SELFIE 23 – sista stafettsträckan!

På självaste nationaldagen går SELFIE-deltagarna i mål, åtminstone för denna säsong. Inte kunde jag ana att det inlägg jag postade när året var alldeles nytt skulle leda till detta! Jätteroligt med all entusiasm som strömmat kors och tvärs mellan bloggarna. 

När jag tyckte att alternativen till nyckelord började sina (efter 17 omgångar) visade det sig att det minsann fanns många fler, sådana som jag inte tänkt på! Det blev en stafett som började hos Primrose och sedan fortsatte via Paula, Femfemman, Kicki och Ditte, och nu är det Mrs Calloway som tar oss i mål. 

Hon ger oss en härlig utmaning på denna den sista sträckan, en utmaning med mycket sommarkänsla! Som vanligt gäller det att svaren ska hänga ihop genom att sista bokstaven i första svaret är första bokstaven i andra och så vidare. Om nu någon mot förmodan skulle ha glömt det ...

  1. Bästa badet? På kvällen

  2. Bästa utflyktsmålet? Närliggande Vaxholm (strosa, shoppa, bada i havet, äta strömming)

  3. Bästa picnickorgen?  Mumsig tunnbrödsrulle med laxfyllning och alkoholfri öl (men den ska vara KALL)

  4. Bästa utomhusläsningsplatsen? Lilla fåtöljen på balkongen

  5. Bästa musiken i sommarkväll? "Nocturne" av Evert Taube, ett bra alternativ är också hans "Änglamark"  

  6. Bäst på grillen? Korv (av falutyp men det ska vara i rejält tjocka skivor! Testa Hemgårdens Jubileumsfalu, en värmländsk delikatess, om du kan hitta den! Delikat!)

  7. Bästa sommarmotionen? Vandring 

  8. Bästa huvudbonaden på sommaren? Glasögon (har sällan annat på skallen)

  9. Bästa sommarväskan? Nätkasse (fuktiga saker från stranden blir inte instängda)

10. Bästa sommarsällskapet? Egna familjen 

11. Bästa sommarfågeln? Nattugglan ... (vi har ugglebo i Barndomslandet och jag känner mig befryndad med den fågeln som är som mest i farten på nätterna. De blir gärna extra sena på sommaren när det är ljust och härligt! och jo, jag vet ju att den inte heter natt- utan troligen katt-)

12. Bästa sommarfrukten/grönsaken/bäret? Nyplockade smultron, fast man får nog nöja sig med jordgubbar. Dock har jag sett mycket smultronblom!

Där sprängde jag målsnöret, till och med som första deltagare, ser jag när jag lägger in länken hos Mrs Calloway, glöm inte göra det! Men ni vet ju hur devisen lyder: det är ädlare att kämpa väl än att vinna! Och nån tävling var det aldrig tänkt att bli! Tack igen till er alla, som gav min idé sånt lyft!

Sveriges nationaldag kallade vi tidigare svenska flaggans dag. Den ska upp, förstås. Och apropå devisen om ädel kamp så går mina tankar också till Ukraina, landet Putin försöker våldta. Deras flagga är ju även den blågul, så jag hissar båda två om än bara "på låtsas"!

Copyright Klimakteriehäxan

Pingstdagen är också Skyltsöndag!

Del av kampanj i t-banan. Förstår den inte, men en skylt tagen ur sitt sammanhang
tycker jag mig kunna begripa. För det är ju på kvällstid som det blir flest problem.
Jag är själv kvällsmänniska men brukar inte bråka särskilt mycket ...

Hundbageri! Men hallå, är detta riktigt klokt? Nog för att jag gillar hundar, men
ska de verkligen ha specialbakade donuts? Och cupcakes?

Ja det gör de kanske. Men jag törs inte garantera något.

Lägger jag oftare märke till småbarnsrelaterade saker nu sen jag blev farmor?
Eller är den här skylten som markerar skötrum ny (som jag tror)?

