Veckans mening – om våren

Veckans mening ska hämtas ur det man nyss läst och det ska vara en mening som står ut lite extra, av en eller annan anledning. Det är så Skriv-Robert vill ha det på lördagar. Idag väljer jag att vara olydig och bryter mot reglerna, eftersom jag är full av vårkänslor! Texten här nedan är skriven av Runa Sundh, en gång lärare och en bekant från förr i Barndomslandet, vars främsta poet hon var. Runa skaldade på mål, och hon gjorde det bra. Som i dessa rader om våren, i två meningar: 

”Fôgglera sjonger å speler se grant

björkra ha nyss schloge ut

dä spirer å växer å gror överallt

en njuter varenda minut!

En önsker att tia ville stå still

se att en hann mä litte mer

uttå allt dä sôm finns nu i vår natur

när sô möe ikring en sker."

Fler av Runas alster (och hela vårdikten) finns med i min lilla bok "Sånt nästan bara jag minns". Jag har två häften med hennes dikter i min bokhylla. Hon kallade dem för "runskrift"! Och de såldes inte i några jätteupplagor precis, men vi som har de där böckerna, vi vårdar dem ömt.

Copyright Klimakteriehäxan (och Runa Sundh)

Reaktioner

Fredag. Vårdagjämning. Från nattfrost stiger temperaturen i solen, bara tunna moln på himlen, fåglarna kvittrar om än inte på högvarv. Så kan en dag i mars te sig i Barndomslandet, efter begravning av en kusin som lämnar många glada skratt och roliga minnen efter sig, från sandlådan och framåt genom livet: boogiewoogie på piano, bilfärder i hisnande fart, många brev, pusselläggande vid mitt köksbord och ofta visad gästfrihet. För att ta några exempel.

Elisa Matilda listar som vanligt fem frågor, i dag handlar det om reaktioner (om än inte på begravning som alltid är sorgligt men denna var ändå ljus) och punkterna ser de ut så här

1. Vad var det senaste som gjorde att du rynkade på näsan? När jag glömde säga till att jag inte vill ha någon sås hälld över min pommes frites.
2. Vad var det senaste som fick din hjärna att explodera? Den har tack och lov inte gjort det. Än.
3. Vad fick dig senast att rulla på ögonen? Donald T. Och beskedet att Lars Leijonborg träder in i politiken igen. Håhå jaja.
4. Vad gjorde att du senast släppte loss? Det var nog så länge sedan att jag glömt det. Inser att jag borde släppa loss oftare.
5. Vad har nyligen varit en nagel i ögat? Varje gång jag ska betala en krognota retar jag mig på att kortläsaren föreslår att jag ska betala dricks i en mängd mat och service sällan gjort sig förtjänta av. Kalla mig snål, jag tål det.

Copyright Klimakteriehäxan

En ny stafettsträcka

Det pågår en Bloggstafett just nu, initierad av Sara Madeleine, och jag har blivit nominerad, för andra gången. Känner mig smickrad förstås, när Mrs Calloway – en av de bloggare jag "umgås" mycket flitigt med – lämnar över stafettpinnen till mig.

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.

De tio punkterna om mig som bloggare petade jag ihop på "den förra stafettsträckan". Kan jag lägga till något?

11. Är road av mat, framför allt av att äta gott, men också att laga något (i de perioder när jag inte är kökstrött).

12. Vill inte ha reklam på min blogg. I den mån det ändå förekommer är den gratis och föranledd av något jag verkligen gillar.

13. Jag uppskattar tips om tv. film och läsning som jag ofta ramlar över hos andra bloggare. Hoppas mina tips också landar bra hos andra emellanåt.

Finns det fler hugade stafettdeltagare där ute? Vad sägs grabbar, det är i dagsläget flest tjejer som är med? Nominerar Skriv-Robert och Janerik Sundh i bloggarnas pojklag. Nöjer mig med dem i denna omgång. 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att historien om hur Donald Trump delar ut skor till honom närstående män är märklig på mer än ett sätt. Det visar sig ju att skorna inte är i samma storlek som mottagarens fötter. Utrikesminister Marco Rubio syns knalla omkring i jättestora dojor, med en enorm glipa i hälen. Hur han alls kan gå i dem är svårt att begripa. Men ännu konstigare tycker jag är att han inte i tysthet uppsöker en skoaffär och köper ett par likadana fotbeklädnader – i rätt storlek?! Han har absolut råd med det. Och chefen skulle inget märka.

Veckans kärleksförklaring 6: MINNE

Envisas med att använda onsdagen till att vara dagen för generösa kärleksförklaringar, detta som motvikt till allt gnäll, allt jobbigt och tråkigt som händer i världen omkring oss. Dags för sjätte omgången! Och nyckelordet att associera kring är minne. Det fick jag som förslag från Susanne när jag undrade om det drällde av idéer om vad vi skulle ösa kärlek över. Tack för det, i dag minns vi!

Jag❤️minnet av stunderna med pointertiken Koira, världens mest fantastiska hund som tyvärr råkade ut för en olycka och inte fick fortsätta leva. (Koira är f ö det finska ordet för hund!)

