lördag, juni 28, 2014

Boklandet på världskartan

Vilket är ditt litterära land?
Denna jättesvåra fråga ger Bokbloggsjerka i uppdrag att besvara den här gången.
Hur ska jag kunna välja? Det finns så många kandidater!

Sverige är till exempel ett fantastiskt bokland, om man tittar såväl bakåt som framåt. Stort utbud, stor bredd, folkliv, deckare, poesi, allt finns.
USA är ett annat, där utgivningen förstås är enorm. Där finns klassiker som Hemingway och Dos Passos, där finns rekordflitiga Joyce Carol Oates, "min" amerikanske kines Qiu Xiaolong och hans originella deckare, där fanns John Updike som fick mig att fatta något av hur det är att åldras som man ... uppräkningen kan bli hur lång som helst.

Storbrittanien är en självklar kandidat. Törs man räkna in Irland eller blir någon upprörd då?
Finland ska inte glömmas bort, inte Norge heller (Sigrid Undset!) och inte Danmark. En uppstickare är Nigeria som satts på den litterära världskartan av Chimamanda Ngozi Achibie. Brasilien har bland många författare Jorge Amado som portalfigur. Bland Latinamerikas främsta pennor har jag träffat flera vars texter stannat i minnet  så har de också fått Nobelpris (Gabriel Garcia Marquez, Octavio Paz, Mario Vargas Llosa)  fast de kommer alla från olika länder. Kanadas Margaret Atwood får aldrig det där priset, vilket är Alice Munros fel.

Men kanske är det ett helt annat land som ska ha första platsen på min lista. Jag kallar det för Barndomslandet, landet där böcker skrivna för våra yngsta ges ut.
"Du har aldrig läst en bok i onödan" brukar jag trumpeta ut vid varje tillfälle jag får att prata läsning med barn. Och det menar jag bokstavligen.

För vilken bok har påverkat livet mer än den där ABC-boken du fick i koltåldern? Och aldrig glömmer mina barn "Tåget till Timbuktu" som tutade för fullt så långt innan den staden fått ge namn åt en skicklig svensk rappare! "Vem kan trösta Knyttet?" knöt livslångt band mellan mig och en ljuvlig 4-åring som plötsligt visar sig vara i 40-årsåldern. "Pomperipossa" blev kanske inkörsporten till senare deckare, Harry Potter-serien inträdesbiljetten till böcker som kunde läsas utan översättning.

Från min egen bokhylla står "Nalle Puh" ut som särskilt minnesvärd, det var den allra första boken jag läste själv. Typiska "flickböcker" fick mig att tro att sjuksköterska och hotellreceptionist var drömyrken, Kitty visade att tjejer kunde vara smartare än andra, precis som Pippi blev garanten för att styrka och snällhet visst gick att kombinera. Och tänk att Velvet mot alla odds kunde vinna den stenhårda ryttartävlingen Grand National, i pojkkläder och med håret gömt i keps! Feministikoner allihop, om man tänker efter!

Jag har aldrig släppt kontakten med barnböckernas värld. Fortsatte läsa i (det långa) mellanrummet mellan egen barndom och egna barn. Fantastiskt nog ges fortfarande många böcker för barn och unga ut i Sverige, trots stenhård konkurrens med andra medier, andra språk, andra tidsfördriv.

Därför känns det också extra kul att jag i år  äntligen!  kommit ut med en egen bok för bokslukaråldern, "Dela lika" heter den. Och får därmed vara med om att dela guldmedaljen jag delar ut i tävlingen om "mitt litterära land" som alltså är Barndomslandet!

Copyright Klimakteriehäxan

Läs mer om "Dela lika" här!

Om Bokbloggsjerka: Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som kallas för Bokbloggsjerka. Varje helg publiceras en fråga som är den du besvarar i din egen blogg för att sedan länka. Kanske hittar du nya roliga bokbloggare att få idéer och lästips av, kanske hittar andra samma sak hos dig?
MEN detta var sista Bokbloggsjerka-omgången för säsongen. Återkommer i höst.

13 kommentarer:

Monika sa...

Ja, det är svårt att begränsa sig till ett land. Varje kultur har ju sitt att erbjuda :)

Boklysten sa...

Smart att komma på det där med Barndomslandet.

Anna sa...

Mycket fint svar! :) Satte ett leende på mina läppar!

skrivalasaleva sa...

Barnbokslandet ligger nog granne med ungdomsbokslandet tror jag ;)

Musikanta sa...

Det blir nog England i så fall med Sverige som god tvåa. Intressant och trevligt inlägg!
I Barndomslandet blir nog Finland etta med böckerna om Mumintrollet. Jag är glad att jag får uppleva detta för andra gången - först tillsammans med Mirren, sedan tillsammans med barnbarnen.

De böcker jag uppskattade mest som barn och tonåring var Bill, den förskräcklige och Biggles. (Jag har alltid varit förtjust i pojkar! :-))
Ingrid

Mrs Calloway sa...

Barndomslandet var en jättebra idé!
Vem ska trösta Knyttet - helt underbar. och med tonsättning av Peter Lundblad. och vi ska inte tala om Barbro Lindgren, Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för

Anna A sa...

Vilket långt och fint svar :) Håller med om att Barndomslandet är jätteviktigt.

PS Nej, Irland är inte Storbritannien. Man kan inte smacka ihop dem hur mycket jag än gillar båda två. Iallafll inte i närheten av någon med några irländska kopplingar. Mvh någon som bott på Irland :)

Hanneles bokparadis sa...

så vackert att nämna Finland, USA är inte riktigt min grej, men det finns författare även på Hisingen, exempelvis Johannes Anyuru

mittbokligaliv.com sa...

Barnböckerna älskar man nog livet ut!

klok som en bok sa...

Barnbokslandet glömmer man aldrig!

Freja sa...

Vilken fin tolkning av frågeställningen!

Anonym sa...

Jättebra skrivet om några av mängders olika vinklar till litteratur, läsande och böcker. Svår fråga som du svarade utmärkt på.
Minns du Kulla-Gullaböckerna?
Kul att du numera tillhör författargruppen som siktar in dig på barn som läsgrupp. Det ska börjas i tid...och läsa bör man annars dör man :)

Kulsprutan

Helena sa...

"Barndomslandet" sätter onekligen sina spår. Det är också de böckerna som jag inte någonsin verkar kunna förmå mig att rensa ut ur bokhyllorna.