Varning för älgar och karlar

Varningsskylt för älg. Jo, såna har man ju sett, och också insett behovet av. Men på en kapsyl? Har älgen krupit ner i flaskan? Med horn och allt? Tja, i så fall är nog en varning på sin plats ...

Sedan har vi ju det där med Metoo-rörelsen, det impopulära tafsandet och kränkningarna. Fast det var inget nytt ens då, för ett drygt år sedan, när det dök upp på allvar och protesterna fick ett nytt namn medan kvinnor i alla branscher gjorde gemensam sak mot förtryck och förnedring.

Min skylt "¿Machismo? No, gracias" är betydligt äldre än så. För minst trettio år sedan kom den  där stora knappen (ca 5 cm i diameter) i min ägo. Jag är osäker på vilket (spansktalande) land jag plockat upp den i, men utan tvekan har jag mött rätt många latinamerikanska mansgrisar som det varit väldigt självklart att tacka nej till. De har dock förmodligen inte alls tänkt på att deras uppförande skulle kunna uppfattas som stötande ... kanske de inte ens förstått vad budskapet på den där "skyltknappen" innebar?

Den här Skyltsöndagen blev det runda former hos mig. Andra söndagsskyltande bloggare hittar du via den här länken.

Kände förresten att jag var tvungen att kolla upp det där med älgkapsylen. Jo då, det är ett öl som heter Swedish Elk Brew och säljs på Systembolaget för 13 kronor flaskan. I bolagets katalog påstås det att sorten är brödig med inslag av honung och citrus. Fast utan älgsmak, om jag förstår saken rätt.

Gratistidningen Metro, som startade 1995, var länge en internationell dundersuccé. Den fanns i 23 länder! Tills luften gick ur projektet (läs: tidningen inte längre var lönsam). I augusti försvann den ur den svenska massmediebilden. Men skyltarna i tunnelbanan finns kvar och minner om storhetstiden. Jag är rätt säker på att Metro är saknad av många.

Copyright Klimakteriehäxan

Mârten i Arvika!

Den första helgen i oktober är traditionellt vikt för Mârten i Arvika. Pågår alltså just nu! 

"Mârten" är den västvärmländskt klingande varianten på ordet "marknaden". Begreppet att gå "man ur huse" passar också in här. Det är torgliv, särskilda erbjudanden i butikerna, förr i världen (men inte längre tror jag) bjöds på lokalrevy av gruppen Lergökarna och på Cirkusplatsen fanns ett tillrest tivoli med sockervadd, karuseller och lotterier. På matsedeln i "kåltältet" alltid värmande kålsoppa med frikadeller, och hade man fått ny vinterjacka eller kappa skulle den invigas just denna helg. Fest, kort och gott!

På hösten 1965 hade jag, sjutton år gammal, varit anställd på Arvika Nyheter sedan 1 juni. Tillsammans med fotografen Anders Fors, ännu yngre än jag, fick jag uppenbarligen uppdraget att skildra denna tilldragelse i reportageform.

Det blev en helsida i måndagens tidning (AN kommer ut tre dagar i veckan, må-on-fr) och reportaget lästes förmodligen av så gott som varenda prenumerant. Men det gick väl inte till historien direkt ... Fast där har det hamnat nu, tack vare en Facebook-vän som fiskat upp detta ur sitt flöde och vidarebefordrat det till mig! Vem som sparat tidningssidan har jag inte en aning om. Kanske någon som syns på bild?

Tyvärr är texten svårtydd, men man kan ju inte få allt ... vi kan väl i alla fall låtsas att den är genial?

Skulle gärna ha gjort ett återbesök på denna oktoberfest men så blev det inte i år. Karusellerna drar inte riktigt lika mycket, fast kålsoppa har jag alltid gillat!

Se här, nu finns texten så att den blir läsbar (klicka upp bilden i storlek så går det lättare).
Tack till Anders Fors som en gång plåtade och nu lagt ut detta på Facebook.

 Copyright Klimakteriehäxan (som 1965 oftast skrev under signaturen Bell)

I stället för snopp

Det blev enormt uppmärksammat, till och med internationellt, när en fasad på Kronobergsgatan på Kungsholmen (i Stockholm) på våren 2018 försågs med en knallblå penis i jätteformat. Carolina Falkholt heter konstnären som skapade verket, men det fick inte vara kvar länge innan det målades över, "i anständighetens namn" får man väl anta ...