Jag❤️minnet av hur jag en gång packade upp en försändelse innehållande tre dussin röda rosor.

Jag❤️minnet av hur det färska barnbarnet sov på min axel och jag satt blick stilla i närmare två timmar, rädd att det ljuvliga "ögonblicket" skulle ta slut. ...

Jag❤️minnet av hur jag och Maken hade 40-årsfest, alltså efter fyrtio år som gifta. Älskar förstås minnet av bröllopet också! Väldigt olika kalas, men fina båda två. Många av gästerna var de samma!

Jag❤️minnet av mammas nygräddade våfflor som man åt med smältande smör på. 

Jag❤️minnet av att bli serverad ceviche gjord på fisken som nyss kom upp ur havet. Ja tänk så mycket god mat man kan minnas!

Det blev sex punkter på min lista, men du väljer kanske bara en? Eller åtta? Ser fram emot att läsa vad ni andra plockar fram ur den förmodligen tämligen välfyllda minnesbanken. Ni använder min "hjärteklump" om ni vill, men ni glömmer absolut inte att berätta i kommentarsspalten här att ni är med, länk är självskriven!

Förra veckan när nyckelordet var stil droppade det in kärleksförklaringar och tankar från Mrs Calloway, Susanne, Jenny, BP, LillaSyster, Margaretha, Åsa, Susjos och Anki. Tror/hoppas att jag inte missat någon?! Klicka runt och ta in lite varma känslor, de behövs!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

37

-Så många minuter längre var solen uppe igår i Stockholm om man jämför med måndagen för en vecka sedan, detta enligt den klassiska "solfilmen" i SVT:s Aktuellt. Behöver jag lägga till att jag är glad för det?

Långt ifrån feelgood

Vi ägnar oss väl inte frivilligt åt ondska särskilt ofta, men i dag är det ändå dags. Detta eftersom just ondska är temaordet för denna veckas Tisdagstrio.

Då bestämmer jag mig för att hoppa över Jan Guillous i sammanhanget självskrivna bok, men ändå väljer jag verk av svenska författare.

Först "Selambs" från 1920 av Sigfrid Siwertz. Den förväntades man läsa i gymnasiet, och som den lydiga elev jag mestadels var tog jag tag i den. Men just denna roman blev den allra första bok jag valde att inte läsa till slut. Jag stod inte ut med människorna, så elaka och hemska! Har aldrig försökt ge den en ny chans. Har möjligen gått miste om en litterär pärla, men må så vara!

"Ormens väg på hälleberget" är en liten fantastisk roman av Torgny Lindgren, om fattigt folk och deras livsvillkor i Västerbottens inland på sent 1800-tal. Den rike och mäktige mannen i byn utnyttjar flickor och kvinnor helt samvetslöst, och de har inga möjligheter att undgå förnedringen och övergreppen. Berörande och upprörande läsning.

Att Hans Alfredsons "En ond man" handlar om just en sådan behöver ingen tvivla på. Även här en skildring av fattig versus rik. Ondskan är iskall och empati en känsla som inte existerar. I filmversionen (med en stjärnspäckad rollista) är titeln "Den enfaldige mördaren" och aldrig kan man glömma scenen när Hasse själv (i rollen som fabrikören) slänger in sin underställdes surt förvärvade sedlar, framtvingad avbetalning på en skuld, i brasan. Det gör riktigt ont att se den förtvivlade Nisse Ahlrot, som är den som för tillfället utvalts att bli plågad.

Usch så mycket elände det har funnits, finns och kommer att finnas. Feel bad på riktigt. Inte konstigt att feelgood-genren går bra!

Copyright Klimakteriehäxan

Stafett utan svett

Vill jag ställa mig i startblocken och vara med i en stafett? Det är Hanna som undrar, och hon har helt enkelt nominerat mig (tack!) som deltagare i detta evenemang, startat av Sara Madeleine, även känd som den bloggande Orsakullan. Här är presentationen:

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

Startskottet har gått! Tio fakta om mig som bloggare, saker som jag tror märks i Klimakteriehäxan: 

1. Jag är kvinna, maka, mamma och farmor.

2. Jag trivs i böckernas värld.

3. Jag roas av konst och design.

4. Jag deltar i en rad s k "bloggutmaningar" och tycker att jag lär känna andra bloggare den vägen.

5. Jag kallar mig gärna "ordbrukare". Det yttrar sig inte bara i att jag skriver själv, jag löser också korsord etc. Och fascineras av språk generellt. Parar detta med mitt fotointresse.

6. Jag försöker "tryffera" min blogg med lite udda inlägg, som Nummerbyrån och Dagens ord. Finns flera "serier": om fåglar, om alternativa saker att fira ... Och så  citerar jag gärna sådant andra skrivit som tilltalar mig lite extra av en eller annan anledning. Leker emellanåt lite med fonter o dyl. Publicerar oftast något varje dag.

