onsdag, november 28, 2012

Om skilsmässsor - och tips till framtidens arkeologer

Det finns en människokategori som har min ohöljda beundran. Det gäller personer som har lätt för skilsmässor. Och då menar jag inte i första hand att de enkelt säger ”tjillevippen” till den livskamrat de en gång valt. Nej, jag tänker på de där som duktigt rensar i lådor och garderober.

Själv har jag otroligt svårt att skiljas från saker som rimligen inte borde ha något evigt värde. Men det är ett faktum som inte går att blunda för: jag slänger otroligt lite, sparar desto mer.

En kategori tillhörigheter som man skulle kunna tro att jag samlar på är väskor, handväskor mest. Fast sparandet är oreflekterat och ett ingrott beteende.

Det där betyder att jag har ett löjligt stort väskförråd. Riktigt gamla, många av dem. Skulle min anhopning av handväskor bli föremål för en framtida arkeologisk analys finns det möjligheter att träffa på exemplar av arten handväska från mitten av 1900-talet.

Det finns en solklar indikation på handväskors ålder. om man tänker efter. De där tidiga väskorna skiljer sig otvetydigt från 2000-talets, i form och stil, säkert, men trender kommer ju alltid tillbaka och vissa modeller är aldrig omoderna. Men det är bara att titta på inredningen.

Du kan leta hur länge som helst. Men du kommer inte att hitta en endaste liten innerficka måttanpassad till en mobiltelefon i en väska tillverkad före 1985. Och dessutom har mobilfickorna förändrats i snabb takt: de har blivit större, med mindre djup, eftersom mobilerna så att säga plattats ut. 


Vill framtidens arkeologer och analytiker dessutom bredda urvalet av väskmodeller att studera kan datorväskan vara värd en extra titt. Där har krympningen också pågått kontinuerligt, och laptop-fodralen (som enligt en modekrönikör också kan användas som aftonväska!) är en egen art. Sedan kommer fodralet till minilaptoppen – och så där håller det på. Väskor och fodral följer teknikutvecklingen och blir på så vis ett informativt spår att följa. 


Kom sedan inte och säg att handväskor är ointressanta! (Det vet man förresten redan i Nederländerna att de inte är, för där finns världens veterligt första och enda handväskmuseum, i Amsterdam.) Och framtidens arkeologer kommer absolut att hålla med. I alla fall om de kommer över min privata kollektion. För ingenting tyder på att jag kommer att bli bättre på skilsmässor.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

Pettas sa...

Du gör mig nyfiken på dina väskor. Jag har också samlat på mig sådana tidigare, men fick ett il på mig och sålde bort dem på second hand. Och jag saknar dem inte.
Men du kan väl visa dina väskor för oss andra, en nu och en då? Dagens väska eller så?



Anonym sa...

Hur stort = löjligt när det gäller väskförråd? Jag förmodar att mitt eget är skrattretande enormt. Ska vi jämföra? Fast läpptåppsfodral räknas inte tycker jag.

Funderar på att se om filmen ´Topkapi´ för att ev åka till Amsterdam och tjuva riktiga "juveler"....frestande är det, eller hur? Kommer du med? Bara en tanke :o)

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Pettas - ditt förslag tål att tänka på!
Kulsprutan - törs inte anta utmaningen. Är rädd för att vinna ... Amsterdam vore kul men inte för juvelstöld utan för att besöka det där handväskmuseet!

Anonym sa...

Ja men då gör vi det kanske - betalar entrén och går in och kollar. Hänger du med på DET? Ska vi kolla datum?

(Fast jag menade förstås att det var handväskorna som var "juveler"
och att det var dem vi skulle Topkapi-stjäla. För att utöka våra samlingar).

Kulsprutan

tant Hannele på Hisingen ♥ sa...

Jag älskar mina prylar!

det gör inte maken.... han älskar bara mej :)

Hannele sa...

P.S.
jag kan till och med köpa gamla väskor