onsdag, november 21, 2007

Laddad för vårshopping!

Det är så gott som ofattbart.
Men sedan en kort stund tillbaka vet jag nu vad jag ska göra en dag i april 2008 – om nästan ett halvår! Jag som tycker att det kan vara jobbigt att planera en vecka i förväg!
Vad ska jag då göra? Frågan är befogad. Och lätt att besvara.
Jag ska shoppa.

Jag ska gå till en av mina huvudleverantörer, den inte helt okända butikskedjan H&M. För i april är det dags för deras nästa designer-kollektion: exklusivare formgivning till rimligare pris.
En rad kändisar har ritat kollektioner för H&M. Först ut var Karl Lagerfeld 2004, sedan kom Stella McCartney, därefter Viktor & Rolf, och i våras var det dags för Roberto Cavalli. Madonna och Kylie Minogue har också satt sitt namn på var sin kollektion även om de inte skapat plaggen.

Tjejer i alla åldrar och storlekar har köat på premiärdagen. Fightats om plaggen. Slitit i tröjärmarna, köpt alla möjliga storlekar, ibland i ren spekulation, för att sälja kläderna till ett högre pris på nätauktion när klädstängerna gapade tomma i affären.
En kvinna jag känner kunde inte delta i racet när Lagerfeld-serien släpptes. Hon bad en väninna:
-Köp vad som helst, bara du hittar nåt, måste ha!
Det blev en två storlekar för stor, fast snygg, svart kjol, som fick hållas uppe med ett bälte. Hur som helst: hon ägde en Lagerfeld!

Själv råkade jag i somras få med mig en rea-sarong som hade Kylies namn på etiketten, men i övrigt har nog vi i de aningen (hm) större storlekarna inte haft så mycket att hämta.
Men nu vädrar jag morgonluft.
Marimekko är namnet på nästa designerkollektion hos Perssons.
Jag älskar Marimekko och har så gjort sedan 70-talet – eller kan det rent av ha börjat redan på 60-talet?

Mönstren, de rena, djärva; formerna, de rena, djärva; färgerna, de rena, djärva. Ofta (men inte alltid) i generösa modeller.
Kläder till vardag och fest, accessoarer, hemtextilier, väskor, ull, bomull, stickat.

I mitt köksfönster hänger bomullstyget Pänkinäpuu, tryckt 1974, ekblad och ekollon i finsk-japansk tolkning av Katsuji Wakisaka. Gardinerna är gruvligt blekta numera, men vackra ändå. På min hallvägg hade jag på 70-talet Marimekko-tyg uppspänt, ett i rött och vitt, ett i grönt, gult, orange och vitt. De finns också kvar – tanken på vad dess tygbitar skulle kosta i dag gör mig lätt yr…

Långt in i garderoben finns en underbar hellång bomullsklänning i storblommigt, ett plagg som funkade även när jag var gravid i sjunde månaden. Om jag anstränger mig lite kan jag gräva fram den grå artistrocken med många små fickor på, den sys fortfarande i ständigt nya upplagor. Ritva Falla har designat både stickat och sytt som finns i min ägo.
Och aldrig glömmer jag den kortkorta i gult och rött som jag sydde själv – eller den ärmlösa, vita, med grönt och rött mönster som jag köpte för att överleva en grym värmebölja i Helsingfors för väldigt många år sedan!

Så om nu namnet Marimekko står för samma stil och tänk som förr, även i H&M:s tappning, kan det bli en stund av lycka i provrummet då, i slutet av april.
För det Marimekko av i dag saknar i sina egna butiker, det är hanterliga prislappar för vanligt folk.

Världsberömd är etiketten redan i alla fall, utan H&M:s hjälp.
Trodde inte mina ögon när jag på en bakgård i Beijing nyligen såg ett tygstycke med Maija Isolas klassiska Uunikko-blommor hänga på en tvättlina!
Kopia eller äkta?
Det vet jag inte. På håll såg det äkta ut. Och snyggt var det hur som helst.
Julskyltningen har just startat - men nu laddar vi för vårens shopping!

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. haha, vaffö skulle dom inte ha maeimekko i Beijing :)

    SvaraRadera
  2. Jo fralldel - men inte i det tämligen enkla bostadskvarter där tyget hängde på en bakgård, tyckte jag! Tjusiga varuhus - ingen överraskning. Så tänkte jag.

    SvaraRadera
  3. Åh. Marimekko.När jag var 18/19 år(för en evighet sedan)hade jag stora runda träörhängen från Marimekko som jag älskade (jag undrar vart dom tog vägen). Mannen gjorde en del arbetsresor till Helsingfors och kom hem med vackra tyger som blev bordduk och gardiner för att sedan förvandlas till kjol och kuddar. En jul fick jag en mörkblå/turkos randig frotteoverall och äldsta dottern som var väldigt mycket på väg fick en likadan i förskott.Mysoverallen har yngsta dottern knyckt, och det enda av Marimekko som nu finns i min garderob är en svarvitrandig trikåklänning som jag älskar...

    SvaraRadera
  4. När jag läser drar jag mig till minnes ett gulvitrandigt nattlinne som jag använde varenda natt (tvätt+tork på dagtid) tills det efter många år föll sönder.

    Och en blå mjuk klänning med fjärilar på...

    Blev ju riktigt nostalgisk. Men, att slåss på rea är inte min grej. Jag gillar att köpa kläder när det är tomt i affärerna, så jag spar mina pengar till nån vecka innan lön - och åker in en vardagsförmiddag...

    SvaraRadera
  5. Är lite för ung för Marimekko (tänk att man faktiskt är för ung för nånting) men jag tycker att det är härliga tyger och mönster. Brukar inte lägga någon större energi på ekipering men nog kommer jag att kolla Marimekkomodet i vår.

    SvaraRadera
  6. Men hallå Ingela - ingen kan väl vara för ung för Marimekko? (möjligen för gammal, kanske!) Kolla in deras kollektion på nätet eller besök deras butiker. Finns faktiskt mycket smått och gott - ja, barnkläder också! Fast det är dyrt, det tycker jag. Om det inte är rea.

    SvaraRadera
  7. Jag kan tänka mig att hänga på låset och ta semester för lite Marimekko for H&M - det kommer att bli en lovely sommar :)

    SvaraRadera
  8. Jag menar; för ung för att ha upplevt, ägt och burit Marimekko när det var ett innemärke senast och ha minnen förknippade med det.
    Inte för ung för att tycka om det!

    SvaraRadera