Falkholt har placerat sig i nischen för provocerande bilder med erotisk laddning (i kolossalstorlek) och bör vid det här laget vara rätt van vid att se sina verk ersättas av andra, mindre uppseendeväckande saker.

Men den där smala och höga väggen har sedan länge fått ge plats åt olika konstverk, fast inte många som kungsholmsborna verkar ha tagit till sina hjärtan direkt. Och inget som blivit lika omtalat som jättesnoppen "Fuck the World".

Det som finns där nu, skapat av svenske och konstfacksutbildade Finsta, kanske blir mer poppis: ett monster som tuggar i sig vad som ser ut att vara en tunnelbanevagn. Ilska över trassel i allmänna kommunikationer kan naturligtvis ta sig olika uttryck!

Copyright Klimakteriehäxan

I ordspråkens värld

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.
Morgonstund har guld i mund.
Alla goda ting är tre.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Den som söker, hen finner.

Elisa Matilda ställer som vanligt fem fredagsfrågor. Denna gång studsar hon fem ordspråk på sin omgivning, ordspråk som vi fortfarande ganska ofta använder i vår vardag. Stämmer de?
Svar får hon i alla fall!

1. När ropade du senast hej innan du kommit över bäcken? När jag hämtat en låda i källaren där saker jag var säker på att hitta inte alls fanns.

2. Hur hade din morgonstund guld i mund idag? Sov nästan till nio, och när jag vaknade sken solen från blå himmel. 

3. Vilka tre goda ting har du varit med om i veckan? Ätit middag med Sonen och hans blivande fru. Läst ut en bok. Haft en kul träningskväll i pingishallen. 

4. När senast fick du vänta på något gott? Jag försöker slippa vänta och se till att det händer. Man vet aldrig hur länge man har chansen ... 

5. När fann du senast något du sökte? Jag letar alldeles för ofta efter prylar: mobilen, ett plagg, en speciell bok. Tack och lov finner jag grejerna för det mesta. Pinsamt nyligen: glasögonen jag sökt satt uppe på skallen medan jag hade ett par andra på näsan.  

Hoppsan där är de ju!

Copyright Klimakteriehäxan

Uppbullat

Dags igen: Kanelbullens Dag. För tjugonde gången ska svenska folket knöla i sig vetebullar i hysteriska mängder. Varje kafé och konditori har bullat upp, alla andra mataffärer också. Bagarna tippar att vi kommer att sätta i oss över 8 miljoner bullar innan fredagen den 4 oktober är slut. Drygt hälften av befolkningen deltog i "firandet" i fjol, och då åt fyra av tio svenskar inte bara en, utan flera kanelsnäckor!

Man har beräknat hur mycket som går åt till bakningen:  inemot 250 000 kg mjöl, 185 000 kg smör, 7000 kg kanel och med alla råvaror inräknat blir det över 730 000 kg kanelbulleingredienser – bara på en dag.

Den som bestämt sig för att kosta på sig en bulle kan välja på bakverk i väldigt skilda prisklasser. Man kan hitta en färsk och god liten sak för en femma, men på "finbageri" kostar en liknande skapelse närmare 40 spänn (fast då är den i ärlighetens namn troligen lite större).

Det är lite intressant att det svenska ordet FIKA fått internationellt genombrott, ungefär som LAGOM och OMBUDSMAN. I USA finns en kafékedja som heter Fika, turister i Sverige indoktrineras i fikatraditioner och även i helsvenska sammanhang har ordet kommit att betyda mer än det gjorde från början. 

Då betydde väl "fika" att man tog en kaffe och något litet tilltugg, på avbrottet i jobbet, ett avbrott som hette fikarast. I dag kan man se reklam för "fika och kaffe", exempelvis. Helt OK, vi fattar ju vad de menar.

Dock är Kanelbullens dag en aning obekväm för oss, som faktiskt föredrar bullvarianten med kardemumma. Fast det är klart: det nyttigaste är ju att avstå helt. Även om det är svårt.

Copyright Klimakteriehäxan

Varför gillar man en bok?

Det är visserligen läggdags, men en liten Helgfråga från Mia i bokhörnan ska väl hinnas med ändå.
Hon undrar denna gång: Vad tror du kan påverka bedömningen av en bok, förutom innehållet?

Ja innehållet är verkligen inte allt. Redan omslaget spelar roll. Språket, förstås. Korrekturfelen!!! Personer man kan känna igen sig i, eller åtminstone uppleva viss släktskap med, åminstone få sympati för. Det har hänt att jag slutat läsa en bok för att jag inte stått ut med en huvudperson i historien ...

