Tisdagstema KÄNSLIG

Känsliga är vi väl alla lite till både mans och kvinns. Ändå väljer jag två "omänskliga" exempel, ett från växtriket och ett från djurriket, för att illustrera veckans tisdagstema.

Få saker är väl känsligare än kattens nos och tillhörande morrhår? Ja det skulle möjligen vara maskrosbollen då, den som upplöses av minsta lilla vindpust och förvandlas till en svärm av små fallskärmar. När jag tittar på den minns jag sommaren, redan så avlägsen ... men det ska ju komma flera, med mer maskrosor och miljarder nya små fallskärmar!

Andra känsliga företeelser så här på en vanlig tisdag hittar du vägen till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Höst på riktigt 2

Copyright Klimakteriehäxan

Lite naket på en SKYLTSÖNDAG

Ordet BAR kan på svenska betyda två helt olika saker: det kan avse nakenhet eller en inrättning där man mot betalning kan få viss förtäring. Sådana ord kallar grammatiknörden för homonymer. Och se, här har jag hittat en skylt som illustrerar detta perfekt (om vi knycklar ihop språken lite grand)!

Men jag tror inte man tänkt särskilt mycket på det i Köpenhamn när man vill locka kunder enligt löpsedelsprincipen. Fast vem vet, personalens taktik att flörta med de törstiga gästerna kan mycket väl löna sig. Om de inte törstar efter mycket mer än normal restaurangservice, alltså.

För den som funderar kring homonymer är ju detta ändå ett givet tillfälle att se och njuta ... och inte bli alltför besviken när det visar sig att servitriserna faktiskt har kläder på sig, de lockande rubrikorden till trots.

Som precis alla andra söndagar är det SKYLTSÖNDAG idag. Häng på, berätta i en kommentar om du skyltar! Ibland samlas skyltbloggarna hos Pumita!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om motion och skryt

"Att motionera är stort, men att skryta om det för omvärlden är större. För det är först när vi får torgföra prestationen offentligt – och motta hyllningarna – som den blir riktig. Jag lovar att om jag sedan skulle gå ut och fråga dessa till bristningsgränsen stolta motionärer om deras motiv skulle jag få präktiga svar som 'jag motionerar för min egen skull'. /.../ Ingen enda skulle svara att 'näe, jag springer 2,1 mil för att få skryta om det för polarna'." 

-Jonas Malmborg skriver krönika i Svenska Dagbladet om sitt eget och många andras dåliga samvete. En sportupptrappning pågår i sociala medier, menar han. Jag har också gjort det: skrytbloggat om något träningspass, med baktanken att om jag berättar att jag börjat kanske jag skärper mig och fortsätter. Men hjälper det? Inte mig, tyvärr. Så har jag heller inte bloggat om sånt på länge. Vilket också kan ha sin förklaring i att de är väldigt sällsynta, de där ansträngningarna ...

GRACIÖST i Veckans fönster

"Graciös" är ett ord vi lånat från franskan. Det betecknar något som "röjer grace, är behagfull, mjuk" enligt SAOL.
Är då inte en av de franskaste symbolerna som finns, Eiffeltornet i Paris, graciöst så det räcker och blir över?

För att vara den enorma stålkonstruktion det är (354 meter högt, färdigt 1889) är det ovanligt mjukt och behagfullt i linjerna. Det accentueras ytterligare när man ställer upp en samling souvenirtorn på en fönsterbräda, i storleksordning, så här som man gjort i Skolgalleriet i Vänge på Gotland.

Förvisso kan man för en högst överkomlig penning få ett alldeles eget Tour d' Eiffel, i valfritt utförande från örhänge och uppåt, tryckt på tyg eller som tavla, men jag (som aldrig köpt något ens på vykort och aldrig varit uppe i det där byggnadsverket) kan gott förstå att man tröttnar och donerar det som nyss var så kul att äga till det där museet.

Därmed har jag öppnat Veckans fönster som denna gång alltså har GRACIÖST som temaord. Klicka dej vidare till Susanne och titta på fler fönster! Lägg gärna in en länk här bland kommentarerna om du hänger på!

Copyright Klimakteriehäxan

Bokbloggsjerka: En komplex karaktär

Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktären (på tv/bio eller i en bok) som du har träffat på?

Det är frågan som Bokbloggsjerkans vänner ska ägna sig åt denna helg. 

En rad figurer poppar upp i hjärnan, Pippi Långstrump lustigt nog först av dem alla. Men jag puttar henne åt sidan. 

I stället väljer jag en manlig romanfigur, född och formad i vårt grannland Norge. "Halvbrodern" av Lars Saabye Christensen handlar om bröderna Barnum och Fred som växer upp med mor och mormor under knappa förhållanden.  Det är pappa Arnold som är den märkligaste figuren av dem alla: ena stunden närvarande, generös, snäll, älskansvärd och rolig, på följande sida försvunnen, mystisk, utsugande, elak och avskyvärd.