Visst är det pingstdagen i dag, men det gör inget stort avtryck i mig numera. Förr var detta ju hänryckningens tid, med bröllop, examina och högtidligheter av alla möjliga slag, inte bara i kyrkan. Inga aktiviteter som genererar material i form av skyltar, dock ... Skyltsöndag firar vi förstås som vanligt.

Nu är annandagen avskaffad (i Norge är den kvar!) fast just i år blir det långhelg ändå, eftersom nationaldagen infaller i morgon. Flamma stolt mot (förhoppningsvis inte så) dunkla skyar!

Skyltande bloggvänner har BP listat här, fritt fram att botanisera – vem vet vad du kan göra för fynd?

Vi har kommit fram till det åttonde kapitlet i följetongen om den anlagda blomsterängen
utanför mitt fönster. Visst, det grönskar. Men blommar? Inte ett spår, inte ens
 maskrosen blommade ju! Fortsätter att vänta. Spännande. Eller?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – och ett bokmärke

Om Povel Ramel hade levt hade han fyllt 100 år i veckan som gått. Han har förstås firats ändå, fast det ska väl kallas hedrande av hans minne i stället för firande rakt av. Hur som helst så fick jag i alla fall en av Povels böcker i spontanpresent av en kär väninna, och inte nog med det: jag fick ett bokmärke också!

Bokmärket är en liten grå råtta i virkade fasta maskor, nos och tår lite rosa liksom svansen. Inte för att jag generellt sett gillar råttor, men denna är ju riktigt trevlig och fin dessutom! Alltså utökades min samling bokmärken helt oplanerat ännu en gång.

Om du klickar på bilden blir den större och du kan studera min råtta mer i detalj!

Här är det då ett strålande läge att slå två flugor i en smäll. Så med bokmärket på plats hämtar jag också Veckans mening hos Povel. Han har själv gjort illustrationerna i "Min ordkynniga penna" som har underrubriken "Allsköns alster från Nu och fjärran" och kom ut 1987.

Veckans mening är, det vet ni ju, ett påhitt på lördagar från Skriv-Robert, och det ska vara en mening som höjer sig lite ur mängden av det man läst på sistone. I en av texterna (skriven redan 1960) i den här boken ägnar sig Povel åt svenskens ökade fixering vid det vi har på tallriken (en fixering som inte har minskat). Hans resonemang mynnar ut i en efterlysning av en rätt som jag förvisso inte hört talas om och därmed absolut aldrig saknat, men strunt i det! Här är veckans mening som jag tycker gäller än:

Trots att det blivit så modernt med mat och trots att en väldig massa människor lever på mat, inte så mycket genom att äta den som att studera den, analysera den, skriva om den och bråka med den, så återstår ändå många lika gyllene som obesvarade frågor.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Samlandet av bokmärken som man visar upp på lördagar fortsätter fascinerande nog fortfarande hos några glada bloggarkollegor, vill du kolla så kan du klicka dig in till Hannele, Gerd eller BP.

Tjatkärring?

Elisa Matilda fokuserar denna vecka på upprepning när hon ställer sina fem fredagsfrågor. För egen del kör jag repris på en liten speciell promenad som jag företar varje år så här på försommaren: jag tittar på det blommande näsduksträdet som finns ganska nära mig. Det känns faktiskt inte tjatigt alls!

