning på Konstfack.

Nyligen hade han sin allra första utställning i ett litet galleri på Hornsgatspuckeln här på Södermalm. Jag gick dit, det var vernissage. Packat i den lilla lokalen! Och på väggarna tryck av uppslag i hans "anteckningsböcker". Det blev snabbt många röda prickar som betecknar att verket sålts. En av prickarna var min.

Nu har verket levererats till min dörr och jag är mycket nöjd med mitt köp - Maken gillar det också, han var inte med och såg utställningen så han visste inte vad jag valt. 

Om det blir fler utställningar av Mollas verk vet jag förstås inte, men det borde ha gett mersmak, kan jag tycka. Dessutom har han uppmärksammats för sitt jobb på Sveriges television, i ett rejält reportage i Dagens Nyheter som du kan läsa här.

Nu ska jag se till att skaffa en ram till bilden, där pinjeträden står som utropstecken vid horisonten och man nästan känner hur all grönskan runt de gamla husen doftar. En bit av Italien har blivit min!

Copyright Klimakteriehäxan