7. Jag tycker att kläder, accessoarer och smycken har mycket att berätta både om mig och andra.

8. Jag gillar att peta in kommentarer till aktuella ämnen i bloggen, på ett eller annat sätt. Om man tittar på min lista över "etiketter" syns det att jag hoppar in på allt möjligt. Att bara skriva om en sak, exempelvis böcker eller mat, är mig helt främmande. 

9. Jag är förtjust i idrott, tittar och hejar när det går bra, gråter när det inte lyckas. Spelar själv pingis.

10. Jag skulle nog inte kunna leva utan blommor. Inte min blogg heller.

Så har vi kommit till bloggvännerna som jag tycker borde få fler besök. Det kan säkert betyda att en blogg nomineras av flera, men det går väl att hantera? Klicka på! Det är ju skönt att kunna delta i en stafett utan att bli det minsta svettig ...

Tio förslag för dig: Paulas pörte, BP/Konst eller konstigt, LillaSyster, Susjos, Hannele, Professor Deutsch, Margaretha, Enligt O, Lyrans noblesser och Åke. Inser att jag skulle kunna lista fler, men nu gällde det ju tio ... Spännande att se om detta ger något resultat i besöksstatistik och kommentarsspalt! 

Copyright Klimakteriehäxan

Bland snyggankor och andra fåglar

Barnbarnen kallar dem för ankor, alla fåglarna som kommer farande emot oss och hoppas på lite söndagsgodis när vi närmar oss Årstavikens strand, där isen äntligen släppt taget. Där finns numera också en exotisk fågel att beskåda, en som på något vis förirrat sig hit och bestämt sig för att här är det trevligt, här stannar vi – här kan man ju rent av bli bjuden på havregryn av rara barn!

Det är mandarinänderna jag tänker på. När jag pratar om dem kallar jag dem "snyggankor", för det är ett namn de verkligen gör skäl för!

Snyggankan är inte ny i Mälaren, vi har börjat vänja oss och de har också blivit fler. Men ser man en fotografliknande person med ett rejält objektiv påskruvat på kamerahuset vet man: här någonstans finns de! Bara att leta upp dem bland vass, stenar och grenar. De verkar också komma hyggligt bra överens med våra gamla vanliga gräsänder. 

Såväl snyggankor som gräsänder gillar godis (läs: havregryn)!

Copyright Klimakteriehäxan

En hjärtlig överraskning

Det ser ut som en tämligen ordinär vit porslinsmugg. Men den är tydligt handgjord, blir greppvänlig tack vare den ojämna formen. Muggen (jag har faktiskt två som förstås inte är helt identiska) är en souvenir från ett besök på Åland för några år sedan. 

Vi kom till Smakbyn, där Årets kock 2000 Michael Björklund styr och ställer. Fast man kan inte bara äta där, man kan köpa Mia Englunds keramik också. Mina muggar hittade jag i en låda för sådant som av en eller annan anledning var andrasortering, så de är dock inte signerade, fast det går bra ändå tycker jag!

När man så fyllt på sin mugg med lämplig dryck (helst kall eftersom inget öra finns) kommer den glada överraskningen, förutsatt att man inte dricker färglöst vatten förstås ... Inuti muggen möter ögat ett vänligt hjärta i dryckens färg. Är inte det en glad överraskning så säg! I alla fall en originell designidé.

Ni glömmer väl inte en annan "hjärtlig" verksamhet när ni tar er an bloggandet? Veckans kärleksförklaring är inne på femte omgången. 

Varje onsdag presenterar jag ett nyckelord att associera kring, och jag har åtminstone hittills avsiktligt hållit mig till tämligen abstrakta teman. Du kan publicera ditt inlägg vilken veckodag som helst.

Det började med Doft. Sedan kom Ljud, följt av Kunskap. Fjärde omgången handlade om Känslor  och den här veckan är det Stil som gäller! Häng på! Och föreslå gärna teman, mina kommer ju att ta slut!

Copyright Klimakteriehäxan

Missa den inte!

En av de bästa filmer jag någonsin sett finns nu att streama på SVT Play: "Three Billboards Outside Ebbing Missouri". Ett drama om en mor och hennes våldtagna och mördade dotter, om utsatthet, om polis som inte räcker till ... om personligt mod ... om relationer ... Storyn är inspirerad av verkliga händelser.

Inser att det kan vara svårt att se texten på skyltarna. Där står från
höger till vänster "Våldtogs medan hon dog", "Ännu ingen gripen?"
 och "Varför [polischefens namn]?"

Filmen nominerades till sju Oscars 2018 och jag lovar: den var värd varenda en fast det blev "bara" två. Missa inte denna! Den är rörande, upprörande, spännande, överraskande, stundtals till och med lite rolig ... den har helt enkelt ALLT! Om jag ska se om den? Sover Dolly Parton på rygg?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en dörr

På lördag brukar jag tillsammans med bl a Skriv-Robert servera mina besökare en mening som på ett eller annat sätt står ut i den text jag nyligen petat i mig, bit för bit, dag för dag. Den här gången hamnar jag i "Leva på gränsen – berättelser från det nya Sydafrika", en bok skriven av vännen och kollegan Leif Norrman, som är en synnerligen berest reporter. En tid hade han sin bas i Sydafrika som korrespondent för Dagens Nyheter, och det var under några år när otroligt mycket förändrades i landet. I boken ser han tillbaka på den där tiden. Leif skriver en synnerligen njutbar svenska. Som prov på det får  ni här hans otroligt vackert formulerade reflektion kring en dörr som står och slår i mörkret i Soweto, en svart stadsdel i Johannesburg.