Överraskningar är härligt – jag orkar inte med bokserier där vissa element upprepas ideligen, en fälla som rätt många feelgoodförfattare faller i, tycker jag.
Men mest av allt tror jag läsarens humör betyder. Vilken sinnesstämning är jag i när jag öppnar en bok? Vill jag lära mig något nytt? Eller bara vila hjärnan med en kul, lättsmält historia? Fast det finns gränser för hur osannolik den får vara.

Veckans bonusfråga tar avstamp i Greta Thunberg. Vad gör du för miljön? undrar Mia. Ja, jag försöker så gott jag kan. Hejar på Greta. Sopsorterar. Återvinner, äter mindre nötkött, mer närodlat grönt, åker kommunalt. Snålar med plasten. Klickar man på etiketten "miljö" här på bloggen syns mina ansträngningar, i alla fall en del. Du är välkommen att delta i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

Gott och blandat

"Blandade buketter" brukar de heta i blomsterbutiken. Vilket betyder precis vad det låter som: olika sorters blommor får samsas i en och samma vas.
Och om floristen känt sig inspirerad kan resultatet bli alldeles ljuvligt. Som här ovan, eller hur?

Men också på matbordet är blandning ofta både vacker och smaklig. Som när man får en vanlig sallad, röd, grön och kanske gul.
Eller när man, som jag, prövat ett nytt recept på en coleslaw-liknande anrättning när det nu var så bra extrapris på färsk vitkål ...

BLANDA är veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge.

Ta ca en liter grovriven färsk vitkål. Blanda i en dressing bestående av 1 dl lätt creme fraiche, ½ dl äppelcidervinäger, en dryg tesked Colemans senapspulver, 2 matskedar strösocker, ½ tsk salt. Smaka av dressingen och justera så att den blir "lagom stark" i din smak. Förvara blandningen i kylen. Den blir ännu godare dag 2!

Copyright Klimakteriehäxan

Höstkänsla i tisdagstrion

De röda lövens månad, oktober, knackar på och har rent av öppnat dörren! Det betyder att det är omöjligt att påstå att hösten inte är här. För det är den. Vilket också lett till temat för denna veckas bokliga tisdagstrio hos Ugglan & Boken, för det är kort och gott HÖST. 

"Höst" heter lika kort och gott en bok av Selma Lagerlöf som jag hört talas om, men aldrig sett med egna ögon. Det var den sista boken hon gav ut, sju år före sin död – på livets höst helt enkelt – och den är en samling som består av tal, essäer, noveller och legender. Den skulle jag gärna bläddra i.

"Äppelboken" av Görel Kristina Näslund är både informativ, vacker och användbar. Man får namn på olika äppelsorter och en lång rad tips och recept på vad man kan göra med den svenska höstens vanligaste, vackraste och härligaste frukt.

"Tysk höst" är en samling reportage skrivna av Stig Dagerman och publicerade i Epressen 1946 (kom ut i bokform året efter). Om vardagslivet i Tyskland efter andra världskriget. Intressant för sitt ämnesval, och som exempel på den tidens journalistik.

Copyright Klimakteriehäxan

Stadsbilder

Vi har våra vanliga bilder av en stad: idylliska gator och gränder, stiliga hus, lummiga parker, vackra planteringar.
Men det finns annat också.
Stadsbilder vi mera sällan ser.

Skulle förstås gärna vilja veta om någon fågel vågat flytta in.

 Copyright Klimakteriehäxan

Hemma hos Astrid

Vardagsrummet.

Det lär vara ungefär ett års väntetid för den som ställer sig i kön för att få göra ett besök i lägenheten på Dalagatan 46 i Stockholm, där Astrid Lindgren bodde fram till sin död.
Att gå in i hennes privata rum ger åtminstone mig en känsla av att komma in i någon sorts helgedom.

Allt står kvar som det gjorde medan hon levde. Familjen hyr fortfarande lägenheten, eftersom man inte lyckats komma fram till ett museum i offentlig regi under acceptabla former. Släkten samlas också här ibland för sina egna sammankomster, men besöksgrupperna som kommer hit guidas av andra Astrid-kännare.

Här finns många bevis för Astrids intresse för samtida konst. Här ser man också att hon, trots sina strålande framgångar, inte använde särskilt mycket pengar för egen konsumtion. Heltäckningsmattan vid hennes säng är tydligt sliten på den där fläcken där hon alltid satte sina fötter, som ett exempel. Inte kostade hon på sig en ny!