1. Vilket ord eller fras upprepar du ofta? "Jag är inte helt säker" kan jag höra mig själv säga. Förr i världen var jag oftast säker ...
2. Vilket album kan du lyssna på om och om igen? "Tapestry" av och med Carole King. Eller "American Pie" av och med Don McLean. "Getinghonung" av och med Cornelis Vreeswijk. "I Frödingaland" med Sven-Ingvars. Eller ... det finns flera, men i sanningens namn blir det alltmer sällan som jag lyssnar på en skiva.
3. Vad är en historia du berättat flera gånger? Tjatig, antar jag! "Har jag berättat hur ...?" - "Jaaa det har du!" säger barnen (och Maken). Det finns flera, är jag rädd. Väljer att inte dra nån här ännu en gång!
4. Vad är något du alltid beställer på ett visst ställe? Tunacado-macka hos Joe & the Juice. Jättegod, men kan nog bli tjatigt i längden.
5. Hur hoppas du helgen blir som den förra? Att den inte blir som den förra! För då satt vi fast i bilkö i timmar. Gruvligt tjatigt! Räknar med att slippa det, framför allt för att jag mig veterligen inte ska åka bil alls.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett val jag avstår

Mia i bokhörnan har inte glömt fenomenet Årets bok, det känns nästan lite uppfordrande när man tar in veckans helgfråga:  
Hur är det med Årets bok har du läst någon eller kommer du att läsa någon av de böckerna?

Naturligtvis har jag hunnit glömma bort vilka titlar det handlar om, så jag får kolla ... och konstaterar då att jag förstås inte läst någon. Än i alla fall. 

Men jag kan tänka mig flera. Tror att jag redan uttryckt intresse för Malin Persson Giolitos nya, liksom den av Liane Moriarty. Sedan har jag sett starka rekommendationer för svenska "Sista sommaren" av Eleonore Holmgren, så den kan jag också tänka mig.

Någon röstning blir det dock inte för min del. Tycker att för att delta i valet ska man ha läst samtliga nominerade, och det kommer jag definitivt inte att göra. Saknar nog både tid och lust för det! Får väl koncentrera mig på riksdagsvalet i september, det blir svårt nog.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokpresent som passar

Enligt O tycker det är dags att fundera på böcker man tycker att just unga borde läsa innan de tar steget in i vuxenvärlden på riktigt. "Det kan vara en bok du älskade som ung, en klassiker som håller ännu eller kanske en alldeles ny favorit" skriver hon. Därav veckans kulturfråga: Vilken bok passar fint som studentpresent?

Först av allt får man väl fundera på om den som ska uppvaktas har specifika intressen: blivande jurist? någon som satsar på läkarlinjen? journalist? proffsidrottare i vardande?

Den nya generationens jurister bör läsa något av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson, som i romanform beskriver svenska rättsskandaler. Exempelvis "Hans Majestäts olycklige Kurt" eller "Florence Stephens förlorade värld". Efter läsningen ställer man sig ofelbart frågan: HUR kunde detta ske?

En blivande medicinman ger jag gärna "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietts Lacks) av Rebecca Skloot. Där finns den otroligt gripande berättelsen om den unga kvinnan vars tumörceller gett cancerforskningen så stor kraft. 

Till journalistaspiranten föreslår jag Svenska Akademiens ordlista – den borde i princip alla ha, fast det gäller ju att använda den också! Ett alternativ är annars "Ordets makt och vanmakt: Mitt skrivande liv" av Jan Guillou.

Den som vill bli stor i sportens värld har naturligtvis redan läst David Lagercrantz' bok om Zlatan, men nu finns ju också "Adrenalina: Mina okända berättelser" som fotbollshjälten skrivit med hjälp av Luigi Garlando.

Eftersom alla människor äter är det ett allmängiltigt förslag att ge bort "Kärlek, oliver och timjan" som är en av flera väldigt vackra och dessutom användbara kokböcker med recept av Anna Bergenström. Visst, det är omodernt med kokböcker när alla tips kan googlas fram, men ... mat är gott och det blir rent förföriska bilder!

Någon av "lådorna" från Novellix är också en bra idé, med kortare men välvalda texter. Finns med väldigt olika inriktning.

Oj det blev ju riktigt många! Ironiskt nog känner jag inte en enda ung människa som för första gången tar på sig den vita mössan i år. Hade varit roligt att få stå på en skolgård och vänta på "utspringet" igen, gärna med en passande bok i beredskap.