Den blinkade som en fyr om natten och innan den slogs igen hann varje gång ett högt, berusat sorl och några volymstarka takter kwaito slitas av mot dörrkanten och sedan snabbt singla ner och dö mot gatans grus. 

Copyright Klimakteriehäxan

Anm: Kwaito är en sydafrikansk musikgenre som växte fram i Johannesburgs township (särskilt Soweto) under det tidiga 1990-talet, ofta förknippat med slutet av apartheid. 

Dagsnotering

Hej på dig fredag, så trevligt att du kom igen! Men varför du skulle ta med dig stormvindar begriper jag inte, det var väl alldeles onödigt? Hur som helst med den saken; Elisa Matilda har i vanlig ordning ställt fem fredagsfrågor. Resultatet blir denna gång en sorts dagsnotering.

1. Vilket djur representerar ditt humör idag? Vad sägs om en höna? Vill bara gå omkring och picka lite förstrött, kanske hittar man något bra, något guldkorn?
2. Känner du dig äldre eller yngre än vad du är? Oftast yngre. Det kallas självbedrägeri.
3. Vem är din äldsta vän och när möttes ni? Det måste vara Christina, vi har känt varandra i sextio år och haft många gemensamma upplevelser. Senast sågs vi i förra veckan, då hon och hennes man åt middag hos oss. Lekkamraterna från tidigaste barndomen finns inte kvar i mitt liv längre.
4. Vad skulle du göra om du inte behövde jobba för att få pengar? Vara pensionär ... det sker ju automatiskt ... 
5. Vad packar du först när du ska på en resa? Trosor och bh.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

5000

-kronor, ja ända upp till 6000, är den mat värd som en familj bestående av två vuxna och två barn i Sverige slänger på ett år. Ett svinn som definitivt går att krympa med lite eftertanke och en gnutta ansträngning. Siffran kommer från Livsmedelsverket. Läge för förbättring!

Vår ute – vår inne?

När det efterlängtade vårljuset smyger in i våra bostäder kan det medföra att gamla skavanker man valt att nonchalera gör sig påminda. Eller så uppstår bara en allmän känsla av att den nya årstiden förtjänar att hälsas med någon ljusning även inomhus. Vår ute kan betyda vår inne också!

Vi bor i en HSB-lägenhet och det betyder att man får medlemstidningen "Hemma i HSB" några gånger om året. I det senaste numret som kom nyss får man en väldigt bra översikt över enkla knep för att pigga upp sitt hem. Inga nya revolutionerande tips, men en bra sammanfattande påminnelse om vad man faktiskt kan åstadkomma i heminredningsväg utan att bli ruinerad! (Och om du tycker att detta är att slå in en redan vidöppen dörr är det förstås bara att scrolla vidare!)

Veckans kärleksförklaring 5: STIL

Är du redo att klämma fram Veckans kärleksförklaring? För på onsdagar tänker vi positivt! Du får ett ledord av mig och tar dig sedan en funderare på vart eller till vem du vill skicka lite kärlek, du använder min "hjärteklump" om du vill och du glömmer förstås inte att lägga in en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt! I dag är det stil det ska handla om. Associera fritt!

Jag❤️det Katja of Sweden gjorde för den svenska modebilden och för oss som var unga när hon klev fram och använde färg, mönster och form på ett underbart kreativt sätt. Vilka härliga plagg det blev! Och stilen håller än! Gratukerar om du är lycklig nog att ha något kvar i vintage-garderoben ... Katja-prylar platsar numera också på museum.

Jag❤️typsnittet Bodoni, troligen det första namnet på en font som jag lärde mig i vår typografiska värld. Tycker fortfarande att den är jättesnygg! Skapades alldeles i slutet av 1700-talet och har kallats "en stil för kungar och modelejon".

Jag❤️killar som bryr sig om sina kläder och behåller sitt hår (om de har något kvar alltså). Har de skägg ska det se välvårdat ut (det gör det ofta inte).

Jag❤️ brittiska bröllopshattar. De har verkligen sin egen stil. Roligare huvudbonader finns inte! Svårburna? Ja gissa ... Otroligt dyra är de också.

Jag❤️ radioprogrammet "Stil" som sänds i P1 på onsdagar och finns på Sveriges Radio Play. Leds av den smarta och självständigt tänkande Susanne Ljung, som hela tiden hittar nya infallsvinklar på alla möjliga ämnen.   

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! Förra veckan sände vi kärlek på ännu ett abstrakt område: känslor. (Ja, jag försöker hitta ledord av en typ som inte handlar om prylar rakt av, tänker att det är en bra liten variation i sig.) Och det resulterade i svar från Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, BP, LillaSyster och Anki – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Men ännu får ni inte veta vilket ... spänningen är så gott som oliiiidlig eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Något att fnittra åt

När Skriv-Robert sätter ordet humor som "nyckel" till denna veckas tisdagstrio får jag problem. Tycker inte att de roliga böckerna direkt trängs i mina bokhyllor. Och det är ju synd, eftersom jag är övertygad om att det är nyttigt att ha roligt, att fnittra och skratta. 

