Veckans mening – om hörböcker

I senaste numret av Akademibokhandelns reklamtidning Läs! som trillat in i brevlådan ägnas hörbokstrenden en rejäl artikel. Vi blir ju ständigt fler, vi som gillar att läsa också med öronen. I artikeln intervjuas bl a Erik Wikberg från Handelshögskolan i Stockholm, ansvarig för statistiken över bokförsäljningen i Sverige. Han understryker att man genom ljudboken har gjort litteratur tillgänglig för stora grupper som annars inte skulle hinna eller kunna läsa. Och i den här texten hittar jag det som blir mitt val av Veckans mening (på initiativ av Skriv-Robert) denna gång, faktiskt en liten tankeställare av det trevligare slaget:

Varje morgon färdas otaliga romangestalter runt i kollektivtrafiken – du har inte en aning om vad killen bredvid dig på bussen just upplever i form av livsöden eller deckargåtor.

Copyright Klimakteriehäxan

När antingen-eller blir både-och

Tänk att det nästan är midsommar! Fattar inte hur fort allting går! Plötsligt är det fredag igen, men hallå, var det inte måndag alldeles nyss? Om jag tvivlar på det är det bara att kolla hos Elisa Matilda och jo då, det stämmer, fredagsfrågorna ligger där ju, sedan flera timmar, och väntar på sina svar. Inser att jag efter fullgjort uppdrag kommer att framstå som Gösta Ekman i sketchen när han ska välja kvällstidning: ska det bli Aftonbladet eller Expressen? För det som rubriceras "antingen-eller" blir här väldigt mycket "både-och". Kolla bara!

1. Äter du hellre pinnglass eller mjukglass? Älskar glass och gillar de flesta varianter som erbjuds. 
2. Väljer du en fysisk bok eller ljudbok? Gillar båda, beror på i vilken situation jag ska läsa.
3. Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren? Här blir det inte både-och utan varken-eller!
4. Bada i pool eller hänga på strand? O ja! Vatten är underbart! Både i den stora baljan, dvs poolen, och i den ännu större baljan, alltså sjön eller havet.
5. Vakna till solsken eller somna till regn? Perfekt kombination, tack!

Inte antingen-eller utan både-och: mina ljuvliga barnbarn!

Copyright Klimakteriehäxan

Lunch för 4200 kronor ... va?

Att äta gott är ett nöje, ett som består trots att åren går. Man äter gott hemma (efter bästa förmåga) och man hittar smaskiga rätter som proffs lagat till på krogen. Men det går inte att förneka: mat handlar också om pris. Just nu rusar inflationen i vårt land, matvaror vi brukat köpa i åratal har blivit påtagligt dyrare och kanske tvingas man till en liten extra eftertanke: ska jag ta något billigare till fredagsmiddagen än det jag från början hade tänkt?

När jag sitter där med min inköpslista bläddrar jag samtidigt lite förstrött i morgontidningen. Hamnar på en sida med rubriken "Otippade krogar utsedda till Stockholms bästa". Och inser att de restaurangbesök jag brukar unna mig är av helt annan karaktär. Föga överraskande, kanske, men ändå är skillnaden påtaglig ...

Sverige har nämligen en enda trestjärnig restaurang enligt Guide Michelin. Frantzéns på Klara norra kyrkogata i Stockholm rankas som världens sjätte bästa krog av The World’s 50 Best Restaurants. Men när till och med lunchen kostar 4 200 kronor, exklusive dryck, måste man väl ändå få undra, kanske rent av ställa en fråga: hur ser den människa ut som kan njuta av en sådan lunch? Utan att skämmas, vill jag tillägga.

Kalla mig gärna moralist, men jag är en matglad och hungrig och mestadels positiv människa. Fast jag tycker att det får finnas gränser. Tänk så mycket bra man kan åstadkomma för drygt fyra tusenlappar, saker som glädjer fler, saker som håller längre än den tid det tar för käket att passera tarmkanalen. För även maten på Frantzéns lär förvandlas till skit, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

De viktiga barnböckerna

Idag aktualiserar Mia i bokhörnan en av mina absoluta hjärtefrågor. Så här skriver hon: Barnböcker tycker jag är viktigt, det lägger ändå grunden liksom. Ge exempel på bra barnböcker! 