Boken har blivit tv-serie som också visats här i Sverige för inte så länge sedan. Och historien om familjens öde följde jag även i dramatiserad form med stor behållning. Det är som bekant inte alltid man riktigt står ut med att personerna man lärt känna i text och satt eget ansikte på plötsligt ser helt annorlunda ut, rör sig och låter ...

Innan jag valde Arnold som svaret på Bokbloggsjerkans fråga snuddade jag i tanken vid en annan norsk romanfigur: Kristin Lavransdotter, med sin passion, sitt elände, som Sigrid Undset skildrat mästerligt.

Men nu stannade jag ändå på andra sidan Kölen och så blev det Arnold i alla fall.

Du möter andra komplexa figurer ur böckernas, filmernas och tv-seriernas värld om du klickar här!

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om akademiens hemlighet

"(Vi gör) alltid på samma vis: Kjell Espmark slår upp en slumpvis vald sida i 'Vem är det' och tar det första förnamn som nämns. Slump alltså!"

-Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund förklarar för Dagens Nyheter hur man kunnat hålla Patrick Modianos namn hemligt under diskussionerna kring Nobels litteraturpris för i år. Svaret är att den franske författaren fick kodnamnet Eva. Själv kan jag dock inte låta bli att muttra om Englunds ordval: är det en slumpvis uppslagen sida det handlar om eller en vald? Det kan väl De Aderton reda ut vid tillfälle ...

Svaret är nej - igen

Detta är dagen då man ständigt får en och samma fråga:
Har du läst?
Än en gång är svaret nej.

Patrick Modiano må vara en av Frankrikes främsta personer i litteraturens tjänst, men till min bokhylla har han inte kommit. I alla fall inte än. Och då finns han ändå översatt i hygglig omfattning, ungefär tio romaner (av det 30-tal han skrivit) lär finnas på svenska.

Lite har mitt intresse svalnat för Nobelpriset sedan det gick till Alice Munro i fjol. För i och med det beslutet blev det alldeles glasklart att mina två hetaste kandidater, Joyce Carol Oates och Margaret Atwood, är chanslösa åtminstone i fem-tio år framöver.

Å andra sidan ska jag väl inte klaga när jag i modern tid fått två rätt i och med Gabriel Garcia Marquez och Mario Vargas Llosa. Faktum är att herrarna har var sitt kapitel i min nya bok ”Att vara yngst är ett handikapp som går över”. (Klicka på bilden av boken längst upp i vänsterspalten här och läs mer!)

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema MAGISKT

Visst ser man att det är en mage, en pösig, av jättemuffinstyp?

I själva verket är det kanske en sorts självironiskt porträtt utfört av en dansk billackerare, på uppdrag av biluthyrningsfirman i Köpenhamn. 

Magiskt? Tja, döm själv. Tisdagstemat är i alla fall just det: MAGISKT. Klicka på länken! Vem vet, du kanske rent av blir helt förtrollad av det du får se? För det blir du kanske inte av min bild, även om man kan tycka att den ger uttrycket "plåtmage" en ny innebörd ...

Copyright Klimakteriehäxan

När gamla vänner ratas

Inte sedan 2010 har jag stått på barrikaden när Aladdin-kriget rasat. Nu är det dags igen. För när det lackar mot jul, då jobbar chokladfabriken för högtryck, inte minst dess pr-avdelning. Den klassiska röda asken ska nämligen förnyas. Och det ger rejält eko varje gång. Uppståndelsen har vid det här laget hållit i sig i över en vecka.

Då, för fyra år sedan, var det pralinen med ägglikör som försvann. Fem år tidigare var jag än mer engagerad, för då rationaliserades en sann favorit, den franska nougaten, bort. I år byter man ut två gamla bekanta: körsbär i likör och trillingnöten. I omröstningen som föregick nyordningen 2010 var just körsbärspralinen den mest populära och trillingnöten kom in på delad andraplats. Vilket gjorde att de fick vara kvar. Gamla vänner ska man som bekant vara rädd om!

Något har alltså hänt sedan dess. Men jag lyckas inte hitta någon nyare omröstning. Antagligen har produktutvecklarna, dessa traditionens undergrävare, fått fritt spelrum på Marabou. Därmed försvinner trillingnöten, just den biten som i min krets av chokladvänner alltid blev snodd först ur asken. Körsbäret i likör hade jag större chans att norpa åt mig.

Frågan är hur denna utrensning kommer att tas emot
av den stora allmänheten när julruschen drar igång. Redan 1974 tog man bort trillingnöten, som funnits med sedan 40-talets början, ur lådan, men den kom tillbaka året efter. Konsumentmakt!