Amerikanske Tom Robbins har i alla fall fått mig att skratta, flera gånger, ja kanske rent av många? "Stilleben med hackspett" (Still Life with Woodpecker) och "Cowgirl Blues" (Even Cowgirls Get the Blues) är två titlar jag minns med nöje. De är nog också hans mest sålda och lästa.

Finlands Arto Paasilinna hade också sinne för det humoristiska, fast hans författarskap är i mitt tycke väldigt ojämnt: ibland härligt hejdlöst, ibland tråkigt och tjatigt ... men man kan som bekant inte lyckas jämt. "Livet är kort men Rytkönen är lång" tyckte jag alldeles bestämt var underhållande. Och titeln är rolig alldeles på egen hand eller hur?!

"Fnitter", "Mera fnitter" och "Ännu mera fnitter" är tre samlingsvolymer med underrubriken "En rolig bok av kvinnor – på fullt allvar!" och de var riktigt kul, absolut, när de kom ut på 80-talet. Här finns texter av en lång rad ordbrukande tjejer, och i förordet står: "Fnittret bubblar ur mödrar och morsor, tjejer och käringar, ladies och lillsyrror". Tycker förstås inte att männen ska exkluderas, de är givetvis också välkomna läsare!   Möjligen är inte de här böckerna tillräckliga för att fylla mitt behov av fnitter även i dag, men jag ska bläddra lite igen. Vi behöver fnittra emellanåt! Och fnittra mer!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 181

DJURSAMLARE 

-Jo, visst minns jag att det var tal om en tant när jag var barn, en tant som hade huset fullt av katter, ett kök som stank och ett lager av lort över allt, inklusive kvinnan själv, katternas matte. Men det var ändå på bondvischan, djuren kunde gå ut, och jag tror att de fick mat. Nu visar det sig att det finns moderna djursamlare också, även i tätbefolkade områden. Det blir jag varse genom ett brev från Hundstallet, som jag ibland brukar ge en slant eftersom jag gillar hundar men ogillar att de inte tas om hand på rätt sätt. Djur som far illa förtjänar det verkligen inte! Så här står det i brevet: "Ärenden med djursamlare slår nya nattsvarta rekord. I dessa fall tar vi emot allt från ett tiotal till över hundra hundar från samma ägare. Hundar som ofta är vanvårdade och nedbrutna. både psykiskt och fysiskt." Definitionen på djursamlare är just den: "personer som skaffar ett stort antal djur utan att ha förmåga att ge dem godtagbar vård, vilket leder till grav vanvård och misär för djuren. Det är ett allvarligt samhällsproblem där djuren ofta lider av inavel, sjukdomar och svält, medan samlaren lever i osunda miljöer med zoonosrisk." Det är ju helt ofattbart! Även om vi hukar oss för ofreden i världen måste vi väl kunna stoppa det här eländet på vår egen tröskel?!

Islossning

Den är igång nu, jakten på vårtecken! Och jag är så innerligt glad åt att ha hittat några. Att isen håller på att släppa sitt grepp, det stenhårda taget om Årstavikens strand, är ett. Ett annat är de shortsklädda och i övrigt barbenta motionärerna som håller igång, föredömligt energiskt. 

Veckans foto uppmanas vi av bloggaren Åke att visa, och via hans kommentarsfält hittar du garanterat fler bilder att titta på och glädjas åt.

UPPDATERING: Denna soliga söndag hittade jag dem äntligen, "mina" första snödroppar, i sällskap med vintergäck.

Copyright Klimakteriehäxan

På kvinnodagen

Att mammografi inte "behövts" för kvinnor över 74 års ålder har länge varit regel i Sverige. Men en envis opinion har protesterat. Och faktiskt ser det ut att ha lönat sig – någon verkar ha lyssnat! 

Läs bara denna glädjande text: "Regeringen ger nu Socialstyrelsen i uppdrag att utreda den övre åldersgränsen för mammografi. Bröstcancerförbundet välkomnar beskedet – och menar att det är hög tid att modernisera ett screeningprogram som i dag utesluter de kvinnor som löper störst risk att dö i bröstcancer. 
– I dag utesluts kvinnor från screening just när risken att dö i bröstcancer är som störst. Det är oacceptabelt. Vi vet att screening räddar liv, säger Susanne Dieroff Hay, ordförande i Bröstcancerförbundet.
I dag inträffar mer än hälften av alla dödsfall i bröstcancer bland kvinnor som är 75 år eller äldre. Trots det kallas de inte till mammografi efter 74 års ålder.  En hälsoekonomisk analys visar att screening upp till 84 år skulle kunna minska dödligheten i bröstcancer med 31 procent bland de kvinnor som går på mammografi. Beräkningarna visar också att bröstcancerscreening upp till 84 år är kostnadseffektivt både ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv och ett samhällsperspektiv." 