Det finns ju tack och lov otroligt mycket att välja på, inte minst böcker skapade av svenska författare och illustratörer. Så hur väljer man? De jag själv älskade som barn kan verka alltför gammalmodiga för dagens ungar, och samma öde kan rentav tänkas drabba sådant som mina egna barn läste.

Ingen behöver väl tipsas om Alfons Åberg och Harry Potter, knappast om Astrid Lindgrens berättelser, förmodligen inte Enid Blytons heller. Och sedan är det ju så att barnens ålder spelar stor roll när man ska locka dem till läsning. Kanske blir det olika resultat med pojke eller flicka i tankarna?

Jag bestämmer mig för att sikta in mig på ALMA, priset till Astrid Lindgrens minne, som nu delats ut i tjugotvå år. Det är världens största barnbokspris, den utsedda författaren får fem miljoner kronor. Lygia Bojunga från Brasilien var den lyckliga 2004, testa "Den gula väskan" (A bolsa amarela). Sonya Hartnett från Australien fick det 2007. Hon är mest känd för sina ungdomsromaner, men "En blå blomma" (Blue Flower) är en bilderbok för mindre barn, om hur det kan vara att börja skolan. 2018 gick priset till amerikanska Jacqueline Woodson och "Brun flicka drömmer" (Brown Girl Dreaming) är något för den lite äldre läsekretsen.

I den här illustra skaran finns också vår egen Barbro Lindgren som skrivit så mycket och så bra! "Loranga, Masarin och Dartanjang" är suverän högläsning som lockar till skratt, den självbiografiska trilogin som börjar med "Jättehemligt" är perfekt för en flicka som är på väg in i tonåren.

Känner att jag skulle kunna fortsätta i en halv evighet, men det ska jag inte. En sak är i alla fall huggen i sten: oavsett VAD barn läser är det viktigt ATT de läser. Man har ju aldrig läst en bok i onödan, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Första doppet

Kan de där småttingarna bada och simma, så kan väl jag det också ... ungefär så gick tankarna när jag såg sothönan med sina otroligt små ungar ligga och guppa på Årstavikens vatten. Tror knappt jag sett något så nykläckt vara ute och i farten förut! Var det rent av deras första dopp jag fick bevittna?

Alltså gjorde jag slag i saken, gick hem, satte på mig badkläder och gick tillbaka till vattenbrynet. För mig är det lite skämmigt att inte ha varit i sjön den 15 juni, så nog var det dags. Andra badare påstod att det var 18 grader i vattnet.

Jag är inte helt övertygad om den siffran, tyckte nämligen att det var riktigt kallt ... men i skulle jag och i kom jag. Tog till och med några simtag, men lika gulligt som när sothönsen glider omkring – nej, min simning var inte i klass med deras. Inte heller i klass med Sarah Sjöströms, hon som brukar bada fortare än alla andra. Fast lika snabb som hon tror jag att jag var, om än på en sträcka av cirka två meter ... den kör inte Sarah så vitt jag har hört. Hur som helst har jag nu klarat av sommarens första dopp!

Copyright Klimakteriehäxan

Regnbågsberättelser

Just nu pågår West Pride i Göteborg och det uppmärksammas i veckans kulturfråga från Enligt O som lyder: Vilka kulturella verk med hbtq+-tema vill du lyfta fram?

Tänker genast på Jonas Gardell, som jag tycker är en av våra allra bästa författare, inte bara när det gäller berättelser i regnbågens färger. "Torka inga tårar utan handskar" är given här, liksom hans självbiografiska "En komikers uppväxt".

Medan jag fortfarande inte hunnit läsa Karin Alfredssons två senaste romaner vidhåller jag att hennes bästa hittills är "Vajlett och Rut", om kvinnorna i Norrlands inland som har en relation som måste döljas, de vet att omgivningen inte kan tolerera den. Historien känns väldigt äkta in i minsta detalj, man känner lukten av fuktiga ullstrumpor när "fröken" eldar kaminen i den iskalla skolsalen ...