Copyright Klimakteriehäxan

Kan den ramelska låtskatten hitta en yngre publik?

Nog hade det varit kul om Povel Ramel hade stått på benen så att vi hade fått fira honom på 100-årsdagen! Men så blev det inte. Han dog 2007, 85 år gammal. /.../  

Så här kan Povel Ramel se ut om han nånsin hamnar på
Brunkebergs torg som det är tänkt. Där låg också hans
Idéon-teater. Bilden bär Jan Lööfs omisskännliga
signatur. Från "Sverker", Povel Ramel-sällskapets tidning. 

Nu har jag väldigt länge väntat på att en utlovad Povel-staty ska sättas upp i centrala Stockholm, men före 100-årsdagen blev det inte. Fast vi, Povels vänner, är ju vana att vänta. Helt obegripligt var det att han inte kom in i Swedish Music Hall of Fame som en av de allra första – det tog sexton år innan han kunde inta den fullständigt självklara platsen. 

Ett minnesprogram har han i alla fall tillägnats av kulturredaktionen på SVT, två timmar långt. Blev det bra? För all del. Där fanns den tydliga och vällovliga ambitionen att försöka intressera en ny och yngre publik för den ramelska låtskatten, man fick också höra och se olika originaluppföranden. /.../

Povel Ramel ligger begravd på Lidingö, där han bodde. På stenen står en liten vers han diktat själv, en vers som dottern Lotta fann på hans skrivbord efter hans död. Den ger oss Povel i ett nötskal: "Han skapade en tonrik väv / av ystra visor spunnen / så vill jag man ska minnas mig / ja så vill jag bli munnen". /forts

Att Povel är en stor idol i min värld framgår väl om inte annat av att hans namn minsann är en egen etikett här på min blogg. En ära han delar med en enda annan människa: Dolly Parton. Visst, de är väldigt olika. Men faktum är att de har många likheter också, om man tänker efter ...

"Underbart är kort" är ett av alla ungefär tusen fantastiska  sångnummer som Povel skapat. Det kan gälla som omdöme om hans liv också, det kunde gärna ha fått bli lite längre med många nya och underbara låtar ... även om 85 naturligtvis är en aktningsvärd ålder. Nog vore det också underbart om en yngre publik kunde hitta fram till hans låtskatt och se till att den får evigt liv!

Du läser hela min hyllning till Povel Ramels minne här, på News55. Gratis och öppet för alla första dygnet innan krönikan bara kan klickas upp av prenumeranter på sajten. 

Copyright Klimakteriehäxan

Med svenska vokaler

Idag lägger Ugglan fokus på små ringar och prickar när det ska handla om en ny tisdagstrio, eftersom det nu gäller att få med  Å, Ä och Ö (minst en av bokstäverna någonstans i varje titel). Jag bestämmer mig för att ha med minst två av dem i de titlar jag väljer!

"Högläsaren" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink är en av de där romanerna man inte glömmer trots att tiden går. Gripande kärlekshistoria mot en bakgrund av krig och elände. Finns som film också.

"Sagan om det röda äpplet" kan vara Jan Lööfs bästa bilderbok, eftersom både barn och vuxna kan läsa den nästan hur många gånger som helst utan att tröttna. Det finns alltid någon ny detalj att upptäcka! Boken belönades också med Heffaklumpen (Expressens barnbokspris) när den var ny.

"Mörker och blåbärsris" (kolla! alla tre vokalerna finns med!) är en tidig Kerstin Ekman som jag läst om och fortfarande gillade. Utspelar sig förstås i Norrland, med en stark kvinna i fokus.

Kate Winslet lyssnar när Ralph Fiennes läser i "Högläsaren".

