söndag, april 28, 2013

När räddningen är nära

Jag brukar inte skriva särskilt mycket eller ofta om mitt arbete. Men den här veckan publicerades en text som jag knattrat ihop i interntidningen,  och kanske kan den intressera någon mer - jag tror att många kan känna igen sig i liknande, om än inte likadana situationer. Jag säger bara DATASUPPORT ... Ett och annat fackuttryck har smugit sig in, ni får ha överseende med dem!

Ni vet precis hur det är nu för tiden: man ska ha en kod till allting. Till porten, till datorn, till mailen, till banken, till mobilen, till kontokortet … uppräkningen kan bli hur lång som helst. Det blir ofta intill förblandning likartade bokstavs- och sifferkombinationer.
Men så dyker den upp, den där magiska sifferserien som du är så beroende av att du alls inte glömmer den, inte rör ihop den med någon annan.

I mitt fall har den fem siffror: 47609. Ett telefonnummer, internt på jobbet. Det går till nyhetsredaktionens redigeringssupport, en stafett där experter avlöser varandra för att lösa problem som är på vippen att försätta mig och många med mig i upplösningstillstånd.
Det är ju nämligen så att nu för tiden räcker det inte att kunna mycket eller ganska mycket. Idag bör en duglig medarbetare kunna allt. Alltså även (video)redigering.

Till den ändan har vi gått på kurs. Om det funkade? Ja, fläckvis och stundtals. Medan insikterna var färska. Sedan gick någon vecka innan det var dags igen. Då var den där kunskapen puts väck. Eller så hade rutinerna ändrats, det händer ideligen. Frågetecknen står som spön i backen.
Det finns plötsligt inget ljud. Vart tog det vägen? Man ringer 47609.
Varför går inte filen över? Man ringer 47609.
Hur hamnade ljud och bild i otakt? Man ringer 47609.

På skärmen står det saker som ”Access denied” och ”Violation”. Det är sådana tillrop som kan framkalla våldstendenser hos den fridsammaste människa. Man ringer 47609.
Felsökningen är snabb och effektiv. Nej, du hör inget ljud om du inte pluggat i lurarna i därför avsett hål i datorn. Och det där med ”violation” behöver du inte ta personligt, klicka bara där och där så är det klart! En felskriven nolla i stället för ett O sätter processen ur spel, gör om och skriv rätt!

Bokstäverna på skärmen är mestadels så små att man skulle behöva stjärnkikare för att tyda dem. Medan gamnacken värker och axlarna stelnar klickar vi amatörredigerare mödosamt vidare, men snart är det dags igen för 47609.
Man behöver inte ha jobbat lika länge som jag för att längta tillbaka. Reporter och fotograf kom tillbaka från det så kallade fältet. Materialet las i händerna på en redigerare. Två nya ögon såg bilderna, ett par fräscha öron hörde intervjuerna och det blev för det mesta ett fruktsamt teamwork med ett bra och snyggt inslag i slutänden – redigeraren visste ju hur man gjorde också med det tekniska.

Nu är detta historia. Och naturligtvis blir många medarbetare med tiden också duktiga redigerare, till och med roade av de nya arbetsuppgifterna. Och visst finns triumfens ögonblick där: kolla! Jag har gjort rätt!   Fast hur var det nu – har jag middat ljudet? Kom jag ihåg att checka in? Glosorna, de som inte existerade för ett halvår sedan, surrar.

Någon gång borde det hända, det mest naturliga – nämligen att supportpersonen tappar tålamodet och ryter:
MEN HUR SVÅRT KAN DET VARA? ÄR DU DUM I HUVUDET ELLER?
Icke. Det sker aldrig.
Dessa redaktionella riddare höjer inte rösten, avslöjar ingen irritation. Toleransen svävar som en gloria runt deras huvuden. Bara att beundra och tacksamt ta emot.

Snart sitter vi där igen, vi ofullkomliga redigerare, med nya konstigheter som dyker upp på skärmen.
Bara att ringa 47609, räddningen är nära.
Jaså, tutar det upptaget?
Det var väl jag som hann före.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

♥ tant Hannele sa...

Verkligen ett i-lands problem.
En av sönernas flickvänner (alltså en flickvän per son) berättade att hon nu går genom passkontrollen genom att visa ögonens iris... Det verkar ju lite stenålders med alla dessa olika koder och lösenord.

Hannele sa...

och när jag ringde 47609, så svarade dom i HOLLAND... och kunde inte omedelbart komma och hjälpa mej, typ

Anonym sa...

Och jag tänkte på, när jag läste det här om all teknik vi numera använder (behöver?), att dom som försörjer sig på att tyda handskrift väl är i utdöende...

salu2
Kulsprutan

Hannele sa...

(även korrekturläsare är utdöende)

Bloggblad sa...

Apropå jobb, så såg jag ditt namn på tv förut idag, och ropade som vanligt: DET ÄR HON. HON SOM JAG KÄNNER!

Både hemma och på jobbet har jag stor glädje av den käre maken. Nu är han inte it-chef längre, men såååå fort har inte utvecklingen gått vad beträffar jobbdatorn. Och hemma får jag snabb service. Snabbare än vad han får med mitt matområde.

Jag gissar att dina arbetskamrater fnissade gott!

Musikanta sa...

Ett härligt kåseri! Måste ha varit mycket uppskattat av arbetskompisarna.

Jag har support för det mesta på andra sidan väggen - klar inte han det så ringer jag till svärsonen, som "övertar" min dator och fixar allt lätt som en plätt.
Svärsonen är ett under av tålamod i det fallet också...