torsdag, maj 08, 2014

Öronmask

Det kallas öronmask och låter betydligt värre än det är. Ordet betecknar helt enkelt det där fenomenet när man börjar tänka på en melodi och sedan har den kvar som en ljudslinga i hjärnan, vare sig man vill eller inte.
Min öronmask i dag heter ”Vildandens sång”, och den dök upp i skallen när jag såg att Thory Bernhards har avlidit, 93 år gammal.

Hon var en sångerska som gjorde avtryck främst på 50- och 60-talen. Hennes röst hördes oavbrutet i min barndoms radio, som mamma lyssnade mycket på. ”Ann-Caroline” är en annan av hennes stora hits, liksom ”Mjölnarens Irene” och ”Sjöman”. ”Nidälven” och ”En gång ska vi åter mötas” var också viktiga i hennes repertoar.

Att Thory Bernhards var folkkär är oomtvistat. Hennes skivor såldes i jätteupplagor och hon fortsatte faktiskt sjunga långt upp i åren, bland annat spelade hon in signaturmelodin till en av Bert-filmerna på 90-talets mitt.

Och nog är det märkligt, men jag upptäcker att jag kan nästan alla de där gamla låtarna. Dramatiken i sången om vildanden kan bli rena tårebadet, om man inte passar sig: ”... min make är skjuten, hans ångestrop skallar ...”
Det kan man verkligen kalla öronmask. Som en stor, rent av historisk, artist står för.
 
Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

Musikanta sa...

Har väldigt ofta öronmaskar som inte kryper iväg förrän efter flera dagar. Är bara stilla under natten.

När vildandens sång var populär var jag en inbiten jazzböna och som sådan hade jag ingenting för övers för sådana sånger. Men visst vet jag hur den går...

Ingrid som aldrig hört talas om ordet "öronmask" trots att hon ständigt är hemsökt av dessa.

Bloggblad sa...

Jag känner igen den masken! Olidlig när jag inte kommer på texten på det jag gnolar på. Jag tror att jag alltid har en låt på gång i huvudet.
Vildandens sång spelade min första pojkvän på gitarr och sjöng - så jag lärde mig den, men nu har jag glömt den. Pojkvännen minns jag dock... fast han är död sen länge.

Cicki sa...

Vi sjöng mycket hemma, så jag kan också alla de där melodierna. Mamma och pappa köpte sånghäften som vi sedan sjöng ur.

tant Hannele sa...

jag kan inga låtar men lyssnar gärna