Glad pensionär - i Kina

Det finns inte mindre än 1,3 miljarder kineser.
Vilket betyder gott om arbetskraft, billig arbetskraft, arbetskraft som av nöd flyttar runt i landet och tar jobb där sådana finns.
Det betyder också att den som har en anställning går i pension tidigt. Väldigt tidigt, i alla fall med svenska mått mätt: en kines lämnar förvånansvärt ofta sitt aktiva yrkesliv när han eller hon fyller 50.

Att gå hem från jobbet för gott så ung betyder oftast också att man får en tämligen blygsam summa i pension. Så ska man bli en glad pensionär får det inte hänga på pengarna.
Men vad gör då Kinas alla unga pensionärer?
Ja inte vet jag hur nära sanningen jag kommit, men jag har fått ett antal beskrivningar av hur de kan tänkas leva sin vardag. Så håll till godo – lite sanning måste det finnas, för jag har ju tagit bilder, se själva! (Vill du se någon av dem i större format? Klicka bara på bilden!) Kinesiska pensionärer går upp tidigt på morgonen och beger sig till närmaste park. Där ägnar de sig åt badminton, tai chi och andra kroppsövningar. Man ser dem ibland i små grupper på en liten gräsplätt, men i de stora parkerna är aktiviteterna organiserade, någon leder, det kommer musik ur en medhavd bergsprängare. Somliga är fenomenalt smidiga, andra sneglar på grannen och kommer ur rytmen – det tar naturligtvis ett tag att lära sig rörelserna, i rätt ordning.
Herrar i Kina som slutat arbeta skaffar sig ofta en fågel. På morgonen – de förefaller vara rysligt morgonpigga, samtliga kinesiska pensionärer! – tar man fågeln i dess bur, går till en park, sätter sig på en bänk och väntar. Så småningom kommer fler små farbröder med fågelburar, de tar skynket av buren och sedan blir det sångtävling! En liten melodifestival, helt enkelt! Om inga damer håller burfågel? Inte en aning. Över huvud taget ser jag färre kvinnor, och de jag sett tycks jag inte ha fotograferat...














Andra musicerar själva, på skojiga instrument vars like man aldrig skådat bland Stockholms gatumusikanter. Både sträng- och blåsinstrument förekommer, ibland som ackompanjemang till en sångare som verkar inspirerad av den klassiska och för västerländska öron föga njutbara stilen som utövas på Pekingoperan.

Brädspel är en internationell företeelse, och det är också en sysselsättning som kan utövas i parken. Den här varianten lyckades jag inte identifiera, kanske en motsvarighet till dam? Däremot såg vi inget Mah Jong, det spelar man nog mest inomhus, på vintern, i speciella lokaler. Klirrandet av bitarna brukar höras ut på gatan, det minns jag från ett besök i Hongkong för rätt många år sedan. Ett annat tidsfördriv som jag inte kunde se mig mätt på var de poesiskrivande männen. Med en pensel gjord av en petflaska och en bit skumgummi på ett skaft skriver de klassiska dikter i vatten på stenläggningen. Så snart solen torkat upp de vackra skrivtecknen gör de nya, oförtröttligt, utan att prata med någon. Kanske är det en form av meditation?
Efter alla dessa aktiviteter som, om jag ska tro mina källor, är koncentrerade till förmiddagarna, går pensionärerna hem lite piggare, lite friskare, lite mjukare i lederna. Sedan lagar de kanske te eller lite mat och umgås med resten av familjen.

Får man då ett längre liv av att gå i tidig pension och sedan ägna sig åt lugna sporter och kulturella övningar?
Medellivslängden i Kina beräknades år 2003 vara 71 år, att jämföra med 78 år för män och 82 för kvinnor i Sverige.
Men utan tvekan skulle våra gamlingar bli ännu piggare och leva ytterligare några år om vi från Kina importerade lite tai chi.
Eller varför inte den Kung Fu-inspirerade solfjädersgymnastiken? Stora solfjädrar var ett vapen, och de aggressiva smällarna som hörs när en hel grupp människor fäller upp sina klarröda solfjädrar i ett och samma ögonblick får en att förstå, att denna feminina accessoar faktiskt också haft andra användningsområden.

Men nej, jag köpte ingen kampvariant av den för mig så kära solfjädern.
Däremot några andra, av den fredliga, kvinnliga sorten… Sådana kan man aldrig få för många av.
Vid närmare eftertanke har jag nu så pass stort lager att de kommer att räcka en bra bit in i 2000-talet.
Så blir jag kanske också en glad pensionär, med lite kinesisk hjälp!

Copyright Klimakteriehäxan