Nu vill man fresta oss med hallonlakrits och fläder. Tja, det kanske är gott, det med. Jag har inte smakat. Men inte är det som på den franska nougatens tid, så mycket är säkert, det törs jag slå fast utan att ha testat de nya. Däremot är jag inte lika säker på att det blir någon Aladdin under granen i år, om jag får bestämma.

Copyright Klimakteriehäxan

Ger du dricks på en SKYLTSÖNDAG?

Det där med dricks, det är inte alldeles enkelt.
Vi betalar ju serviceavgift på alla sorters restauranger. Men hur det än är med den saken, så förväntar sig personalen oftast en liten extra dusör.

Och har de ansträngt sig, varit trevliga, tillmötesgående och snabba så kan det väl vara värt några kronor.
Det tycker i alla fall gänget som jobbar på en av serveringarna i kedjan Joe & the Juice, just denna belägen mitt i Stockholm.

Jag undrar bara en sak: har de verkligen kollat att det inte finns en stad som heter Tipping i Kina?
Skyltsöndag är det hur som helst här i bloggvärlden.

Copyright Klimakteriehäxan

En vacker syn en vanlig dag

Vissa saker är så vanliga, så alldagliga, så ständigt förekommande att man till slut (eller rätt snart?) inte ser dem alls.
Som i mitt fall: den gamla Årstabron, där tågen tar sig över vikens vatten på ett bygge som stod klart 1929 och som sedan blev K-märkt 1986.

De där valven är vackra alldeles av sig själva, snyggare sedan bron renoverades för ett par år sedan. Bron har fungerat som kuliss i många inspelningar av film och tv, den har numera en parallell modern järnvägs- och cykelbro som är i flitigt bruk.

Men som sagt, inte tittar jag särskilt noga på hur det ser ut. Tills jag en höstmorgon ser den med nästan nya ögon: färgerna, det lätta diset, morgonsolen. Naturen ger den perfekta inramningen till ett arkitekturens mästerverk.

Stockholm är vackert, på många ställen, ur många vinklar! Det gäller bara att ha korpgluggarna öppna, också en alldeles vanlig dag!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster: UTPEKAT

Vi vet alla hur det är: ibland ser man inte skogen för bara träd. Man behöver att någon pekar, inte sällan med hela handen. I alla fall krävs något som väcker ens uppmärksamhet. Annars kanske vi bara travar vidare, går dit näsan pekar.

Och det är precis vad den här loppis-butiken i Gamla Stan i Stockholm vill att vi gör. Med hjälp av en hyfsat skojig men grovt tillyxad skyltdocka som trycker näsan mot fönsterrutan vill innehavarna få fler att gå precis dit just den där näsan pekar, in i deras affär, här handlar det inte om slumpen!

Om tricket funkar? Vet inte, det bet inte på mig, jag tog bara bilden för att det såg lite roligt ut. På håll liknade det faktiskt en (väldigt nyfiken) människa, om än med osedvanligt fula skor. Ett konstaterande som skulle kunna få en levande person att känna sig utpekad, på riktigt ...
Men UTPEKAT är det som gäller för Veckans fönster denna gång.
Här är länken till andra fönster!

Copyright Klimakteriehäxan

Kan man fresta med en bok eller rent av med två?

Hallå där, får det lov att vara en bok eller kanske rent av två?

På stora Bok & Bibliotek i Göteborg är det tätt mellan författarna. Köerna ringlar långa när De Stora Skribenterna signerar sina alster.

Men en och annan stannade ju faktiskt till hos mig också ...
Snart är "Att vara yngst är ett handikapp som går över" på väg ut i bokhandeln och till biblioteken. I nätbokhandeln ska den redan finnas. Samt på Isaberg Förlag förstås.

Och "Dela lika" som kom ut i början på sommaren är fortfarande ny! Den har du väl inte missat? "Skolan, kamraterna och kärleken framställs trovärdigt och spännande. /.../ Språket är välanpassat och flyter på bra " stod det bland annat i Bibliotekstjänsts recension. Fler reaktioner hittar du här.

Copyright Klimakteriehäxan

Höst på riktigt 1

Just så här ser hösten ut utanför mitt fönster. Bilden är den jag valt för oktober månad i min egen fotoalmanacka.

Den mörkt gröna häcken har bytt om till färger som hör årstiden till. Jag måste nog inse att säsongens sista dopp i Årstaviken är avklarat, för när nätterna blir svala, ja nästan kalla, sjunker vattentemperaturen fort – och någon vinterbadare har jag aldrig varit och kommer heller aldrig att bli ...

Tiden flyger och om tre månader har vi firat nyår redan. Då har jag (kanske) slutat jobba och det betyder förstås att jag funderar på vad framtiden har att erbjuda.
Nu är det höst på riktigt.

Copyright Klimakteriehäxan