Som en fågel

"Jag vet varför burfågeln sjunger" (I Know Why The Caged Bird Sings) - så heter den, Maya Angelous första självbiografiska skildring av en svart barndom i amerikanska Södern. Boken kom ut 1969. Sju år senare köpte jag den, i pocket, under ett besök i Washington DC. Författarinnan var redan ett Namn. Och jag föll pladask för hennes berättelse.

Så småningom köpte jag två delar till, "Gather Together in My Name" och "Singin' and Swingin'  and Gettin' Merry Like Christmas" heter de. Men hon fortsatte berätta sitt livs historia. Det blev sju böcker sammanlagt. Dessutom skådespelade hon, dansade, skrev poesi, drama, essäer, kokböcker. Många priser fick hon förstås också, under ett liv som den lilla flickan säkert inte ens kunnat föreställa sig.

Och så har hon lämnat efter sig rader av korta, kärnfulla citat. Som till exempel: "Att sträva efter att nå stjärnorna är ambitiöst. Att försöka nå hjärtan är klokt." Eller: "Om du alltid försöker vara normal kommer du aldrig att upptäcka hur fantastisk du faktiskt är." Ett till: "Hat har orsakat många problem i världen, men inte löst ett enda."

Hennes beundrarskara har varit enorm. Oprah Winfrey har haft Maya Angelou som en älskad mentor. Hon stod vid Martin Luther Kings sida i kampen för de svartas rättigheter. Bill Clinton utsåg henne till den som fick deklamera en egen dikt under ceremonin när han blev USA:s president. Av Barack Obama har hon fått medalj.

Idag avled hon, 86 år gammal. Jag plockar fram hennes böcker ur hyllan och tänker att jag verkligen borde läsa henne igen, åtminstone historien om flickan som övervann alla svårigheter och kom ut ur den där buren. Sjungande. Som en fri fågel. Ta det som ett lästips, du också!

Copyright Klimakteriehäxan