lördag, maj 23, 2015

Det osynliga lidandet

Det finns en grupp kvinnor för vilka jag känner en ständigt ökande beundran.
Trots att jag vet att de lider syns det inte. De för en ytterst ojämn kamp mot allt möjligt. De låter sig inte nedslås av motgångar. De vacklar inte. De tvekar inte att satsa nytt, gång efter annan. De köper bara nya skor, med ännu högre klackar.

Skor är viktigt, eftersom de vanligen förändrar sina bärares ansiktsuttryck. Skor är viktigt, eftersom de påverkar kroppen, exempelvis ryggen. Men skor är också viktigt därför att de kan få en att må alldeles extra bra, bara genom att vara riktigt riktigt vackra ...

Kruxet är då ofta att man hamnar i kategorin "sittskor", alltså sådana man inte kan gå i mer än några ytterst få steg. Sedan gäller det att hitta en närbelägen och gärna bekväm stol, för att sjunka ner i den och arrangera ben och fötter så att omvärldens blickar inte kan undgå de supersnygga fotbeklädnaderna.

Vad är det då med skor som kan få i gång salivavsöndringen? Skor som kan kosta förvånansvärt många kronor, ha en färg som bara passar en minimal del av den övriga garderoben eller som bara kan användas i snustorrt väder. Men som vi ändå köper!

Det finns några baskrav. "Smäckra" är ett nyckelord, "sexiga" faktiskt också. Helst lite "benförlängande". Formen på tån kan vara helt avgörande. Färgen är viktig. Fint skinn, snygg sammanfogning av sula och ovanläder. Små exklusiva detaljer som kanske bara syns på väldigt nära håll  men vi fingranskar ju fyndet i skoaffären, eller hur? Då ser vi!

Summan av kardemumman är att det i klädkammaren finns en uppsjö av vackra, välgjorda, underbara skor. Som oftast får stanna där de är. Medan ägarinnan hastar iväg i de eviga Ecco-sandalerna eller gympadojorna. Samtidigt som hon med största beundran iakttar sina systrar som håller både balans och fart på de sylvassa, skyhöga klackarna. Trots att jag vet att de lider, måste lida, syns det ju inte ...

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

tant Hannele sa...

korta jag är deprimerad att jag inte längre kan välja såna här skor...

Anonym sa...

Samma problem med skor som med böcker - man vill oftast ha fler trots en uppsjö i garderoben redan.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - ack ja, ibland är utvecklingen inte till det bättre - eller???
Kulsprutan - just så är det!

Musikanta sa...

Jag led i många år under min tonårstid i stilettklackar. Kom ihåg när jag gick till fots i högklackade pumps från Kungsholmen till Jarlaplan varje dag under några år när jag gick på en skola där. I ur och skur och i snöslask. Man undrar varför, så här efteråt.

Dagens tonåringar är bra mycket lyckligare lottade när det är modernt med KÄNGOR! Det skulle varit helt otänkbart för mig att ta på sig något sådant på den tiden.

Sen förstår jag inte varför kronprinsessan envisas med att ha skyhöga klackar - hon som är så snygg ändå. Hon borde vara ett föredöme! Mamma Silvia har alltid haft lite bekvämare skor med medelhöga klackar har jag en känsla av.

Numera bryr jag mig inte ett dugg om skorna - jag är glad om jag kan få på mig mina gamla.överhuvudtaget.Jympadojor har jag alltid när jag går längre sträckor
Ingrid

Bloggblad sa...

Jag älskar också vackra skor. Förr kunde jag dansa i så a där högklackade som numera är sittskor. Gå var svårare, men jag dansade ju inte med klacken...

När man älskar vackra skor är det en stor sorg att ha Mimmi-Piggfötter.

tant Hannele sa...

det finns vackra tant-kängor på Dr Marten, blommiga har jag, dotterns tips :)