Copyright Klimakteriehäxan 

Näst sista stafettsträckan: SELFIE 22

För tjugoandra (!) gången är det dags för en SELFIE, fast det här och nu handlar om att beskriva sig själv utan att nödvändigtvis ta en bild. Den här veckan är det Ditte som delar ut nyckelorden. Och jo då, det är bara att erkänna: ett och annat litet "att" får man ta till för att få ordkedjan att hänga ihop!

1. Stjärntecken där jag är född: Skorpion

2. Något/någon som gör/gjort mig glad: Nattsömn av det oavbrutna slaget

3. Uttråkad. Av vad? TV-reklam

4. Styrka/egenskap hos mig som jag uppskattar: Många idéer

5. Egenskap hos mig som jag är mindre förtjust i: Riktigt envis (i vissa fall kan jag t o m vara långsint ...)

6. Något som intresserar mig: Sport, konst, litteratur, foto, film, mat, ordsnickrande ...

7. Tid. Vad lägger jag gärna tid på? Egna funderingar (inte ofta så himla djuplodande)

8. Önskan/önskningar inför sommaren: Riktigt mycket fint väder med sol och bad (och regn på nätterna)

9. Något som känns somrigt:  De färska, närodlade och ljuvligt doftande jordgubbarna

10. Vad vill jag lära mig:  Att dreja (det vore åtminstone roligt att prova, jag har testat så många andra sorters hantverk men aldrig denna)

11. I en vänskap värdesätter jag: Att en hemlighet förblir en hemlighet

12. Något jag kan rekommendera: Tidning, tryckt på papper (det är inte alls samma sak att läsa tidning eller lösa korsord på nätet, även om det naturligtvis fungerar – iofs uppdateras de digitala ipplagorna oftare men det hjälper inte)

Nästa vecka är det Mrs Calloway som "delar ut stafettpinnarna" – då handlar det om slutsträckan innan det blir sommaruppehåll. Om SELFIEn återuppstår fram på höstkanten återstår att se!

Copyright Klimakteriehäxan

Skrämmande skyltar?

Hur farlig kan en tax bli? Tja, det är säkert individuelllt. För min del (jag gillar taxar, speciellt strävhåriga) har jag aldrig blivit rädd för någon, men det hindrar förstås inte att det existerar argsinta och folkilskna exemplar. Antagligen gör det det där man satt upp den här skylten ... jag såg dock ingen hund, bara den tydliga varningen!

Hängning är en annan företeelse som också kan verka skrämmande vid första anblicken. Fast när det kommer till det lite mer finstilta behövde man inte bli särskilt ängslig här heller.

Det är som du förstår Skyltsöndag i Blogglandia. Fler skyltar av de mest skilda slag kan du hitta om du klickar dig över till BP, som listat skyltande bloggvänner här.

Så här skyltar svensk-polska språksajten NW Språk AB inför Mors dag, som förvisso
 infaller just denna söndag. I Polen firas den däremot alltid på ett och samma datum,
den 26 maj. Jag gillar bilden, men modersrollen i Polen har genomgått en viss
förändring, och inte till det bättre om du frågar mig. Polen var landet med liberal abortsyn
som räddade mängder av svenska unga kvinnor som blivit gravida utan att vilja ha barn.
Dumt, naturligtvis, men mänskligt. I Polen där kvinnan bestämde över sin egen kropp
fick de abort, under (såvitt jag förstår) mestadels anständiga medicinska förhållanden.
I dag är abort bara tillåtet om graviditeten är resultatet av en våldtäkt eller 
incest, om kvinnans liv är i fara eller om fostret är allvarligt skadat. 

