Med bra start

Det är alltid viktigt med en bra start, kom inte och påstå något annat. Även i litteraturens värld är det ett ofrånkomligt faktum. Vad hade det blivit av Selma Lagerlöf utan "Gösta Berlings saga" som kom ut 1891 och blev början på ett synnerligen rikt författarliv? 

Och i veckans kulturfråga fokuserar Enligt O på just de där avstampen, de som lett vidare, uppåt, mot fler läsare, större upplagor, fina priser. Hon frågar nämligen:
Vilka debutanter har imponerat särskilt mycket på dig?

Jag tolkar alltså frågan som att det inte bara handlar om sprillans färska debuter utan mer allmänt. Flera pärlor dyker upp i mitt minne. Som "Naiv Super" av Erlend Loe, mannen som i dag troligen är Norges roligaste författare.

"Lila hibiskus" (Purple hibiscus) var Chimamanda Ngozi Adichies första roman och sedan dess har jag läst allt hon skrivit. Väntar intensivt på en ny bok från henne.

"En mördare ibland oss" (Burial rights) av Hannah Kent var imponerande, inte minst för att en ung tjej från Australien kunde berätta så mycket om gamla isländska traditioner. 

"Vita tänder" (White Teeth) skrev Zadie Smith när hon var bara 24. Suveränt om invandrare som söker sin identitet i London. Har fler titlar av henne i hyllan, men de väntar på att bli lästa.

Nu höll jag på att glömma Gerda Anttis första bok: "Kväll efter kväll". Briljant novellsamling, titelnovellen är verkligen en tiopoängare.

Just nu läser jag den färskaste vinnaren av Borås tidnings debutantpris för 2024: "Mjölkat" av Sanna Samuelsson. Hon berättar skickligt om livet i och kring en ladugård så att jag känner hur det luktar, både av dynga och spenvarm mjölk. Gillar grundidén till historien, hade kunnat leva utan detaljerade inblickar i hur lesbiskt kärleksliv går till rent hantverksmässigt. Men välskrivet, absolut. 

Den där lyckade starten är förstås ingen garanti för evig lycka, det vill säga mängder av översättningar, miljoner läsare, sprängfyllt bankkonto. Men det ÄR viktigt med en bra start, kom inte och påstå något annat! Känner att jag har medhåll från Selma Lagerlöf i egen hög person ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 150

KAVALKAD

-Där har ni det svåraste ordet i årets högskoleprov, avsnittet ordförståelse. Fyra av fem svarade fel. Här har du de femton ord (i Svenska Dagbladet) som färre än hälften klarade att ange rätt betydelse av.

UPPDATERING: Eftersom hela texten är låst: här är de femton orden, ordnade efter svårighetsgrad, alltså kommer det svåraste sist: fruktlös - tillkännage - intrikat - utarmad - appell - debacle - enveten - vegetera - bärkraft - vara avhängig av - omsorgsfull - egalitär - klander - ombesörja - kavalkad. 

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att folk som får barn aldrig annonserar det i en tidning längre. Förr i världen var det lika naturligt att sätta in en annons under rubriken "Födda" som under "Döda". Nu kan du absolut inte hitta någon liten ruta i tidningen där nyblivna stolta föräldrar förkunnar en babys ankomst. För det har redan meddelats i alla olika sorters sociala medier, gratis dessutom. Jag har ändå en av de där annonserna som en favorit i mitt minne, införd i Dagens Nyheter för kanske 40 år sedan.. Där stod: "Född i farstun: Vår dotter. Tack till hjälpsamma grannar!"

I stället för en hund

I dag har Alex Schulman i en krönika i Dagens Nyheter berättat om ett personligt trauma som jag tror att många föräldrar känner igen sig i. Hans döttrar önskade sig nämligen, intensivt och innerligt, en hund. Vilket deras mor och far inte var roade av. I stället fick barnen var sin hamster.

Blev flickorna glada? Nej, de blev besvikna. Grymt besvikna. Visst, hamstrar har mjuk päls och är fyrbenta, men de flesta egenskaper som gör att vi kallar hunden "människans bästa vän", de har ingen hamster begåvats med. Familjen Schulmans hamstrar blev oälskade.

