onsdag, december 18, 2024

Barn och böcker – en kanonbra kombo!

Vilka böcker för barn och unga uppskattar du? Det är veckans kulturfråga från Enligt O, som dessutom bjuder på en jättefin vinjettbild!

Det finns absolut favoriter, några från när jag själv var barn, några från min tid som högläsande mamma  och några nyupptäckta under min tid som högläsande farmor.

"Tant Mittiprick" (Mrs. Piggle-Wiggle) av Betty MacDonald tyckte jag var jätterolig när hon hamnade i mina barnhänder och det tror jag ungar tycker fortfarande. Ska definitivt köpa den till barnbarnen fast kanske inte riktigt än.

Jan Lööf blev väldigt populär hos oss, inte minst tack vare "Sagan om det röda äpplet". Sven Nordqvist med Pettson och Findus ska heller inte glömmas bort. Och Barbro Lindgrens "Loranga, Masarin och Dartanjang"  vilken höjdare det var/är!

Långa Farbrorn och lilla Anna. Så poppis!
Vår ljuvliga treåring kan höra allt om Lilla Anna och Långa Farbrorn (Inger och Lasse Sandberg) hur många gånger som helst. Hennes storebror har, i sin fars fotspår, tänt på "Nussekudden" av Arne Norlin. Bland nyskrivet som går hem finns det mesta kring Greta Gris (Peppa Pig) men oj så mycket "merch" som omger henne och hennes gäng ...

Att Gunilla Bergström inte hade "uppfunnit" Alfons Åberg redan när jag var liten kan jag tycka var synd, men vi har ju tagit igen det med marginal. Den stora boken om Pippi Långstrump fick jag i julklapp när jag just hade fyllt åtta. Den är flitigt läst och ihoptejpad, men jag tänker nog att den funkar för ännu en generation! 

När Sonya Hartnett fick ALMA-priset kom en ny författare in i min värld, en vars "ungdomsböcker" verkligen fungerar också för vuxna. Och av alla barn/ungdomsböcker som handlar om livet i idrottsmiljö har jag gillat Bengt-Åke Cras, som skrivit om hockey. Missa inte heller Niklas Krog, som skrivit om basket (och dessutom en del fantasy som Sonen älskade).

Kvar står ett enkelt faktum: barnböcker är viktig litteratur och man har nytta av den där läsningen livet ut. Otroligt glädjande att försäljningsstatistiken tyder på att intresset lever. Gäller bara att det väcks i alla kretsar!

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. Betty MacDonalds ”Tant Mittiprick” hörde också till mina favoriter — en del av hennes vuxenböcker är också nöjsamma.
    ”Tant Mittiprick” har fått en nyöversättning sedan vi var barn, vilket är ok, men jag tror att somliga ”kurer” ramlade bort i nyutgåvan, och det är synd.
    Och A. Lindgren, E. Unnerstad och Laura Ingalls Wilder hörde till böcker jag återvände till. Jag hänger tyvärr inte längre med i barnboksutgivningen, men har en känsla av att det har hänt mycket där sedan vi var i slukaråldern.
    För de yngre tror jag att det kommer mer fina bilderböcker än när vi var små.
    Vad jag är säker på är att barn som aldrig ser sina föräldrar sitta försjunkna i en bok, inte självklart blir läsare.
    Margaretha
    som plötsligt minns
    massor med
    favoritböcker

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, kände inte till nyöversättningen - det är verkligen en grannlaga uppgift att modernisera ett sånt litet mästerverk! Nån vuxenbok av Betty MD vet jag mig aldrig ha stött på.
      Är så glad att bokintresset gått vidare i min familj. Hoppas det håller i sig.

      Radera
  2. Produkter finns väl bland väldigt många böcker; Harry Potter älskas av många. Elvaåringen fick ärva en Potter-täcke av sin äldre kusin, vilken lycka!

    Jag är glad att det finns många äventyrs- och sportböcker till flickor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst säljs massor med prylar med bokanknytning.
      Kul att tjejer inte bara har hästböcker att ta till om de vill vara intresserade av idrott.

      Radera
  3. LillaSyster2:53 em

    Barnböcker är nästan förbrukningsmaterial..... väl lästa och älskade. Ha en bra eftermiddag =) idag är det riktigt bokväder

    SvaraRadera
    Svar
    1. Somliga trillar verkligen isär ... men det är väl bara bevis på att de är bra, eller hur?
      Bokväder, absolut. Har varit ute en kortis, inte njutbart alls.

      Radera
  4. Åh, Tant Mittiprick kommer jag ihåg från barndomen! Särskilt minns jag pojken som vägrade äta och som tant Mittiprick kurerade genom att servera mat, först på en tallrik av en ettörings storlek, sedan en tvåöring och därefter en femöring. (Vi är ju fortfarande en del som minns de mynten!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag glömmer aldrig pojken som inte ville tvätta sig. Tant M sådde rädisfrön på honom och när rädisorna växt till sig ryckte hon loss dom, det gjorde ont och - se där! - grabben tvättade sej ...

      Radera
  5. Många bra tips! Jag måste läsa något av Hartnett. Vet egentligen inte varför jag ännu inte gjort det.

    SvaraRadera