En perfekt nyhet att ta del av den 8 mars, den Internationella kvinnodagen som grundades 1910 och som vi gärna högtidlighåller. Och vi som kan tänkas få ny kallelse till rutinmässig mammografi kommer att tacka och ta emot!

Bröstcancer är nämligen den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor, över 9000 varje år i Sverige. Det innebär att mer än tjugo kvinnor insjuknar dagligen. Som idag, exempelvis. Tanken gör ont!

Copyright Klimakteriehäxan

Citatet hämtat från Bröstcancerförbundet. 

Veckans mening – om att ha cancer

Det är kanske inte meningen med livet direkt (det är ju 42 enligt Douglas Adams), men det här är meningen som jag singlar ut eftersom det är lördag och Skriv-Robert efterlyser Veckans mening. Hittar den i "España por favor", en överraskande bra svensk feelgood som inte liknar precis alla andra. Författaren, Åsa Hellberg, har skrivit en lång rad böcker men jag har aldrig ramlat över henne förrän nu. Tre väninnor i 60-årsåldern bestämmer sig för att starta nya liv i Spanien, men det uppstår problem med flytten, inte minst för att en av dem drabbas av cancer. Boken slutar med flera cliffhangers, och faktum är att jag absolut kan tänka mig att läsa uppföljaren, "Viva España", också! Den tänkvärda  mening jag väljer beskriver en känsla jag tror att många kan känna igen: att vara patient, mitt inne i vårdperioden och i sjukhusmiljö:

Här kunde man berätta hur man mådde, man tog av sig peruk och keps och var sig själv i all sin ynklighet, men också i sin styrka: alla var lika sårbara och nakna.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

175

-Så många nya klarinetter köper Försvaret in till sina olika musikkårer. Dessutom blir det marschtrummor, saxofoner och bastubor. Det är främst hemvärnets cirka 1 000 fritidsmusiker som behöver nya instrument. Totala notan för nyanskaffningen går på 90 miljoner, det kan man läsa om bl a i Dagens Nyheter. Musik är trevligt, även i marschtakt. Men nog handlar det om stora pengar ... ursäkta, är detta bästa tänkbara investering? 

Är det våren???

Solen lyser, det är plusgrader och hopp om en ny årstid. Elisa Matilda har naturligtvis levererat fem fredagsfrågor på morgonkulan. 

1. Vad är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? Ljuset.
2. Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Blommorna.
3. Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Vissheten att det ganska snart är över.
4. Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Humöret (fast det är kanske ingen liten sak när allt kommer omkring?)
5. Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? Alla ser glada(re) ut!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 180

 FIKASNÖ

-Detta måste vara ett av de konstigaste ord jag stött på på evigheter! Ordet ingår i en ordlista med "vädertermer" som levererats av meteorologerna vid SMHI till Dagens Nyheter. Deras ordförklaring lyder: "När solen går upp värms molnets ovansida upp vilket orsakar vertikalrörelser i molnet och det börjar snöa eller befintligt snöfall förstärks. Ordet kommer från att när meteorologerna äntligen sätter sig ner för att fika startar snöfallet och jobbet kallar." Det är alltså morgonkaffet (vadå "äntligen"???) som de får lämna för att ta tag i sina kartor och prognoser ... att vi andra vanliga, icke-meteorologer, skulle få för oss att använda uttrycket förefaller mindre troligt! Kan dock tänka mig förekomsten av fikaregn, men då sommartid när picknickfilten just bretts ut och termosen öppnats. När ju ett intensivt hopp att snön ska hålla sig borta nu, men man vet ju aldrig ...

Just nu i mars

Just nu läser jag "Leva på gränsen", texter om Sydafrika skrivna av min vän och kollega Leif Norrman, som under en lång karriär bl a varit Dagens Nyheters korrespondent där. Redan det inledande kapitlet, i vilket man får följa med på Leifs första besök i landet, då som sjöman, är så välskrivet att jag verkligen ser fram mot fortsättningen. Och avsnittet om hur Nelson Mandela återvänder till Robben Island i sällskap av en grupp journalister gör mig inte besviken! Nutidshistoria i angenäm form.

Just nu lyssnar jag på hur min granne dammsuger. Kör hårt munstycke på trägolv. 

Just nu tittar jag på "Sex dagar kvar att leva", dokumentär serie i SVT. Carina Bergfeldt skrev för drygt 10 år sedan reportageboken "Sju dagar kvar att leva" om en dödsdömd amerikansk man och alla berörda av hans brott. Det blev en läsvärd bok, återstår att se om hon lyckas upprepa idén med gott resultat en gång till. Svårt, tror jag. Uppföljaren hon skrev, "En bra dag att dö", var inte alls lika lyckad som den första, men fängelsepastorn som lyftes fram i den finns med nu också.

Just nu njuter jag av en av årets sista semlor.  

Just nu längtar jag efter mycket mera sol. Och snödroppar, vintergäck, krokus. Det är på g!

Bloggen Kulturkollo startade traditionen med "just nu", en fingret-i-luften-notering att publicera när det varit månadsskifte.  

