onsdag, december 29, 2010

Tolv fåglar i ett paket att ångra

Julklappsbytarracet går i stadens butiker.
Det var fel färg, fel storlek, fel modell. Eller bara en förmodat bra idé som skulle visa sig vara hopplöst dålig när mottagaren försökt tyda det uselt rimmade rimmet, fått av alla snören och allt vackert papper och Sanningen var avslöjad.

Inte är det roligt att vara den som stått för det där helt misslyckade köpet, även om alla vet att avsikten var den bästa.
Sent ska jag glömma den gången när jag och en kollega dryftade julklappsproblem. Det gällde våra jämnåriga söner, som vi ville överraska med något oväntat, något som inte tagit sig in på önskelistan – men som skulle framstå som jättekul.

Då visade det sig att vi båda sett en och samma annons, lagt märke till den lite mer än vanligt, funderat kring potentialen. Ju mer vi pratade om saken, desto klarare blev det: inte kunde väl vi två tillsammans ha fel?
Vi gjorde slag i saken, och en gemensam beställning. Grabbarna skulle bli klart överraskade över denna fullständigt oväntade julklapp, en absolut cool pryl!

Leveransen kom. Vi tog var sin låda, fnittrade belåtet över detta vårt briljanta infall, gick hem och gjorde paket, ett sådant med uselt rimmat rim, många snören och vackert papper.
Så blev det julafton. Och nog blev Sonen förvånad alltid. Fast glad? Njaaa … Tveksamheten stod tydligt skriven i hans ansikte. Jag, den ömma Modern, skred till verket och demonstrerade. Här ställer man in, och här sätter man på – och sedan är det bara att njuta!

Men att ha en väggklocka med tolv fåglar på, fåglar som kvittrar varje hel timme, var och en sin egen sång ("inspelad i naturen"), det var faktiskt i mesta laget. Man skulle kunna tysta dem på natten, men det visade sig väldigt fort, att man helst ville tysta dem även på dagen. Den elektroniska fågelsången gick alla på nerverna, oavsett ålder. Och, skulle det visa sig, den andre fågelklocksmottagaren blev precis lika förtjust som min, det vill säga inte alls. Paketet hade kunnat innehålla så gott som vad som helst utom just de där tolv hysteriska pippivarianterna.

Inte kunde vi byta heller, den där firman vi beställt av verkade inte känna till konsumentlagarna och det tedde sig alltför besvärligt att gå till djupet med eländet. Det blev helt enkelt inget gjort och i dag minns jag inte riktigt hur klockan försvann – men borta är den, saknad av ingen.

Nu ser jag till min häpnad att fågelklockan gjort comeback. Den annonseras flitigt. Förmodligen kvittrar den lika enerverande nu som då. Förmodligen är den lika svår att byta.
Men en sak vet jag alldeles bestämt: jag köper inte en sådan. Inte en gång till. Även om den skulle försetts med ångervecka. För det där köpet, det har jag redan ångrat. I åratal.

Copyright Klimakteriehäxan

Om du trots allt vill pröva din lycka hittar du klockan här! Men innan du satsar på varianten med guldkant, för nästan tre tusen spänn, ska du kanske testa ekonomiupplagan, med plast ...

7 kommentarer:

Vitsippan sa...

Hejsan och God fortsättning !

Vilken tur, jag höll på att köpa en precis likadan.Ganska längesedan.Jag brukar pricka för i katalogerna för att sedan ångra en del.Hittade aldrig katalogen,hade många förr.Nu handlar jag enstaka gånger via nätet och har electroniska mail från orderfirmorna.Eftersom jag är med i Reklamfritt.se på FB 1 träd/medlem.
Så behövs ingen pappersreklam heller.

Rimmet var

kul.

KRAM

Londongirl sa...

Oj oj oj....jag skrattar här så tårarna rinner! Det här måste väl ändå vara en av de mest tossiga grejer de hittat på....och du köpte en till sonen! :-)))

Ursäkta men det här var så himla roligt att jag nog måste berätta det för mina söner. Bara så att de vet att det finns ännu värre saker att få... Ha ha ha ..

TACK för dagens, nej, veckans, nej årets största skratt!

Klimakteriehäxan sa...

Vitsippan - jag borde naturligtvis ha rimmat, det har du så rätt i!
"Här min son du får, med fnitter,
av din mamma lite kvitter"
(detta var ju för så pass länge sedan att Twitter inte fanns att rimma på)
Londongirl - kul att du fick dig ett litet skratt - och att jag tydligen slog dig med hästlängder när det gäller att variera handskar, dataspel och långkalsonger! :-D

Bruno Beige sa...

Tack för varningen. En sådan hade gjort mig skogstokig efter några timmar.

Vonkis sa...

Fy fasiken, en sån där klocka satt i personalrummet på mitt förra jobb och enerverande, det är nog att ta i i underkant...

Mian sa...

Vilken underbar klocka - jag tror jag dånar.
Vill ha!

Klimakteriehäxan sa...

Mian - så synd att inte vår ligger och dräller nånstans, du skulle ha fått den till fyndpris!