Den gamla skrivmaskinen står på skrivbordet vid fönstret ut mot Vasaparken. Astrid fick förvisso en modern, elektrisk, men den ville hon inte ha, den fick dottern Karin i stället. Bredvid skrivmaskinen en låda med vita A4-papper och penna, för böckerna kom till så: först stenograferade hon sin historia, sedan renskrev hon på maskin. Och som alla rutinerade stenografer hittade hon en delvis egen stil, vilket har ställt till det för forskarna som försökt tolka det hon skrivit.

Hon är verkligen en person som vi är många som beundrar, en sann idol. Det bevisas ju också av alla de sätt hon och hennes liv skildrats på. Långfilmen "Unga Astrid" såg jag och tyckte mycket om, och dokumentärserien "Astrid" (i tre delar om en timme var) finns fortfarande på SVT Play. Mycket sevärd!
För mig personligen fattas fortfarande läsningen av hennes "Krigsdagböcker", men det kommer att bli av.

Att jag skriver om Astrid Lindgren just i dag beror faktiskt på en bloggutmaning från Orsakullan.
Man ska fullborda meningen "Astrid Lindgrens betydelse för mig är ..." och då hoppas jag att det nu framgått att den är stor!

Sovrummet, med kobra-telefon inom räckhåll. (Oskarp bild, ursäkta!)

Broderad bild av barndomshemmet står på byrån. Påminner mycket om omslaget till "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult", boken om Astrids föräldrar.

Stenograferad historia - vad det nu kan stå?

Zenia Larsson, skulptris och författare, gjorde bysten av Astrid. De var goda vänner. Zenia kom från Polen, var judinna och flydde undan nazisterna. Hon skrev i boken "Skuggorna vid träbron" om sin erfarenhet av koncentrationslägren. 

Gott om böcker, förstås.

Stig Lindberg gjorde fatet som står på bordet i vardagsrummet.

Och på hatthyllan i hallen denna vackra korg!

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag på allvar

Att delta i demonstrationer är en bit av vår yttrandefrihet, vår medborgerliga rättighet. Men jag har av princip aldrig demonstrerat. Dels på grund av mitt yrke, dels på grund av bristande övertygelser (fast jobbet hade ju ändå hindrat mig).

Alltså var det med ovana steg jag styrde mot Medborgarplatsen i fredags. Där samlades folk som ville dra en lans för satsningar för bättre miljö, ett sundare klimat och en säkrare framtid.

Det är en underdrift att säga att jag blev imponerad. Torget och omgivande gator var packade med folk! Människor i alla åldrar, från barnvagnsåkare till tydligt skrynkliga 80plussare. Men samma energi, samma vänliga stämning, samma positiva laddning. Antalet deltagare är som vanligt svårt att veta, men uppskattningarna varierar mellan 60 000 och 100 000!

Variationen på skyltar med budskap var också stor, från proffsigare banderoller till barns egna verk.
Talkörer skallade, anförda av folk med megafoner. Och, eftersom ni undrar, jag höjde också rösten!
Det finns en första gång för allt. Denna gång var målet odiskutabelt BRA.

Alltså var detta en fredag som blev Skyltsöndag med allvarligt tema. Du hittar fler skyltande bloggar via den här länken som tar dig till BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Höstlöv som kanske kan kallas bokblad

Varje år blir de röda, de där slingerväxterna som kanske är någon sorts vildvin. Och varje år tycker jag det blir så vackert bredvid de ännu gröna bladen mot bergets gråa bakgrund.

Det händer att jag plockar något av de höstfärgade löven med mig och försöker använda det som bokmärke. Resultatet är inte jättebra. Bladet torkar förstås och faller sedan i småbitar. Bättre skulle det kanske gå om jag plockade fram min gamla växtpress och sedan lade in bladet i en liten plastficka, men det ids jag inte.

En tunn liten bok kan det kanske klara, mitt bokmärke som denna gång är hämtat direkt ute i naturen och i höstens vackra färg. Låt oss kalla det ett bokblad, fast det är det ju inte ...

Jakten på bokmärken, som startades av Boklysten, går vidare. Kolla om Emma, Hannele, Älskar att läsa, Mösstanten, Gerd och BP hittat något (det är inte alldeles säkert) passande att ha mellan sidorna för att ta sig tillbaka till rätt ställe i sin läsning! Visar även du upp ett bokmärke? Berätta det i en kommentar så länkar jag förstås till dig också!