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om svenska

Den som inte kan svenska ordentligt klarar inte av att lära sig andra ämnen heller. Och vuxenlivet blir så mycket svårare. Att förstå politiker, eller myndighetsinformation, och tillgodogöra sig sina demokratiska rättigheter ordentligt ska inte vara en möjlighet bara för somliga.

-Max Hjelm, ledarskribent på Dagens Nyheter, skriver en krönika om ett synnerligen viktigt ämne: det svenska språket, som faktiskt försummas i obegripligt hög grad. Och inte bara i skolan, föräldrarnas roll är också stor. Läs hela texten, han sätter fingret på ömma punkter i rad! 

Veckans kärleksförklaring 4: KÄNSLOR

Tänk positivt, skicka en kärleksförklaring till någon eller något! Vi klagar och gnäller för ofta, dags att ändra på det! Så började mitt tänk när jag la ut första trevande förslaget om Veckans kärleksförklaring. Nu har vi kommit till den fjärde omgången. 

Och då hamnar vi mitt i känslostormen – visst slår den till ibland? För temaordet är helt enkelt känslor! Men bara av positivt slag, alltså.

Jag❤️filmen "Brokeback Mountain". Vi har på senare år serverats otroligt många skildringar av enkönad kärlek, men den här (med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal i regi av Ang Lee) berörde mig verkligen.

Jag❤️när Janis Joplin sjunger "Me and Bobby McGee". Bra även när Kris Kristofferson (som skrivit låten) framför den. Så mycket feeling!

Jag❤️idrottsbragder! Sport är verkligen engagerande, nästan oavsett gren. Jag gråter när det går dåligt, jublar när det går bra! Kan bli glädjetårar också. OS bjöd på det mesta av det bästa.

Jag❤️ när Bernt Stafs speciella röst når mina öron – fast man hör den alltför sällan nu för tiden. Men hans låtar är sprängfulla av livsglädje! Lyssna bara på  "Familjelycka"  och "Ute på drift"!

Jag❤️en svensk bokklassiker som har i princip allt: "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg. Här finns kärleken, svartsjukan, drömmarna, osäkerheten, svärtan ... allt!

Jag❤️att höra "Den blomstertid nu kommer" för då VET jag att sommaren är här.

Jag❤️Finlands president Alexander Stubb. Han får mig att känna mig upplyst. Klok karl, välformulerad, verkar stå stadigt på jorden, ger klar analys av (det eländiga) världsläget. Du hittar honom här.

Några nya bloggare har sällat sig till skaran som skickar ut kärleksbudskap i min efterföljd. Jättekul att vi blir fler! På förra veckans ledord kunskap reagerade:  Margaretha, Jenny, Mrs Calloway, Susjos, Susanne, Åsa, och BP  – hoppas jag inte missat någon! Nytt tema om en vecka! Har du förslag på tema får du gärna berätta det, mina kommer ju att sina!

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god, det är serverat!

Mat, denna livsavgörande del av vår existens, är temat för denna veckas bokliga Tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Var så goda, det är serverat!

Torgny Lindgren, den oöverträffade, skrev en hel roman, "Pölsan", med bas i en inälvsrätt som avnjutes med rödbetor och kokt potatis i det svenska bondesamhället. Minns att jag åt det i skolbespisningen och gillade det, till skillnad från de flesta andra barn som tyckte det var äckligt. Nu har jag inte smakat pölsa på decennier, och som den beskrivs i boken väcks inte  min aptit heller ... men bra läsning är det!

"I lust och nöd" (Heartburn) är den åtminstone delvis sanna berättelsen om den tid då Nora Ephron var gift med stjärnjournalisten Carl Bernstein, mest känd som en av Watergate-avslöjarna. Han var inte den bäste äkta mannen, flitigt otrogen, och det blir skilsmässa, bl a efter en praktfull "tårtning". Men den goda maten hustrun lagat glömmer han inte. Här finns exempelvis Key Lime Pie, så gott! Det bjuds på  recept i boken, som är typisk för Roberts, full av humor!

"Festen i Hulabo" är en saga på rim skriven av Britt G Hallqvist och det var en höjdare att läsa den högt för barnen när de var små. Det är bonden Jöns som ställer till med kalas och bjuder in alla djuren. Den stora frågan är om det ska bli nån tårta ...  

Och tårtan kom, och den var fin,

och hönsen fick en solig min.

Och de sprang fram till  tårtan strax

i sällskap med en liten tax.

Och hönorna flög genast opp

och satte sig på tårtans topp.

De sprätte grädde, sprätte bär.

Fru Jöns hon svimmade så när.

Och sedan ropade hon; -SCHAS!

Så gör man inte på kalas!

Tårtan som serverades på festen i Hulabo, tecknad av Helga Henschen.

Copyright Klimakteriehäxan

Jösses flickor, det är dags för J!

Under ledning av Enligt O håller vi på att skapa ett nytt Litteraturens ABC, och nu har vi kommit till bokstaven J. Tre uppmaningar per bokstav ska hörsammas! 

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på J!