Våra barn ville också ha husdjur. Men inte heller deras föräldrar ville ta risken, vi var väl för bekväma och tyckte att det skulle bli många problem med en pälskling i familjen, en som förvisso kräver en hel del, samtidigt som de förstås har mycket att ge också. 

Ungarna åtog sig dock, i brist på egna djur, glatt uppgiften att sköta om en sköldpadda vars matte skulle resa bort på sommaren. Sune (ja sköldpaddan hette det) var till hjälp: han luktade inte gott, var omöjlig att gulla med och helt ointresserad av att ställa upp som sällskapsdjur. Mattes återkomst blev efterlängtad. Våra barns djurönskan stillad, åtminstone för ett tag.

En hund hade definitivt varit annorlunda. Helt ointresserad var jag inte, men heller inte entusiastisk. Dock kom jag hem med "husdjur" en dag. Dottern kan fortfarande berätta det, med fasa och lite "dumma-mamma-ilska" i botten. Jag hade nämligen hittat nån sorts små frön som, om de lades i vatten, blev jättesmå djur som simmade runt. De krävde ingenting! 

Snacka om att önska sig en hund och att sedan bli besviken. Kanske borde vi ha adopterat en gatuhund, tagit hand om någon som lämnats. Men inget av våra barn har skaffat vare sig hund eller katt i dag, trots att de båda är vuxna och kan bestämma själva ... å andra sidan kommer våra barnbarn aldrig att drabbas av "fiskfrön" heller! Undrar om Alex Schulman och hans fru kommer att falla till föga?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om misstag

Andras misstag – det visar forskning – kan ge oss rejäla dopaminpåslag, inte bara för att de får oss att känna oss lite bättre själva; vi har ju inte gjort bort oss. Som grupp svetsas vi också samman. Vi förenas i vårt löje över det avvikande och det har vi sannolikhet haft en evolutionär nytta av. Det stärker vår sammanhållning och vårt normsättande. Titta där, säger vi, så där gör vi inte hos oss.

-Författaren David Lagercrantz funderar i en text publicerad i Expressen i helgen över vad vi känner när andra gör bort sig.

EFTERLYSNING: Vem av er mina kära bloggvänner tipsade om en enkel bananmarmelad härom veckan? Har letat men hittar inte! Vill prova!

Skyltar, skyltar, skyltar!

Lite fantasieggande: vad kan det leda till om man inte lyder utan knackar på rutan?
Blir någon knivhuggen eller spetsad på en kam eller vad?

Förskola där man tar extra hänsyn till naturen får skylta med "grön flagg".

Danssugen? Den här skylten tar dig till videon. Inte riktigt min musik dock.

Om man jagar skyltar för att delta i Skyltsöndagen, bloggstafetten som BP håller sin vakande hand över, upptäcker man ett och annat som annars skulle ha förbigåtts i största möjliga tystnad. Men nu bjuder jag på veckans skörd, helt utan tema eller röd tråd. Skyltar är det i alla fall! 

Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke brukar också visa söndagsskyltar på sina bloggar.

Fiket heter Petite France och har man sett på maken: bostaven C är en croissant!

Lån från nätet. Jag skulle kunna bära den t-tröjan. Och stå för budskapet.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett bra köp blir bara bättre!

Tre veckor i dag och mina Ica-rosor står kvar i sin vas. Jag är förundrad och otroligt nyfiken: hur gammal kan en rosenbukett bli? Tycker den ser ut som för sju dagar sedan. Och märk väl, nu har den till råga på allt åkt bil i tio timmar den senaste veckan ... Mitt bra köp verkar bara bli bättre ju längre tiden går!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att läsa

Varje lördag presenterar Skriv-Robert en mening från boken han läser. En mening som har fått honom att stanna upp. Och han uppmanar oss andra att göra samma sak. Meningen kan vara humoristisk, men den kan lika gärna vara allvarlig, hur som helst en mening att lägga några extra sekunder på. Jag hämtar denna gång mitt exempel ur gårdagens Sommar-program i radio, eftersom jag satt i bilen och råkade höra en snutt av vad författaren Niklas Natt och Dag hade att berätta. Han var ett osäkert barn men kom att hitta tröst och styrka i böcker. Och den erfarenheten summerar han så här klokt:

Litteraturen erbjuder oss möjlighet att i en säker miljö utforska känslor som kan vara farliga, hotfulla, tabubelagda eller skamfyllda. 

