Visst läser man väl varje vecka något som, i all kort- och enkelhet, stannar kvar en liten extra sekund eller två? Något som är värt att kallas Veckans mening? Jag hade ingen på lager men så läser jag dagens Dagens Nyheter och hittar där en riktigt fin och läsvärd text om åldrande, skriven av den ofta så bitske och kategoriske (nästan fördömande) krönikören Johan Croneman. Rekommenderar hela artikeln för läsning, här är hur som helst denna veckas mening:
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Croneman är alltid läsvärd — tyvärr släpper Inte DN in icke prenumeranter, så det var länge sedan jag löste något av honom.
SvaraRaderaI dag inser jag att han och jag ser lite olika på det här med åldrandet.
Nej, jag längtar inte tillbaka till vad som varit — däremot framkallar synen av ungdomar massor med goda minnen.
Margaretha
Han ligger förstås bakom lås och bom ... du missar inte alltid en godbit som denna, verkligen berörande text. Annars är han ju ofta både dömande och fördömande, jag hade kunnat välja tio andra meningar ...
RaderaLäste...
RaderaJag kom att tänka på olika infallsvinklar kring åldrande: Jag är ju lite inne på att vår bästa tid är nu, utifrån den frihet jag har nu, med att sedan ca 15 år ha utflugna vuxna- och självständiga barn, parallellt med att fortfarande "vara i gång" - det är ju lite som att kunna göra lite som man vill och det när man vill!
Jag tänker att känslan för hur man ser på- och tänker kring åldrande (nu är jag ju "bara" 62), utgår från så många olika parametrar: De som t ex jobbar inom äldrevården och/eller har skruttiga föräldrar, de har väl kanske inte den bästa känslan rörande ålderdomen, medan jag som jobbar med unga som ska välja utbildningsvägar och i dagsläget oklara framtidsvägar, känner att det är så skönt att allt kring det (alla vägval som skulle göras i min ungdom + begreppet bostadskarriär...skriva CVs och möta HR-folk...) det är ju helt bakom mig + med känslan att man har manövrerar sig fram rätt så bra genom livet.
Reflektion:
De som längtar tillbaka till ungdomen, VAD exakt är det de vill tillbaka till? Livsäventyr finns ju fortfarande kring knutarna - men man orkar ju inte lika mycket som då, vilket jag tycker är skönt!: Att nu verkligen kunna unna mig att ta det lugnt! Kanske de som vill tillbaka till ungdomen, mer funderar kring olika väg- och livsval och saknar personer från då? Men så är det ju så att människors vägar, de kan ju komma att vara så olika genom livet och nya människor kommer in i ens liv. Sen kan jag fortfarande i små meditativa stunder komma in i en känsla av "ålderslöshet" och så är det väl för alla - och om inte, så borde det vara så.
Vill tillägga att ju äldre jag blir, så tycker jag om att besöka ungdomens platser...och minnas tillbaka...och även tala med - och minnas tillbaka...tillsammand med mina vänner från då - även om vi ändå möts i nuet
Radera