Copyright Klimakteriehäxan

Inhopp i sagans värld

1. Vilken är din favoritsaga från när du var liten? Kan ha varit berättelsen om Nalle Lufs, av Gösta Knutsson. Nalle, som blev ensam när hans mamma sorgligt nog dog, men som sedan hittade Lotta och Mormor.
2. Vilken sagokaraktär passar bäst in på din personlighet? Väldigt svårt att hitta någon jag känner mig besläktad med. Kan bara hoppas att ingen tycker att jag påminner om Häxan i "Hans och Greta" eller om Styvmodern i "Askungen" ...
3. Vilken sensmoral från en fabel gillar du? "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Fast det kommer inte från en fabel utan från Pippi Långstrump.
4. Vilken film baserad på en saga är din favorit? Disneys version av Rudyard Kiplings "Djungelboken". Kan se den många gånger till.
5. ”Det var en gång…” – hur skulle du fortsätta sagan om dig? "... en liten flicka på vischan som läste böcker och drömde om att få se världen. Så småningom fick hon se riktigt mycket av den, fast det hade verkat så osannolikt. Men hon hade alltid kvar saker hon drömde om."

Faktiskt inga busenkla fredagsfrågor som ElisaMatilda ställer denna vecka! Vi lever förvisso inte i sagornas värld, utan under betydligt robustare förhållanden än de som skapats på papper, ofta för väldigt länge sedan.

Copyright Klimakteriehäxan

Tacksam?

Många bokbloggare står uppenbarligen på förlagens sändlistor och får regelbundet gratis recensionsexemplar. Hur gör ni för att visa tacksamhet? undrar Mia i bokhörnan, som denna veckas helgfråga. 

Jag ingår inte i den skaran som får böcker mig tillsända, kallar mig inte recensent. Vilket betyder att de böcker jag läser och av och till skriver om har jag köpt eller lånat.
Tycker det fungerar bra för mig, för nånstans skulle jag känna mig lite "skyldig", känna kravet på motprestation. För att det finns där, därom råder ingen tvekan.

Så nu behöver jag inte visa någon tacksamhet alls. Annat än den jag kan känna efter ha läst något riktigt bra. För sådan text är värd att tacka för! Men då är det författaren som ska hedras.
Tacksamhet känner jag också för att bloggläsare orkar lämna kommentarer efter sina besök här!
Mia undrar också om hösttröttheten gjort sig påmind ännu. Nej, inte alls!

Copyright Klimakteriehäxan

Frågesport – inte precis som man är van vid

Egentligen står jag inte ut med Filip & Fredrik. Ni vet, de två besserwissrarna (med efternamnen Hammar och Wikingsson) som visat sig på styva linan i "På spåret", som podcastar, som kammat hem rader av priser som programledare i tv, som gjort både böcker och filmer som rosats ... ja, det är nästan ingen hejd på vad de åstadkommit och hur populära de har blivit.

Men jag har stönat och bytt kanal när jag stött på dem i rutan. Gapiga, skrikiga, plumpa, skitjobbiga helt enkelt. Självgoda och tämligen dryga, skulle jag kunna lägga till.
Fast ni vet hur det är: man SKA kunna ändra sig.
Och det är vad jag har gjort.

Visserligen hojtar de fortfarande i mesta laget, men programmet de gör nu är riktigt riktigt roligt att titta på och inte exakt lika högljutt hela tiden. F&F har hittat en egen variant på frågesport som heter "Alla mot alla" och sänds i Kanal 5, alla kvällar må-ti-on-to klockan 22, i en hel timme.

Två personer i två lag möts och får väldigt skiftande frågor att försöka besvara: ibland galet enkla (Är kyckling och höna samma djur?), ibland snudd på omänskliga (Vilket år grundades företaget X?), ibland synnerligen oväntade (Vem har legat med vem?). Nervöst i burarna, deltagarna som hämtats i vitt skilda (kändis)läger ligger förmodligen sömnlösa ibland efter att ha missat de mest uppenbara poängkniparna. Hemma i tv-soffan svarar vi efter bästa förmåga – och har kul!

Lagen möter, som programtiteln låter förstå, alla i sin grupp. Så småningom blir det en finalomgång, men den låter vänta på sig. "Alla mot alla" ska sändas hela hösten.
Jag tittar gärna, hur förvånande det än är. inte minst för mig själv.
Dock vore jag ännu nöjdare om jag kunde få slippa reklamavbrotten. Men då får man göra annat, borsta tänderna eller nåt ...

Copyright Klimakteriehäxan