tisdag, januari 27, 2009

Solskenshistoria i bussfilen

Vi blev bara fler och fler på busshållplatsen i den mörka vintereftermiddagen. Vid den tiden när folk stänger av sina datorer och slänger på sig rock och mössa medan de febrilt funderar över vad som kan sättas fram på middagsbordet är det alltid många som väntar på den kommunala transporten. Men i dag var det påfallande hur skaran växte – och växte – och växte … utan att någon buss dök upp.

Det hjälpte inte hur längtande blickar vi än kastade åt det håll vi visste att den borde komma från. Minuterna gick.
Det började kännas riktigt rått och ruggigt. Lite slaskigt runt fötterna, i nollgradig luft. Irriterade kollar: vad är egentligen klockan? Var håller den förb-e bussen hus? VILL HEM!

Då hände något av det mest oväntade jag någonsin upplevt. En grå dubbeldäckare, tom så när som på mannen bakom ratten, bromsar in vid hållplatsen. Dörren öppnas. Chauffören tittar ut.
-Kommer det inga bussar? undrar han.
Nej, det gör ju inte det.
-Anade det, det står så himla mycket folk vid varje pinne, konstaterar bussföraren. Och fortsätter:
-Hoppa in här då, jag har fem minuter över, jag kör er till Kungsträdgården!

Va? Hörde vi rätt? Jo det gjorde vi. Bussen, som enligt skyltarna brukar ta färjepassagerare till båtarna, blev genast fylld till sista plats. Snabbt och smidigt kom vi ner till Kungsan, där mängder av busslinjer passerar.
-Jag släpper er här, ni hinner med tvåan där framme om ni skyndar er! Jalla jalla! säger chauffören i sin högtalare.

Och vi, hans överraskade och oväntade (gratis)passagerare, viftade tacksamt hej och klev ut i mörkret med stora leenden, betydligt gladare än när vi stod och stampade i den bussfria verkligheten.
Se där en riktig – och absolut sann! - solskenshistoria i bussfilen!

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

Kimmi sa...

Men jisses! Jag tror minsann att du haft besök av en ängel! *ler*
Underbart!

Pumita sa...

Vad underbart!! Mer sånt! :)

Hanneles paradis sa...

Sånt är härligt.

(jag plockar numera sällan upp ungdomar från hållpaltserana, vi bor på landet, för man har ju lärt sej att inte åka med främlingar, synd)

Cicki sa...

Det var en riktig solskenshistoria.

Här i vår lilla stad med väldigt många invandrare har jag märkt att förare med invandrarbakgrund ofta är vänligare än ursvenskar. De kan vänta på en om man kommer och springer medan jag däremot varit med om att svenska förare flinat åt en när man inte hunnit fram i tid.

mossfolk sa...

Tjoho, vilken himla trevlig busschaufför! Sådana här små historier blir man så glad av :)

Klimakteriehäxan sa...

Ja visst var det underbart! Kanske
ska jag förtydliga en sak: att han sa "jalla jalla" när vi klev av var extra kul eftersom han var hur helsvensk som helst ... jag har hans namn men han ville inte bli omnämnd nånstans alls!

Matildas fikarum sa...

Tack och lov att det finns folk som vågar bryta mot reglerna! En alldeles underbar historia.

Anonym sa...

Så glad jag blev när jag läste det här! Såna överraskningar är klart härliga.
Kram till mannen i fråga.
Vad betyder ´jalla´?

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Jalla är väl arabiska och betyder ungefär "skynda på".