PS Du vet väl att man kan läsa Sommar-programmen också? Hela Natt och Dags text hittar du här.

Copyright Klimakteriehäxan

Lagligt och olagligt

Är jag en notorisk lagbrytare eller en ordentlig svensk som gör som det står på skylten? Tja, det är väl både si och så med den saken, det inser jag när jag tar mig an Elisa Matildas fem fredagsfrågor den här gången.

1. Om du kunde ändra en lag, vilken skulle det vara och hur? Den idiotiska lag som säger att cyklister får cykla i båda riktningar där det är enkelriktad trafik för bilar. Livsfarligt för cyklisterna, jätteläskigt för den som sitter bakom ratten! 
2. Har du någon gång brutit mot lagen? Jo då. Har absolut kört för fort, parkerat fel och gått mot rött (det gör jag medvetet, till skillnad frän det andra). Har aldrig snattat, är ju uppväxt i en butik, det förpliktigar faktiskt ...
3. När såg du senast något olagligt? Bil framförd i alldeles för hög fart på E 18.
4. Vilken lag skulle du införa om du kunde? Att barn som, oavsett av vem och var de fötts, vuxit upp här och blivit "svenska" inte plötsligt ska kunna utvisas till ett land där de helt saknar rötter. Går det att fixa till en "empati-lag"?
5. Vilket lag hejar du på? Svenska landslaget, oavsett idrott. På en lägre nivå: Färjestad i ishockey och Hammarby i fotboll. Men utan att vara jätteengagerad.

Copyright Klimakteriehäxan

Gör en insats!

Vi har kommit till sista veckan för Helgfrågans sommarversion, den som enligt påbud från Mia i bokhörnan ska gå ut på ett tips om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj.

Då bestämmer jag mig för att vara dagsaktuell. I dag är nämligen den officiella dagen för årets surströmmingspremiär. Och mitt tips är hur enkelt och lättbegripligt som helst: strunta i surströmmingen, gör en insats, ät kräftor! Entydiga rapporter visar att det är ont om strömming i vårt hav, och är det ont om strömming blir det också ont om torsk och flera andra djurarter. Utfiskningen av strömming är ett (av flera, förvisso) allvarligt hot mot vår miljö!

Nu råkar det vara så att jag älskar strömming, men stekt, med potatismos och (på senare är tillkommen) lingonsylt. Men om ni som älskar Röda Ulven och de andra burkarna avstår lovar jag att ta det lugnt med strömmingsflundrorna på lunchrestaurang också. Så blir det kanske bättre sen!

Ett perfekt alternativ till surströmming är förstås kräftor. De kräver inte alls nubbe, vad än rospiggar som Albert Engström hävdat, de kräver bara lite rostat bröd, lite öl eller vin och voilà! så gott! Och perfekt att äta i helgen, när man har tid att sitta och pilla lite extra vid middagsbordet.

Vi fick slåss om den sista, lite liten var den ... men god!

Copyright Klimakteriehäxan

Lyckligt!

"Från ruckel till paradis" heter en svensk feelgoodroman skriven av Anna Johansson och läst av Mia i bokhörnan (men alltså inte av mig). Det visar sig nu (enligt boken) att det finns fyra punkter som, om man kan besvara dem positivt, klargör om man är en lycklig människa. Man ska ha:

1. Ett hem som verkligen känns som ett hem. 

2. Någon att älska och att bli älskad av. 

3. Ett utvecklande arbete som du brinner för.  

4. Göra saker som känns gott i själen för din egen och andras skull.

Men vilken perfekt sak att pigga upp sig med mitt i vardagen! Jag tycker nämligen att jag kan svara "ja" på alla frågorna. Då så! Jag är en lycklig människa! Fast inget tyder på att jag blir ännu lyckligare av att läsa den där boken. Mia ger den en trea i betyg.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarens höjdare

Jag vägrar anse att sommaren är slut, men visst, jag fattar att det är på väg att bli en annan årstid. Enligt O är tillbaka i jobbet efter semestern i alla fall, och hon kommer igen med Veckans kulturfråga. Den andas höst, men vi bortser från det tycker jag! Frågan lyder: Vilken bok var din bästa sommarläsning? Och eftersom vi alla vet hur svårt det är att peka på bara EN favorit tycker hon att man får nämna fler. Så då gör jag det.