 

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans mening – om mordiska gubbar och ABBA

Finns det en mening som fått mig att hejda mig lite extra i läsningen den gångna veckan? Ja men det gör det väl alltid! Det är Skriv-Robert som uppmanar oss att på lördagar bjuda på just den meningen, lång eller kort, rolig eller allvarlig, klok eller korkad. Denna gång hittar jag mitt bidrag i "Forever young" som min journalistkollega Johan Ripås (SVTs korrespondent i Afrika) debuterade med för några år sedan, men som jag först nu kommit mig för med att läsa. En uppväxtskildring med många välbekanta beståndsdelar, men också några överraskningar. Som historien om Söndagstupparna, gubbgänget som begår mord och gömmer sina offer inuti nedplockade kyrktuppar ... ett inte särskilt charmigt sällskap, kolla bara in den här beskrivningen:

Med stöd av käppar och rullatorer brakade de igenom häckar och grindar, vrålande med löständer hängande snett och tvåveckorsslemmet stänkande ut halsarna.

Uppdatering: Efter att ha tillbringat en stund i tidningsvärlden hittar jag ytterligare en mening som jag tycker passar jättebra här. Det är Jonas Gardell som varit på premiären av ABBA-showen "Voyage" med avatarer i London. Han skriver om sin upplevelse i dagens Expressen, där han bland annat konstaterar att de digitala stjärnorna placerats ganska långt bak på scenen. Gardell förstår varför, och jag håller nog med:

Men vad fan, vem i vår ålder gör sig inte bäst på lite avstånd?

Copyright Klimakteriehäxan

Gott och blandat

Fredag i syrenernas tid. Blommorna lär hålla längre än vanligt, för särskilt varmt har vi det (tyvärr) inte. Och jag som längtar efter att ta ett dopp i sjön får helt enkelt vänta ett tag till, för någon vinterbadare blir jag aldrig. 

Elisa Matilda tar vara på denna klämdag bland annat genom att skicka ut fem fredagsfrågor, precis som hon brukar, denna gång under rubriken "Gott och blandat", vilket passar bra!

1. När var du senast helt offline? Det har förstås hänt även i modern tid, men jag minns inte när och långvarigt var uppehållet säkert inte. Strömavbrott, kanske?
2. Vad skulle du klä ut dig till vid en maskerad? Skulle kunna återuppliva en gammal figur från skoltiden: gjorde hål för huvud och armar i en rejäl pappkartong, ritade en tv-ruta på framsidan och på den stod det "Tekniskt fel". Hade "antenner" av ståltråd på skallen ... inte visste jag att jag skulle komma att jobba med tv och emellanåt drabbas av diverse tekniska kalamiteter irl ... 
3. Vilket val ställdes du senast inför? Två i går. Först kött eller fisk till lunch. Tog flundrafilé, gott. Sedan ointressant tv eller sängen. Valde det senare alternativet. Nöjd.
4. Vad gjorde du senast i skogen? Såg en älg på håll. Den såg inte mig.
5. Vilken aktivitet gör du helst ensam? Löser sudoku. Funkar inte med hjälp. Man måste komma på lösningen på egen hand.

Copyright Klimakteriehäxan

Nå tjejer, blir det nån skillnad?

Det har sagts oändligt många gånger: världen skulle se helt annorlunda ut om kvinnor hade makten i stället för männen, som cementerat ett gubbvälde med många inbyggda fel och brister. Dessutom tenderar karlarna att vilja kriga, utan att en utomstående betraktare förstår varför.

Är det nu det är dags att krossa det omtalade glastaket? Samtidigt som det är läge att slå ett slag för freden, för färre vapen och mer samtal. Att utvecklingen skyndats på och behovet ökat beror till stor del på Putins attack mot Ukraina. Upp till bevis!

Världen och framför allt Europa är inne i en intensiv förändringsperiod. Och en tydlig tendens är att allt fler makthavare i länderna omkring oss nu är kvinnor. /.../

Och vi behöver starka kvinnor i politiken, som internationella spelare i en tid när kvinnors rättigheter runt om i världen på nytt utsätts för allvarliga hot. /.../  

Kommer ni ihåg stridsropet från 70-talet, i teaterföreställningen ”Jösses flickor”? Det ljöd: ”Kan vi, törs vi, vill vi?”. Svaret var glasklart: ”Ja vi kan, vi vill och vi törs”. Kanske är det där vi är nu, äntligen? Några har bevisligen tagit sig till toppen och borde kunna göra skillnad. Upp till bevis, tjejer! Krossa glastaket och främja freden! ./.

