söndag, april 07, 2013

Mitt i avtalsrörelsen

Det är tider för avtalsförhandlingar nu.
Hur mycket är det man gör värt? Och vad gör man på jobbet för att bli värd ännu mer?
Inte alldeles enkelt att komma fram till resultat som alla parter kan acceptera, det vet vi.

För tio år sedan hade vi liknande förhandlingar här hemma.
Då gällde det vad som krävdes för att Sonen och Dottern skulle få ta hand om sina barnbidragspengar själva. Och vi lyckades ta oss fram till en överenskommelse. Så här såg den ut (jag hittar den när jag rensar i datorns lagrade dokument):

Mamma och pappa betalar fortfarande för vissa saker:
o idrottsutrustning och andra idrottsrelaterade kostnader (träningsläger etc)
o medicin (även acne-medel)
o resor till och från skolan (terminskort)
o bidrag till inköp av dyra men nödvändiga klädespersedlar – vinterytterplagg, skor – kan förekomma

De allt självständigare barnen ska själva stå för
o kläder
o nöjesresor
o godis, cafébesök etc
o alla nöjen (bio, konserter, tidningar etc)
o telefon

Man måste självklart delta i arbetet hemma för att få sina pengar. Till de ständigt förekommande plikterna räknas:
o städning och plockning i eget rum
o rengöring av toalett och handfat etc
o tvätt
o köksarbete – matlagning, dukning, i- och urplockning av diskmaskin
o städning av gemensamma utrymmen
o matinköp vid behov

Förskott förekommer inte. Men det finns möjligheter att ta hem bonuspengar. Det beror på terminsbetyget.
50 kronor utgår per MVG. Ett "nytt"  MVG – alltså ett lägre betyg som höjts till toppnivån – betyder dubbla värdet (100 kronor).
Ett enda IG nollställer samtliga MVG.

Hur det utföll? Ganska bra, faktiskt. Men bonuspengarna lockade mest Dottern, som fick en rejäl hacka flera gånger. Sonen tyckte väl att han klarade ekonomin ändå … Kanske låter summorna små nu, så den som tänker i de här banorna i dag får möjligen tänka på inflationen och ta till lite högre siffror.

Vi slapp i alla fall skramla med vapnen och vara på väg mot stridsåtgärder. Inga hot om strejk eller lockout förekom. Och i dag har båda ungarna ett sunt förhållande till pengar, är självförsörjande med koll på såväl inkomster som utgifter. Jag kan inte garantera att det beror på vårt gamla avtal, men vem vet? Det kan i alla fall inte ha skadat!

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

♥ fyrabarnsmor på Hisingen sa...

Vi har aldrig betalat för betyg eller städning...

Klimakteriehäxan sa...

Bra. Men vårt avtal funkade. Man kan naturligtvis också hävda att dom skulle ha kunnat få disponera barnbidraget ändå, det är jag fullt medveten om. Och i den mån de där pengarna funkade som betygshöjare var de en bra investering! Jag tror på att ställa krav, men också på nån sorts belöning. Inser också att det finns familjer som inte kan offra en enda krona av pengarna på saker annat än de absolut nödvändigaste.

Cicki sa...

Minns när dottern fick börja handla sina kläder själv. Det var alltid krig när hon och jag skulle handla hennes prylar. Det skulle vara märken hit och dit som jag bara vägrade att gå med på. Till slut var jag så trött på det att jag sa att nu fick hon lov att börja köpa sina kläder själv. Hon var inte gammal då. Bara 12 år.

Jag lärde henne det väsentliga att titta på kvaliteter, vilken sorts tvättmärkning mm. Första gången hon skulle göra det så skulle hon köpa ett par jeans. Hon fick pengar som skulle räcka till ett par Levis, eller vad det nu var för märke som gällde då för tjugo år sedan. Tror hon fick 300 kronor.

Fick hon pengarna att räcka till mer så var det OK från vår sida. Hon kom hem med två par jeans, några tröjor och lite andra småsaker. Så från den dagen fick hon fixa sånt själv och hon gjorde det med bravur. Och vi kunde fortsätta att vara vänner. Samt shoppa tillsammans på en mer jämlik nivå.....:-)

Båda mina barn har varit väldigt ekonomiska så det har aldrig varit något större problem. Med både en snål mamma och pappa så sitter det väl i generna....:-)

Anonym sa...

Det låter som ett alldeles utmärkt avtal för alla partner och jag är säker på att det här bl a givit dina ungdomar den sunda unställning de numera verkar ha till sin ekonomi. Bra jobbat!

Själv skulle jag gladeligen accepterat avdrag på lönen om jag bara sluppit plocka ur diskmaskinen. Denna urbota tråkiga syssla som jag än i dag prokrastrinerar tills det inte går längre.
Sätta i disken är dock lätt som en plätt.

Kulsprutan

Catharina sa...

Helt underbart att läsa detta, smart att ha det nedskrivet.
Roligt att se att det fanns fler som var lika "hårda" som vi var. Vi hade ungefär samma uppgörelse med våra barn. Hos oss var det också så att dottern tjänade bra med extra pengar på sina betyg. Sonen som är den yngre försökte förhandla upp pengadelen för att kunna dra in lite pengar alternativt få betalt för varje prov. Vi är dock ganska hårda förhandlarare, så det fungerade inte.
Bägge flyttade hemifrån för att studera på gymnasiet och de har klarat av det väldigt bra. Återigen, dottern som idag studerar juridik har lärt sig bra att handskas med pengar och sparar en hel del. Vi får se hur sonen klarar av det när han gått ut gymnasiet.
Vi valde även att inte ge dem var sitt ICA-kort när de flyttade utan de fick redovisa kvitton och få ut ersättning (Mitt yrke är ekonom ifall du undrar) och jag måste säga att det har fungerat bra. Självklart har vi stöttat dem när de har behövt.

Klimakteriehäxan sa...

Det finsn säkert många sätt och metoder - bra att det funkar! Vi var inte särskilt formella annars men det här avtalet skrev alla berörda parter på, på var sitt papper ... !

♥ Hannele på Hisingen sa...

jag sa till barnen att de studerar inte för mej....

mormor Hannele sa...

(det funkade, kravet var att gymnasiet ska de läsa färdigt)

♥ Hannele på Hisingen sa...

(men vi satt på kvällar och hjälpte till med läxor, behövdes med 1990-talets knasiga skola, när läraren inte hade genomgångar)