Ocean Vuong föddes i Vietnam men kom till USA som tvååring. Hans hyllade "En stund är vi vackra på jorden" (On Earth We Are Briefly Gorgeous) berättar om en jobbig uppväxt, med en mamma och en mormor som båda är analfabeter och om hur han förklarar för sin mor att han inte är intresserad av flickor. Romanen är ett "brev" till mamman.

Copyright Klimakteriehäxan 

Husdjur i bokform

Husdjur är temat för denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt. Och eftersom jag med förtjusning går upp i min tämligen nya roll som farmor går jag till barnbokshyllan och väljer ut tre historier perfekta för högläsning, alla tre består av så bra text att man som vuxen inte smäller av ens vid den tjugonde omläsningen. 

I "Festen i Hulabo" av Britt G Hallqvist finns både kor, katter, grisar och höns och eventuellt fler som jag har glömt bort. Det rimmar om dem alla och historien fullkomligt lyser av gott humör! När jag läste den för mina barn gjorde jag det på skånska, och tror att det rent av förhöjde nöjet. 

Pettson och katten Findus har Sven Nordqvist skrivit en hel rad böcker om, ta en i högen bara! Fast här dyker också andra djur upp. 

Alfons Åbergs katt heter Pussel och är en viktig familjemedlem. Med Gunilla Bergströms Alfons är det som med Pettson, bara att ta en av alla böckerna som finns! Senast jag läste Alfons (i lördags faktiskt) var det "Näpp! sa Alfons Åberg" och då åt Pussel upp alla köttbullarna som pappa hade lagat till sin son. 

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltat på hemmaplan

För varje nyhetsartikel jag läser om kaoset på Arlanda minskar min sorg över att sakna pass, den handling som sannolikt skulle ha fått även mig att trängas i flygplatsens avgångshall med blicken riktad mot ett bekvämt hotell, en härlig strand och ett fint miljöombyte. Nu är jag, som det heter på frequent traveller-språk, homebound. Åtminstone till i höst.

Sedan vet man ju sen gammalt att det går att upptäcka nya saker även på hemmaplan, utan att man behöver färdas särskilt långt alls. Stockholm bjuder på många pärlor, inte minst sommartid! Plötsligt möter man Astrid Lindgren, bara en sån sak! Hon fyller hela baksidan av en kiosk vid Hornstull, tillsammans med en vit (freds)duva. 

"Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi" står det på graffitiväggen, och det är ett korrekt Astrid-citat. Målningen är signerad streetcorner.se, och det visar sig vara ett initiativ för att få unga att samarbeta och dessutom sätta färg på Sverige.

Organisationen presenterar sig så här på sin hemsida: "Vårt team består av ett brett kontaktnät av konstnärer över hela världen. Streetcorner arbetar med graffitiworkshops, projekt inom urbankultur, hållbar utveckling. Vi brinner för att alla ska ha möjligheten att uttrycka sig i färg och form".

Nu får den här versionen av allas vår författaridol (jo men det är hon väl?) Astrid också bli utnämnd till "skylt", eftersom det är skyltsöndag i bloggvärlden och vi är ett gäng med navet hos BP som visar upp skyltar söndag efter söndag.

Vi har kommit fram till avsnitt nr 9 i min följetong om blomsterängen, den som är tänkt
att förhöja sommarkänslan utanför mitt fönster. Den blir allt grönare, men ...

... blommorna är varken många, stora eller färgsprakande ...
fast om du tittar noga ser du ett par stycken! De första!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om polisen

Hela Sveriges guru när det gäller frågor om brott och deras bekämpning har gett en lång intervju till Expressen om sin syn på och relation med den kritiserade ministern Morgan Johansson (S). Professor Leif GW Persson har som vanligt lösningen på en hel del problem, förundras över kaoset i passhanteringen och förmodligen har han dessutom en hel del rätt när han (i det som jag väljer som Veckans mening i Skriv-Roberts efterföljd) slår fast detta:

Den svenska polisens problem är den kolossala överbyråkratiseringen: det är färre än hälften som jobbar på myndigheten som är sysselsatta med kärnverksamheten, de andra håller på med allt mellan himmel och jord.  

