Säg inte nej!

När jag först hörde att ett av de av Grums kommun planerade minnesmärkena över Sven-Erik Magnusson skulle placeras vid Liljenäs i Värmskog undrade jag varför. Hade Sven-Ingvars förgrundsman någonsin varit där? Vad kan han ha haft för band till Värmskog?

Den frågan har jag fortfarande inget svar på. Men jag insåg plötsligt, att för mig är Liljenäs och Sven-Erik Magnusson för evigt sammankopplade. För det var ju i Liljenässkolan vi gick på buggkurs! Och det enda som spelades, tror jag i alla fall, var Sven-Ingvars låtar. De var suveräna att dansa till. Det betydde också att i den mån man inte redan kunde dem utantill blev varje not, varje ord, varje taktslag, varje effektfull minipaus inpräglad i hjärnan för evigt.

Vår instruktör hette Ingemar Röhr, och han hade den för danslärare originella (tror jag i alla fall) egenskapen att han var halt. Det märktes inte. Som han buggade! Vi elever hängde med efter bästa förmåga. De veckade terylenekjolarna flög, grabbarnas skjortor fick våta cirklar under armarna, knep man lite extra med tårna gick det lätt en maska i strumpan. Det var svettigt men oj, så kul!

Blev vi duktiga på bugg? Tja, ganska tror jag, även om det gått över med åren. Men ännu duktigare blev vi på att sjunga med i Sven-Ingvars alla låtar, och det sitter i. Väck mig mitt i natten och jag kan dem än. "Alla vill ha någon vän att hålla i hand" – någon däremot? Nä, tänkte väl det. "Börja om från början" – inget dåligt råd. "Ett litet rött paket" – ja men så himla trevligt!

En annan en favorit var ”Säg inte nej, säg kanske kanske kanske”. Alltså passar det bra att det är just den texten som skurits ut ur plåten till Sven-Erik Magnussons minne där det nu står, mitt emellan sjökanten och lokalen där vi buggade loss med själ och hjärta.  

Ingvar Hellberg skrev låten. Konstnären Bo Jonzon har skapat minnesmärket.

Copyright Klimakteriehäxan