Låt mig börja med en bok som är så ny att vi bara är få som haft en chans att läsa den redan: "Dubbelliv" av Annika Berg-Frykholm, journalist i Uppsala med ett långt skrivarliv bakom sig (och rätt mycket kvar också, det är jag säker på!) Annika har drabbats av en sjukdom du med största sannolikhet aldrig hört talas om: HAE, Hereditärt Angioödem, och det har påverkat hela hennes liv och gör så än.

Sjukdomen yttrar sig genom att kroppsdelar sväller upp, ibland blixtsnabbt, förvrider patientens utseende, kan bli direkt livshotande om svullnaden sätter sig i halsen med risk för kvävning. Plågsamt både fysiskt och psykiskt, stort socialt hinder: ingen ska se mig så här! 

Annika har kämpat för sin hälsa sedan första anfallet i tonåren. Då visste ingen vad som var fel. När hon till sist fick sin diagnos var hon den andra HAE-drabbade i Sverige! Idag är de cirka 250. 

Men hon berättar också om sitt "vanliga" liv, om att finna kärleken, om vänskap, om att fastna i vårdbyråkratin, om att bli mamma och om sitt intresse för konst, som är en viktig del i vardagen. Det är välskrivet, det är intressant, det är bitvis mycket gripande. Rekommenderas!

Vill peka på två titlar till: Anders Roslunds och Börge Hellströms "Två soldater" som jag tidigare bloggat om här.

Dessutom en bok av Olle Lönnaeus: "En enda sanning", ett kriminaldrama i ett vintrigt Österlen. Känns märkvärdigt aktuell trots att den är "gammal", kom ut för tio år sedan. Om en muslimsk ung kvinna som är polis i Sverige och ska hjälpa till att lösa mordet på en udda konstnär. Läsvärt!

Copyright Klimakteriehäxan

När Sommar får mig att frysa ...

Någon förståsigpåare har sagt att vi inte klarar av att bry oss om flera krig samtidigt. Det blir övermäktigt med alla döda, alla vidrigheter, total brist på empati som vi får ideliga bevis på, både via sociala medier och traditionella nyhetsförmedlare.

Kriget i Syrien har därmed hamnat i bakvattnet. Vi har fullt upp med Ukraina, tillsammans med några avstickare till andra hörn i världen där ondskan tillåts regera. Men för folk i Syrien är tandläkarskräck en allmänt förekommande och synnerligen allvarlig känsla – diktatorn, Bashar al-Assad, var en gång just tandläkare ... innan han blev despot med folkmord som "hobby".

Foto Sveriges Radio

I ett av årets Sommar-program i radions P1 tas lyssnarna med till verkligheten så som den tett sig för alldeles för många människor. Omar Alshogre, som med knapp nöd undgick döden i syriskt fängelse, har en historia som är så hemsk, grym och sorglig att jag fryser när jag lyssnar under min promenad med 24 grader i luften och strålande sol.

Trots sina vidriga upplevelser klarar Omar att vända blad och börja ett nytt liv när han lyckats fly och kommit till Sverige 2015. Han talar i dag utmärkt svenska, har gått på Georgetown University i Washington DC, är en eftersökt föredragshållare. Han jobbar för SETF (Syrian Emergency Task Force) som arbetar för att fångar i Syrien, oskyldiga, aldrig prövade i rättegång, ska friges. SR har gett honom titeln "människorättsaktivist".

När man ser bilderna som SR erbjuder på sina sommarpratare ser man en snygg 29-årig man med ett vackert leende. Som nyss utkommen ur fångenskapen vägde han 34 kilo, hade fått tuberkulos och var full av sår och skador efter tre åt med tortyr och svält.