Copyright Klimakteriehäxan

Bäst av lite av varje

En bild av frihet, kanske? Bara att ta cykeln och trampa ut i världen ... på jakt efter den bästa sommarupplevelsen. exempelvis.

Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda är minsann inte alltid så lätta att besvara. Särskilt inte när det blir som i dag: man ska rangordna saker i sin närhet. Vad har varit inte bara bra utan bäst?

1. Vilken har varit din bästa semester? Fullständigt omöjligt att välja, men många sol-och-bad-veckor med ungarna har jag verkligen njutit av. 
2. Vilken tycker du är den bästa månaden? Är det kanske maj? Löftesrik? Eller är det juni, full av sommar? Eller augusti med varma mörka kvällar? Eller färgrika september? Sommarhalvåret är i alla fall det som gäller för mig.
3. Vad är nummer 1 i ditt liv? Om jag inte ska göra det självklara valet och ta familjen (viktigare finns ju inte) så är det hälsan.
4. När tävlade du senast, och i vad? När jag spelar pingis (och det gör jag normalt två gånger i veckan under terminerna) spelar vi matcher. På "blodigt allvar". Matcher som jag sällan vinner.
5. Vad är det bästa med livet just nu? Att det trots allt fungerar, rullar på, inga katastrofer inom synhåll. Måtte det fortsätta så.

Önskar er alla trevlig helg! Undrar om det börjar bli dags för första doppet?

Copyright Klimakteriehäxan

Använder jag bokmärken? OM jag gör!!!

Veckans helgfråga från Mia i bokhörnan är en som jag inte behöver fundera en halv sekund över innan svaret är klart: Hur är det med dig, använder du bokmärken eller gör du hundöron?

Hundöron! Det är ju ett riktigt fult ord och en verkligt ruggig ovana hos dem som viker sådana i böcker, både egna och till och med i andras. Fy fy fy! Alltså är mitt svar ett klart och tydligt och snabbt JA, jag använder bokmärken. 

Men saken är den att jag numera har långt fler bokmärken än jag hinner använda. Dels hade jag samlat jag på mig ett gäng med start för riktigt länge sedan – en favorit i grönt mjukt skinn är från Italien 1972 – dels blev det lite maniskt när vi i bloggvärlden började visa Veckans bokmärke lördag efter lördag, på initiativ av Boklysten. 

Länge var vi rätt många som visade hur vi höll koll på var vi befann oss i läsningen av en bok, här fanns förstås inget krav på hur bokmärket skulle vara funtat: ett konsumkvitto, en snygg klädetikett, en gammal sedel dök naturligtvis utmärkt. Fast ibland kändes det nog som om utseendet var viktigare än funktionen ... och jag höll också stenhårt på att bokmärket jag visade var mitt personliga, tänkt att användas under min egen läsning.

Till skillnad från Mia, som skriver att hon ständigt är på jakt efter nya bokmärken, är jag mer inne på att det är läge att rensa lite. Här på bloggen finns över 80 inlägg med etiketten "bokmärke" så om du vill kolla in min samling är den bara ett klick bort! Åtskilliga av dem jag sparat bär också på någon liten historia, några är riktiga pärlor.

På bilden här nedan ser du ett urval, men absolut inte alla ... de är av papper, plast, metall, textil, foton, trä, magnetiska ... har dessutom några i Barndomslandet och några ligger där de verkligen hör hemma, alltså mellan sidorna i en gammal hederlig pappersbok. 

UPPDATERING: Nu har jag slängt tjugo "bokmärken". Alltid något.

JA, jag använder bokmärken. Men nog har jag väl för många?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om hot mot miljön

"En naturkatastrof är hon. Nödtorftigt överdragen med människohud."

-Så klokt, så framsynt, så profetiskt framstår dessa ord om henne, människan, hämtade ur Sara Lidmans "Lifsens rot" från 1996, sjätte delen i författarens epos Jernbanan (som består av sju delar). Idag vet vi att det allvarligaste hotet mot vår miljö utgörs av människan. Citatet hittade jag hos Ugglan & boken. Jag har inte läst romansviten, det borde jag förmodligen göra.