Kanske är det dags att påminna om Elsie Johansson (1931-2025). Hon skrev mest om kvinnor och fick sitt stora genombrott med trilogin om Nancy. Men missa inte hennes prosadebut: "Kvinnan som mötte en hund"! Så läsvärd!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på J! 

"Jag heter inte Mirjam" är en av Majgull Axelssons allra bästa romaner. Vid 85 års ålder ser Mirjam tillbaka på sitt liv och kommer fram till att det är dags att berätta sin historia för omgivningen: hur hon föddes som Malika i Tyskland men kom att hamna i koncentrationsläger, som judinna. Hon överlevde och landade i Småland, där hon stannade. 

Berätta om en bok från Japan! 

Inte vet jag riktigt varför, men geishor fascinerar mig. Arthur Goldens "En geishas memoarer" (Memoirs of a Geisha) har jag läst flera gånger, helt indragen i flickans öde. Kände det som om hon själv berättat sin historia för författaren! Imponerad blev jag också av faktaboken "Geisha", skriven av amerikanska Liza Dalby och mycket hyllad. Hon var den första icke-japanska kvinna som fick gå den mycket speciella utbildningen. Dalby kom till Kyoto och fick snart namnet "den blåögda geishan". Såvitt jag förstår (har googlat) är hon fortfarande den enda västerländska som förtjänat titeln.

Copyright Klimakteriehäxan 

Dagens ord 179

 EHURU

-Ordet dök upp från ingenstans och plötsligt kände jag att det måste vara ett av svenska språkets minst användbara ord. Ja men smaka på det! Har du sagt det någon gång? Det har inte jag, det är jag ganska säker på. Har jag skrivit det? Tror jag inte heller. Förran nu alltså. Det finns kvar i SAOL, hur nu det är möjligt? Ett försök till översättning av denna ålderdomliga term till modern svenska blir ungefär "fastän", ehuru jag betvivlar att det är exakt samma sak ... 
Där ser ni: Dagens ord kan, i min tappning, vara nytt eller gammalt, roligt eller svårt, obegripligt eller klargörande, men det skiljer ut sig från mängden på ett eller annat sätt! Det här är nummer 179 i min serie.

Fint och fult i veckans foto

Visst är det fint att sitta inomhus i värmen vid ett fönsterbord med levande ljus och en vacker blombukett strax intill! Där ute trotsade folk vinden och knegade idogt vidare längs Hornsgatan. Fint!

Men så fult som det är just nu på sina ställen i stan, det blir det ofta så här när de där plusgraderna vi (jag) längtat efter infinner sig. Vinter-Stockholms svarta stenhårda meterhöga snödrivor står emot tövädret. Och resultatet: fulare finns inte! Jag visar detta dubbelt upp för säkerhets skull!

Men för att ni inte ska lämna min blogg med denna hemska skitiga ishög kvar i minnet adderar jag ett foto på en blombukett jag inte kunde avstå: ranunkel är en sån fantastisk blomma, typisk för våren (den där årstiden vi väntar på ifall ni undrar).

Det är bloggaren Åke som uppmanar oss, bloggkollegorna, att visa vad vi har fotograferat i veckan. I hans kommentarsspalt hittar du länkar till fler bilder – fina, fula eller allting däremellan! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om mammografi

Lördagsjakten på en mening som "bitit" under veckans lässtunder fortsätter, på Skriv-Roberts initiativ. Denna gång hamnar jag i Åsa Hellbergs "España por favor", feelgood med tre väninnor 60+ som står i begrepp att göra en omstart i livet. Då får en av dem bröstcancer, vilket kullkastar mycket av deras plan. Bokens Lotta delar öde med alldeles för många andra. En av dem är Amelia Adamo, tidningsdrottningen och trendsättaren, som fick diagnosen som 78-åring. Att upptäcka en tumör (i Amelias fall berodde det på en slump) på ett tidigt stadium kan göra enormt stor skillnad för chansen till bot. 

Privat foto av Amelia som jag vågar
låna för den goda sakens skull.
 Hoppas det är OK.

Men möjligheten att få bröströntgen, mammografi, erbjuds svenska kvinnor bara till 74 års ålder. Ändå är det konstaterat att bröstcancer inte sällan upptäcks hos äldre. Nu delar Amelia med sig av sina upplevelser, även hon i ett nytt liv: "Jag är änka och cancersjuk och kan inte köpa mig fri från något av detta" säger hon, som på papperet är en priviligierad kvinna med en strålande karriär bakom sig. Och så kommer hon med en kraftig uppmaning: Låt även de som fyllt 74 få komma på mammografi! Se och hör henne här! Kan bara instämma: det borde vara självklart. Tidig upptäckt betyder sannolikt kortare vårdtid och alltså i längden en besparing för samhället, även om röntgenundersökning också kostar. 
En lite annan och lättsammare reflektion kring mammografi hittade jag alltså i den där boken jag just nu läser, med en aspekt på undersökningen jag inte tidigare tänkt på ... 

Det gjorde inte alls lika ont att klämma in brösten i mammografin häromsistens, för numera  var de både längre och plattare.

Copyright Klimakteriehäxan