Med det bagage han fått med sig från sitt fädernesland skulle han kunna vara en bitter människa men här finns massor med livsglädje, hopp om kärlek, och inte minst tacksamhet mot den svenska familj som – lite av en slump – kom att ta hand om honom och hans lillebror.

Därmed har vi kommit fram till det tämligen oväntade: att jag dels lyssnat på ett Sommar-program, dels tycker att du också ska göra det. Du hittar det här. Vi borde inte tillåta oss att glömma Syrien!

Faktum är att jag lyssnat på en annan Sommarpratare också, den enda jag hade planerat att höra, och det kan jag också rekommendera: Majgull Axelssons program är mycket hörvärt. Finns här.

Copyright Klimakteriehäxan

Otaggat är bäst!

Vi har hyllat dem på längden och tvären, de svenska idrottarna som gjort superbra resultat under OS i Paris, från judotjejen Tara Babulfaths brons på första tävlingsdagen fram till den storslagna finalen i beachvolley med David Åhman och Jonatan Hellvig som rundade av på lördagskvällen för Sverige med ännu ett guld. Så välförtjänt av dem alla, så roligt! Elva medaljer sammanlagt!

Men här kommer det som också är väldigt roligt: jag har en "spaning". Av alla dessa svenska medaljörer är det bara en som har en synlig tatuering! (Jag har ingen koll på dem som är påklädda från topp till tå, seglare och skytt.) Det är Sarah Sjöström som har en blomhistoria på höger underarm, inte jättestor men klart synlig (tidigare hade hon en svensk flagga och olympiska ringar där). De andra ser "rena" ut! Underbart! Otaggat är bäst!

Titta bara på killarna i pingislaget. Eller de suveräna 22-åringarna som gjort beachvolley till sin egen gren. Och Mondo! Man ser deras fantastiskt vältränade vackra starka kroppar, utan en massa missprydande mörkblått tjafsmönster. (Om någon av dem nu råkar ha något tatuerat på ett mer privat ställe på kroppen har jag förstås inte en aning om men ändå ...)

Nu hoppas jag innerligt att mängder med unga grabbar och tjejer följer stjärnornas exempel och avstår från tatueringar. Man kan använda sina pengar till något bättre! Fram för fler "otaggade" idoler! Tänk om tatueringstrenden kunde brytas! Tänk bara så snygg Zlatan skulle vara utan alla tatuerade bilder han har på kroppen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Bra skylt med fel budskap

Foto: Dottern

De är markerade med en stiliserad rullstol, p-platserna där bara den som har särskilt tillstånd får ställa sin bil. Den som är rörelsehindrad måste ha läkarintyg som visar att behovet är konkret. Sedan ansöker man om tillstånd hos lokal myndighet och när det konstateras att sökanden har ett varaktigt funktionshinder kommer det inplastade beviset i ett brev på posten. Väldigt bra hjälp för den som inte kan promenera ens korta sträckor!

Men de där p-rutorna kan stundtals snos av bilförare som inte har något tillståndskort att lägga upp på instrumentbrädan. Kommer en kontrollant och upptäcker "stölden" är bötesbeloppet 1300 kronor (i Stockholm, det varierar i landet).

Ett ställe där det nästan alltid finns rutor för handikappade är entreerna till Systembolagets butiker. Utanför den i värmländska Årjäng står skylten på bilden. Bra budskap, det måste jag hålla med om. Men helt korrekt är det väl ändå inte? För visst är väl lathet (eller lättja som jag hellre vill säga) ett funktionshinder som slår till urskillningslöst?

Lättja kan ju drabba vem som helst, när som helst och förbli en livslång åkomma ... Därmed inte sagt att jag tycker att man ska kunna få använda handikapparkering med det som motiv, även om det kan kännas lockande när alla andra rutor är upptagna.

Skyltsöndag är det hur som helst. Kolla in andra tämligen trogna  skyltbloggare: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Plus BP förstås som ständigt håller ett vakande öga över "verksamheten".

Copyright Klimakteriehäxan