En hopplös önskelista

Enligt O kallar sig "bokberoende" och det är en egenskap hon absolut inte är ensam om. Jag har just suttit på balkongen med "Paradiset" av Abdulrazak Gurnah och slås av tanken att den värld han beskriver är så otroligt fjärran från min, som absolut kan framstå som paradisisk, inte minst om man jämför den med livet bokens huvudperson, pojken Yusuf, lever. 

Ett liv utan böcker skulle hur som helst aldrig kunna vara ett paradis, så mycket är helt klart. Nu har ju Enligt O förstås kommit med veckans kulturfråga också: Vilka kulturella personer önskar du dig nya verk av?

Antar att det med "verk" inte avses enbart böcker. Och tankarna går till personer som inte längre är i livet. Vilket betyder att det här handlar om en önskelista som aldrig kan bli uppfylld. Men ändå ... Jag hade velat ha mer, mycket mer, av Hasse&Tage. Det kunde ha blivit filmer, musikaler, dikter, romaner. Torgny Lindgren dog förvisso inte ung, men nog hade han fler suveräna texter inom sig?! Sak samma med Selma Lagerlöf. Tror också att det gäller två av mina musikaliska idoler: Cornelis Vreeswijk och Povel Ramel. Stieg Larsson, hade inte han mer i görningen? (Jag har avstått David Lagercrantz som hans arvtagare.)

Idel svenska kreatörer kommer jag på, det är tydligt. En mig närstående som också hade velat återkomma som författare var Ulla-Carin Lindquist. När jag lade det första exemplaret av "Ro utan åror" i hennes händer kämpade hon för att få fram orden med den röst som ALS förstört: "Jag vill skriva mer!" lyckades hon trots allt säga. Det hade blivit ännu en lysande bok, det är jag övertygad om.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om oro och glädje

"De flesta jag känner oroar sig i onödan. Sån är inte jag. 
Jag glädjer mig i onödan. Jag tycker det är roligare."

-Se där en klokskap värd att ta efter. Upphovsperson är Kristina Lugn, poet, dramatiker, akademiledamot och en oefterhärmlig kulturpersonlighet fram till sin död 2020.

Blågult i bokväg

Det handlar bland annat om efterdyningar efter nationaldagsfirandet i går. Plus lite landskamper i sportens värld. För nu vill Ugglan att det ska vara gult & blått på bokomslagen i denna veckas tisdagstrio.

Konstaterar att det inte dräller av blågula böcker i mina hyllor. Men några måste ju finnas ...? Klart fler blå än gula dock, det minns jag att vi tog fasta på när min första bok skulle få sitt omslag, som ju är gult (du ser den en bit ner i min vänsterspalt) men som jag hoppar över här, lite klädsamt/blygsamt (eller nåt :-D).

"Kådisbellan" är en rätt märklig bok, gul på utsidan förvisso. Författaren, Roland Schütt, har fått den att hänga ihop på ett finurligt sätt som gör att det är svårt att ta paus i läsningen. En självbiografisk uppväxtskildring, även Schütts debut, med både humor och allvar. Blev också film.

Ljust blå är Hasse Alfredsons "Lagens långa näsa" som innehåller 21 kriminalberättelser. Berättare är den pensionerade poliskommissarien Albin Winkelryd och han drar sig till minnes sina mest fascinerande fall. Kanske finns här det perfekta brottet ...? 
Därmed är det blågula, svenska, avklarat för denna gång.

Intensivt blå är "Kane and Abel" (på svenska "Rivalerna"), den första i en serie om tre romaner som jag bara slukade någon gång på 80-talets mitt. Förmodligen var detta det första jag läste av den märklige britten Jeffrey Archer, som sprutat ur sig nya alster sedan dess. Enligt Wikipedia har han idag sålt 320 miljoner böcker. Svårslaget! Men han är en riktigt underhållande författare, både när det gäller politiska thrillers och annat. 

Om/från det blågula Ukraina har jag inte läst en enda bok. Än. Känner inte till en enda författare. De finns naturligtvis. Och man kan anta att nya böcker börjar droppa in, med berättelser om händelser både före och efter den ryska invasionen. Inga feelgood-historier att se fram emot, tyvärr. Nu har kriget pågått i tio veckor!

Copyright Klimakteriehäxan