Egentligen tycker jag rätt illa om "mystiska" figurer, troll, änglar och spöken, oavsett vem som skriver om dem, men visst: det måste ju finnas undantag. Och om man som jag bekänner sig till Selma Lagerlöfs fans måste man ju hacka i sig en hel del spökerier och trolldom, vare sig man vill eller inte. För spökar, det gör det i Selmas berättelser! Pekar inte på någon specifik, finns många att välja på.
John Bauers version av bergtrollet. |
Tycker också att den tomte som troget dyker upp varje jul är värd en extra tanke. För när reflekterade man senast över vad Viktor Rydbergs tomte egentligen gjorde, i den där kalla midvinternatten? Elva strofer har dikten, vi minns oftast bara den första. Det här är den näst sista och först här fattar man hur orolig tomten faktiskt, med all rätt, är för framtiden:
när jag var barn och gick i skogen berättade min far alltid om troll, och visade jättens fotspår.
SvaraRaderaTror att vi också hade troll i skogen ... men jag kan inte minnas att jag blev rädd???
RaderaNyligen sa jag till en grupp skränande förskolebarn att de skulle inte skrika och skrämma trollen.
Radera"Är det troll här??!" sa de och sprang till fröken.
Du har nog tyvärr rätt i att man ofta bara tänker på den första versen i Rydbergs dikt. Man måste verkligen läsa hela!
SvaraRaderaDet blir lite mer innehåll då ...
RaderaRoligt att du tog med Selma Lagerlöf. Det finns mycket övernaturligt där.
SvaraRaderaJa snudd på för mycket emellanåt ... men hon kan ju hantera det!
RaderaSuperfina tips.
SvaraRaderaTomtar är inte alltid röda ... och alla troll är inte otäcka ... men man får kanske leta lite ...
RaderaHar nog aldrig läst hela Rydbergs tomtedikt. Det får jag ta och göra.
SvaraRaderaDu har länk till hela i mitt inlägg!
Raderaklart att en måste läsa hela dikten. slutet är bäst
SvaraRaderaJag har ju alltid varit förtjust i de där mystiska varelserna 🙂
SvaraRaderaIntressant med näst sista strofen i Rydbergs tomte - har inte tänkt på Tomtens oro
SvaraRaderaMaria Bokologen