lördag, april 06, 2013

Citat: Hur död är bloggen?

"Man får nästan känslan av att bloggens tid är förbi, lika daterad som pagefrisyren och kassettband. Men stämmer det? Jag kollade med företaget Twingly som har bra koll på den svenska bloggosfären. De tog fram statistik där alla siffror var entydiga: Bloggandet i Sverige har aldrig varit större än nu. Och ökningen har varit mer eller mindre konstant genom åren.
Nästan exakt 400  000 svenska bloggar var i gång under 2012. De flesta av dem skrev bara enstaka inlägg, men 172178 bloggar skrev minst ett inlägg var tredje månad. Och bloggarna har varit löjligt aktiva. Nästan 17 miljoner svenska blogginlägg skrevs under 2012. En ökning med 22 procent från året innan och en rekordnotering totalt. /.../

Ibland är sökandet efter det nya så starkt att vi drar slutsatsen att allt som inte är färskt är utdaterat. Men även i en digital tid hinner saker ibland bli så etablerade att vi slutar tala om det som fenomen."

-Emanuel Karlsten, kolumnist i Dagens Nyheter, skriver idag om hur bloggarna uppmärksammas allt mindre i övriga medier. Men ni ser vad han kommer fram till: än är inte bloggen död, långt därifrån! Visst är det lite skönt att inte bli dödförklarad så här en alldeles vanlig lördag morgon! Även om man inte längre lyckas få ihop ett inlägg om dagen.

9 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

jag ser att det är mer aktivitet i facebook

tant Hannele på Hisingen sa...

P.S.
Helt plötsligt ökar besökare i min PromenadPlogg till över 1800 i veckan!!

strandskatan sa...

Det är glädjande att vi kan leva vidare :)))
Hälsningar Halina

Linnéa sa...

Väldigt vackra fönster, är det kyrkofönster? Det där med regn är speciellt och när det smattrar mot fönstret eller taket så kan det verkligen ge en känsla av rofylldhet.

Bloggblad sa...

Efter att ha gnällt lite över hur antalet läsare av min blogg drastiskt har minskat, fick jag tipset av vår gemensamma vän att läsa ditt inlägg om bloggar. Och förvånas! För jag tycker mig ha märkt i min bloggkrets att intresset avtagit märkbart sedan facebook kom. Det är många som lagt av helt, och några är lika slöa som jag med att skriva och måna om dem som faktiskt är snälla nog att ta sig in och läsa. Trots krånglande WV-ord.

Att jag blivit slöare beror nog mest på att jag har haft mycket mer att göra de senaste två, tre åren. Och det är ju roligt för mig... men kanske inte för dem som jag inte hinner följa och kommentera hos.

Anonym sa...

Skönt för oss kommenterare att ha bra bloggar att läsa också. Man tackar för det!
Jag själv följer bara ett fåtal väl utvalda och skulle tycka det var trist om ni som skriver skulle sluta helt. Då skulle man kanske behöva skiljas åt - och enligt en poet är det lika med att dö en smula. Bloggnekros. Det vill väl ingen ha.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Jo säkert has Facebook, Twitter o Instagram tagit en fet bit av det som för några år sedan var bloggartid. Men mitt FB-konto använder jag sparsamt, Instagram har jag inte ö h t och twittrar gör jag inte heller, dock fanns det en annan som gjorde det i mitt namn men det tror jag är stoppat nu!
Men vi som bloggar mest för vår egen skull kan ju fortsätta hur länge som helst med det.
Bloggnekros, Kulsprutan, vilken lysande nybildning för en kanske hittills okänd diagnos!?

Susanne sa...

Jag blev nog lite förvånad när jag läste på ajour där Emanuel Karlsten även visar diagram från Twingly. Mitt intryck har också varit att antalet bloggar minskat till förmån för de "snabbare" Twitter, Facebook m.fl.

Kanske det är i olika sammanhang man bloggar och använder andra sociala media. Jag använder själv såväl Facebook, Twitter, G+ och Instagram, men väldigt sporadiskt. Bloggens fördel är ju att man kan styra så mycket själv och inte är bunden till de andra tjänsternas begränsningar i teckenantal eller bildformat. Men vill man ha ut någon tanke eller bild snabbt så passar nog de andra formerna bättre.

ullrika sa...

Jag tror att de alldeles gamla vanliga "dagboksbloggarna" har minskat till antal för mer nischade "specialbloggar". Det verkar vara finare att vara teknikbloggare, föräldrabloggare, singelbloggare, husbyggarbloggar, musikbloggare eller tillåmed gnällbloggare än att vara bara vanlig tyckochtänkbloggare, så... tja... det är klart det är enklare att slänga en rad på FB för den som bara vill berätta att det regnar eller snöar eller att man precis varit ute och sprungit (jeez jag får krupp på alla dessa träningsnarkomaner som envetet uppdaterar sina statusar med löprundor och foton på sina jobbingskor... f'låt, hoppas jag inte sårar någon nu?! DET är INTE min mening!) men för oss som bloggar för att vi gillar att skriva: vi kan och vill nog inte byta socialt forum? Särskilt inte till Facebook?

Instagram och twitter är bra komplement för mig personligen, det blir liksom ett annat uttryckssätt och vis att hålla sig sällskaplig. Men... fb är så jäkla google nu. Jag håller mig gärna därifrån; om det inte gäller specifika situationer som att jag behöver info eller hjälp med något och vet att jag har kompisar (på FB) som har den kunskap som krävs!