onsdag, september 21, 2022

Bokmässan jag missar

Det är bokmässetider. I morgon slås portarna upp i Göteborg. Efter pandemiåren lär mässan återvända till ungefär forna tiders modell, och nog vore det roligt att vara där om så bara för en dag! Lockande att ströva mellan montrarna, köpa för många böcker, lyssna till intervjuer och debatter om aktuella ämnen, samtal om nyskrivet och okänt. Men årets upplaga missar jag.

I år satsar mässan på hela fyra teman: Sydafrika, klimatkrisen, Ukraina och crimetime, vilket jag tycker låter lite spretigt, som om arrangörerna haft svårt att komma överens, fast de som är på plats kan ju välja förstås.  

När Enligt O nu satsar Veckans kulturfråga blir det en dubbel (som kan syfta på bokmässan eller avhandlas helt fristående): Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av? och Vilka författare vill du lyssna till?

Signerade böcker har ett begränsat mervärde i min värld. Jo, jag uppskattar de böcker jag har skrivna av personer som riktar sig direkt till mig med några ord på försättsbladet, ord som visar att vi träffats, att vi haft utbyte av varandra. Har ett antal som bär på en hel del minnen, två latinamerikanska Nobelpristagare och Alma-vinnaren Sonya Hartnett är "fina" exempel på det.

På bokmässan 2014.
Sedan är det roligt med signerade ex av böcker skrivna av folk som jag känner, även om de inte lyckats ro hem något tjusigt internationellt pris. Men att stå i kö för en slentriansignering på bokmässan har aldrig lockat mig. Har sett att det som krafsas ner till folk i kön ofta är knappt läsbart dessutom ... Samtidigt är det lite dubbelt, för jag vet ju att jag blivit stolt och smickrad när glada bokköpare bett mig om att sätta en kråka i någon av de böcker jag skrivit.

Den andra frågan är svårare att besvara för jag har inte studerat mässprogrammet. Men en mästare på scenen är Mikael Niemi, honom skulle jag gärna höra igen. Vet att Jan Guillou ska intervjuas av Fredrik Belfrage och då skulle jag ockå gärna sitta i publiken, det är två herrar som levererar, såväl i tal som i skrift. En röst från Ukraina skulle nog också locka mig.

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. då blir det ju ingen champagne om inte du ska dit...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får ta ett glas för mig, jag är med dig i anden!!!!!

      Radera
  2. Bokmässan i Göteborg har jag aldrig besökt, men jag har väl varit på bokmässan i Frankfurt för länge sedan.
    Michael Niemi älskar jag. Har läst alla hans böcker inklusive hans ungdomsböcker. Guilou har jag bara läst nästan alla i serien som börjar med Brobyggarna. Storyn blev till slut så urvattnad och tråkig att jag inte läst de sista två i serien.
    Har inga signerade böcker. Eller nu ljuger jag. Jamie Oliver signerade ju en av sina kokböcker till mig:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se där, Niemi slår sig in bland dina deckare!!! Guillou gillar jag bäst som krönikör och självbiografierna är jättebra, liksom Ondskan. Har läst lite Hamilton men stod inte ut med Arn och har inte ens frsökt med Brobyggarna.

      Radera
  3. Jag tror att Ukraina är ett ganska nyinsatt tema och det känns både viktigt och intressant. Annars håller jag med dig om att det är lite spretigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja högt intresse för Ukraina, helt begripligt!

      Radera
  4. nej jag är i allmänhet inte så väldigt angelägen om att få böcker signerade. men en del författare betyder mer än andra. tänkte också lyssna till en ukrainsk författare. kan lyssna på Guillou också

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det viktiga är ju böckernas innehåll, inte en oengagerad handskriven kråka på första sidan!

      Radera
  5. Jag har besökt bokmässan flera gånger och tycker det har varit kul. Träffat folk jag känner och sedan bara glidit runt och njutit av alla böcker. Kul att den mässan är tillbaka, fast jag inte lär besöka den igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så man ska tänka: kul att ha upplevt det!

      Radera