lördag, november 03, 2012

När vi minns de döda

I dag går många till kyrkogårdar och begravningsplatser för att tända ljus för de döda. En vacker sed.
Passande då att visa en bild som minner om mycket död och elände: muren som delade Berlin i Öst- och Väst-.

Den siste som sköts ihjäl under ett flyktförsök var 20-årige Chris Gueffroy. Han dog i februari 1989Winfried Freudenberg, som störtade i Västberlin efter att ha tagit sig över gränsen i en hemmagjord ballong, blev den siste att dö i samband med flykt från öst till väst överhuvudtaget. Muren föll den 9 november samma år.

En bevarad bit av Berlinmuren ser ut så här idag.
Detta har jag hittat att läsa om Muren på en hemsida från Bodens försvarsmuseum (!):

"Muren byggdes för att hindra DDR:s invånare från att fly landet genom att ta sig in i Västberlin, eftersom landet riskerade tömmas på värdefull arbetskraft. Muren kallades av DDR för 'en antifascistisk skyddsvall'.
Anläggningen befann sig helt och hållet på DDR:s och Östberlins område, några meter eller mer från gränsen till Västberlin. Över 2,5 miljoner människor flydde över gränsen mellan Öst- och Västberlin mellan 1949 och 1961. Efter 1961 var det endast cirka 5 000 personer som lyckades rymma till väst, av dessa var 574 gränsvakter. 239 människor sköts till döds medan de försökte ta sig över muren."

Copyright Klimakteriehäxan

15 kommentarer:

Hannele på Hisingen ♥ sa...

Tänk att dela på familjer så... Att bara komma på idén att styra människor så.

Bloggblad sa...

Jag minns så väl när muren byggdes, då var jag 10 år och min granne jämförde det med vår stad - hur det skulle bli om den delades... jag tyckte att det var så otäckt.

1978 var jag i Berlin ffg och vi fick klättra upp i små torn och titta ut över mellanrummet mellan murarna...

Jag tror att det är/var lättare att identifiera sig med hemskheterna där eftersom det är så pass nära. Allt läskigt som händer i länder som inte är så lika vår kultur, är nog svårare att ta till sig och fatta. I alla fall för mig.

Anonym sa...

Nu finns en ny mur.

Klimakteriehäxan sa...

Hannele, Bloggblad - att allt detta hände alldeles inpå knuten! Snudd på ofattbart.
Anonym - ursäkta?????????

Anonym sa...

Förtydligande.
Den nya muren som byggts för att skilja folk åt finns i Israel.

Hannele på Hisingen ♥ sa...

Anonym, ja, muren på Västbanken är bedrövlig...

Klimakteriehäxan sa...

Bara att instämma. Samt att inse, att historien inte lär oss särskilt mycket - trots allt.

Anonym sa...

En "vacker sed"?
Ungefär lika kommersiell som Mors Dag och/eller Alla Hjärtans dag tycker jag. Dessutom höjs blompriserna just dessa dagar. Förmodligen ljuspriserna också.
Fast var och en sörjer ju på sitt sätt. Om man vill synas sörja gör man naturligtvis det 1/11.
Fast sörjer man "på riktigt" behöver man nog inte ett speciellt datum eller plats.....

Ang. Berlinmuren och ´värdefull arbetskraft´ tror jag att orden
billig och lydig fattas.

Lenas syster

Klimakteriehäxan sa...

Hej Lenas syster - nej, nu håller jag inte med. De dödas dag har urgamla rötter, i flera kulturer och religioner, och seden att tända ljus för de bortgångna är låååångt borta från Alla hjärtans eller andra sentida påfund. Den här novemberdagen har mycket mer seriositet och respekt i sig - och man behöver inte köpa några blommor alls. Att tända ett ljud tycker jag är fint, inte dyrt, och jag skulle göra det om jag hade någon närstående vars minne jag kunde hedra på en åtkomlig begravningsplats. Men samtidigt har du rätt i att alla har rätt till sin egen sorg och saknad, så det är fritt val.

Klimakteriehäxan sa...

tända ett ljuS förstås

Anonym sa...

Du har rätt (som oftast :o)- att tända ett ljus på en grav eller på annat ställe är en vacker sed. Det är nog utsmyckandet med mastodont-uppsättningar av blommor i form av stora kransar och buketter
jag reagerar mest på. Det är som om det vore en tävling om vem som har råd att sörja mest och mest synligt.
Jag dömer nog mest det som sker här i mina sydliga environger.

Ls

Klimakteriehäxan sa...

Lenas syster - så kan det vara. Jag brukar irriteras av mängden solblekta plast- och tygblommor på gravar i sydligare klimat. Men att se alla ljusen på en svensk kyrkogård i novembermörkret, det är vackert och stämningsfullt rakt igenom. Sen lägger ju folk förvisso ut kransar ibland också, av ris och mossa mest. Inte så himla flashy, och det tycker jag är bra.

Anonym sa...

Där var vi litegrann överens då :o)
Det jag absolut ÄLSKAR och saknar mycket är att som Monica Zäta sakta vandra genom stan (Sthlm för mig) i november-december och se alla dessa gardinlösa fönster som har en adventsljusstake eller andra ljus för alla att se.
Anonymt men också gemenskap. Och så unikt och svenskt.

Iofs har det ju ingenting med första november att göra. Jag blev nog bara ljusnostalgisk där :)

Lenas "syrra"

Anonym sa...

Hur kan man sätta Copyright på en annans text!!!

Klimakteriehäxan sa...

Självklart avser inte min copyright det med TYDLIG KÄLLANGIVELSE INKLUSIVE LÄNK angivna CITATET! Det trodde jag var tydligt och uppenbart???