Men andra veckor är det enkelt. Som denna gång, när frågan i all kort- och enkelhet lyder:
Vad läser du just nu?
Den bok jag började läsa i natt köpte jag i går, vid ett besök på Selma Lagerlöfs Mårbacka. Har varit där flera gånger, men den senaste var riktigt länge sedan. Det är ett spännande hus med så oändligt mycket minnen och historia innanför väggarna. Dessutom en vacker trädgård med blommor, grönsaker och fruktträd, servering förstås. Och butik, som mest är en bokhandel.
Där hittade jag en bok jag inte hört talas om, om en person jag knappt heller hört talas om: Selmas äldre bror Johan. Titeln på boken berättar mycket: "Kära syster! Jag tycks hafva otur i allt!" Det handlade bland annat om pengar, men också om arbete och tiden som invandrare i USA.
Torbjörn Sjöqvist, avlägsen släkting till Selma, har sammanställt boken som innehåller både brev och bilder. Den gavs ut 2010 på Mårbacka förlag.
Jag är sedan åratal fascinerad av den svenska och värmländska författarikon som Selma Lagerlöf utgör och det var riktigt roligt att gå omkring i hennes rum i går igen, dessutom hade vi en jätteduktig guide som kunde sitt ämne (det är inte alltid fallet med turistguider minsann).
Sedan hade vi sådan tur att vi var bara fyra i gruppen som bokat visning, så det blev ett privat litet kunskapsseminarium som kunde avslutas med en fika och Mårbackas vinbärsgömmor, en kaka som också innehåller kokos. Den lär ha varit en Selma-favorit.
Visst är det kul att upptäcka att Selma inte bara kunde skriva, hon var företagsledare också! Med ett 30-tal anställda som hade för tiden ovanligt hyggliga arbetsförhållanden. Dessutom var hon road av alla sorters nymodigheter: kristallmottagaren bjöd på radioprogram, Aga-spisen i köket var en stolthet, man installerade interntelefon från arbetsrummet till köket och visst skaffade hon skrivmaskin, även om hon själv knappast använde den.
En ovanlig ingrediens bjöd gårdagens Mårbacka-utflykt på, en begivenhet som bara inträffar en gång på våren och en på hösten. Det hördes ett väldigt skränande över markerna runt det pampiga huset. Hundratals eller möjligen tusentals tranor samlas på ett par gärden nära den lagerlöfska tomten. De tar tydligen mat- och vilopaus där på väg norr- eller, som nu då förstås, söderut.
Akka från Kebnekaise såg vi dock inte till. Men så var han ju heller inte trana.
Där nere på ängen går tranorna. Fast du ser dem inte ... du får tro mig, jag både såg och hörde dem! |
Klassisk Mårbacka-pelargon i serveringens fönster, bra kombination med fina gammeldags gardiner! |
Copyright Klimakteriehäxan
Var på skolresa till Mårbacka i sexan. Tyvärr var nog det lite väl tidigt för att uppskatta Selma Lagerlöf till fullo, men hon var verkligen före sin tid.
SvaraRaderaLäste mycket om och av Selma när jag pluggade litteratur med genusinriktning. Mycket intressant och bra. Mårbacka har jag tänkt att jag ska besöka någon gång. Fina bilder!
SvaraRaderaÅh Mårbacka. Det är så fint. När jag bodde i Munkfors var vi dit på julmarknad varje år.
SvaraRaderaSå spännande och vilka fina bilder! Om Mårbacka bara läst. Kände varken till boken du nämner eller SLs äldre bror.
SvaraRaderaSelma Lagerlöf var duktigt på mycket. var på Mårbacka för ett par år sedan och det var så fint. köpte "hennes" skrädmjöl och bakade kakorna som det stod recept på utanpå påsen och de blev jättegoda!
SvaraRaderaHar åkt förbi Mårbacka, men vi har aldrig haft tid att stanna för ett besök.
SvaraRaderaSelma Lagerlöf och hennes Mårbacka är intressant historia och böcker kunde hon skriva.
SvaraRaderaSnacka om att leva i skuggan av sin syster, jag har aldrig hört talas om honom. Mårbacka verkar vara en intressant plats.
SvaraRaderaÅh, Mårbacka vill jag också besöka! Tack för att du berättar om hennes liv som företagsledare; det kände jag inte till.
SvaraRaderaTill er som hittills missat Mårbacka: stället är verkligen värt ett besök! Så här års dock öppet bara på helgerna - jag var där den allra sista sommarvardagen. I november har man julmarknad, den är omtalad men den har jag aldrig varit på.
SvaraRaderaintressant tant
SvaraRaderaIntressant tant, sannerligen! Och nu har jag läst ut boken om brodern. Vilket öde!
SvaraRadera