Vill du läsa hela krönikan gör du det på News55, bara genom ett klick här. Öppen för alla inledningsvis innan den så småningom blir åtkomlig endast för prenumeranter.

 Copyright Klimakteriehäxan

När jag läser med öronen

Nu dök det upp en fråga hos Mia i bokhörnan, en fråga som jag inte hade väntat mig: Läser man när man lyssnar på ljudböcker?

Ja men visst gör man väl det! Jag kallar det för att jag läser med öronen. Funkar kanon på promenad och på längre bilturer. Har just avslutat "Blodsbröder" (Sons of Fortune) av Jeffrey Archer, i hyfsad inläsning av Magnus Roosman. Det är av enorm betydelse hur inläsningen funkar!

Archer är en fascinerande författare, med en bakgrund som konservativ politiker och parlamentsledamot. Som författare debuterade han 1975 och sen dess har han skrivit mer än femtio böcker. Hans skrivande fick en riktig framåtpuff när han 2001 hamnade i fängelse i 18 månader, dömd för mened. Det betydde gott om tid att formulera sig och klura ut nya intriger!

Sedan dess är han författare på heltid, och han lär ha sålt över 320 miljoner böcker – en toppnotering även på det engelskspråkiga området. Archer har dragit nytta av sina erfarenheter från politiken, romanerna är inte sällan av typen "politisk thriller". Jag har läst (och lyssnat) på flera och tycker att han är riktigt bra, stundtals rent av "unputdownable" (älskar det ordet)!

Copyright Klimakteriehäxan

Konst-igt på äldre dar

"Planering" Jan Sundén

Många är de vänner, kollegor och bekanta jag har som gruvat sig för att lämna arbetslivet och gå in i den "eviga semester" som pensionärstillvaron utgör. "Nu har jag rensat alla skåp och lådor, fönstren är putsade, trädgården är fixad också, vad ska jag göra nu?" som en kvinna sa, lätt desperat.

Jag förstår reaktionen, fast jag för min del förstås inte alls rensat alla skåp och lådor – det evighetsprojektet kommer att ärvas efter mig, är jag rädd. Definitivt finns de där stunderna när jag också undrar vad jag bör ta mig till för att försvara min existens. Turligt nog har jag fått två barnbarn, att möta dem är alltid något att se fram emot.

Dock ser jag ideligen bevis för att konstutövning i olika former kan fylla dagarna för många med rätt begåvning. En väninna målar akvarell, det är ett färskt intresse. En annan nypensionerad  jobbarkompis hade nyss sin första utställning, akvarell, akryl, olja. Ni har sett hur Musikanta, Ingrid Käfling, hamnat på min vägg med en "hälla". Min gamla nyhetskollega Jan Sundén har blivit en jätteskicklig konstnär. Han började i och för sig måla tidigt, men efter pensioneringen tog det fart på allvar.

En av hans bilder köpte vi in som vinst till medlemslotteriet i den konstförening som jag är med i, och riktigt många uttryckte sin beundran för verket "Planering" (bilden överst), en olja i stort format med tre härliga ungar som motiv. Om du blir nyfiken kan du se (och köpa) många fler av Jannes målningar här!

Visst verkar det vara en härlig satsning, att greppa penseln, ställa sig vid ett staffli och komma loss? Tror tyvärr inte att jag besitter rätt talang, man nog är det uppmuntrande att se andra som vågar satsa och också lyckas på det som lite fördomsfullt kallas "på ålderns höst".

En annan favorit: "Personlig assistans" Jan Sundén

Min "hälla" av Ingrid Käfling

Många kom, såg och köpte när Gisela Frändfors hade sin debututställning.
Det blir fler, var så säker!

Copyright Klimakteriehäxan