onsdag, maj 25, 2022

Konst-igt på äldre dar

"Planering" Jan Sundén

Många är de vänner, kollegor och bekanta jag har som gruvat sig för att lämna arbetslivet och gå in i den "eviga semester" som pensionärstillvaron utgör. "Nu har jag rensat alla skåp och lådor, fönstren är putsade, trädgården är fixad också, vad ska jag göra nu?" som en kvinna sa, lätt desperat.

Jag förstår reaktionen, fast jag för min del förstås inte alls rensat alla skåp och lådor  det evighetsprojektet kommer att ärvas efter mig, är jag rädd. Definitivt finns de där stunderna när jag också undrar vad jag bör ta mig till för att försvara min existens. Turligt nog har jag fått två barnbarn, att möta dem är alltid något att se fram emot.

Dock ser jag ideligen bevis för att konstutövning i olika former kan fylla dagarna för många med rätt begåvning. En väninna målar akvarell, det är ett färskt intresse. En annan nypensionerad  jobbarkompis hade nyss sin första utställning, akvarell, akryl, olja. Ni har sett hur Musikanta, Ingrid Käfling, hamnat på min vägg med en "hälla". Min gamla nyhetskollega Jan Sundén har blivit en jätteskicklig konstnär. Han började i och för sig måla tidigt, men efter pensioneringen tog det fart på allvar.

En av hans bilder köpte vi in som vinst till medlemslotteriet i den konstförening som jag är med i, och riktigt många uttryckte sin beundran för verket "Planering" (bilden överst), en olja i stort format med tre härliga ungar som motiv. Om du blir nyfiken kan du se (och köpa) många fler av Jannes målningar här!

Visst verkar det vara en härlig satsning, att greppa penseln, ställa sig vid ett staffli och komma loss? Tror tyvärr inte att jag besitter rätt talang, man nog är det uppmuntrande att se andra som vågar satsa och också lyckas på det som lite fördomsfullt kallas "på ålderns höst".

En annan favorit: "Personlig assistans" Jan Sundén

Min "hälla" av Ingrid Käfling

Många kom, såg och köpte när Gisela Frändfors hade sin debututställning.
Det blir fler, var så säker!
Copyright Klimakteriehäxan 

12 kommentarer:

  1. döstäda, nej... jag behöver inte oroa mig, dottern har lovat ta hand om mina böcker och annat, om tjugo år ❤️
    Min favorit är av Laila Wikström från Luleå; en tant sittandes på en bänk med sitt barnbarn läsandes en bok:
    "Tillsammans lär vi av varandra"

    https://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=17860

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen henne! Fin bild!

      Radera
    2. barnbarn har fått i ram ❤️

      Radera
    3. ... och tänker på sin farmor ... (eller mormor?)

      Radera
  2. Man önskar att man kunde måla, när man ser hans fina tavlor..
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Janne är både duktig och produktiv, bara att avundas och beundra!

      Radera
  3. Absolut ÄLSKAR hans tavlor! Å enligt hemsidan kombinerade han ju måleriet med jobbet redan innan han gick i pension.
    Han ger uttryck för något jag alltid sagt: man ska ha en hobby INNAN man går i pension för att kunna fortsätta/intensifiera efter 65. Det fungerar inte att börja med något nytt när man väl ha gått i pension.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo han började ju tidigt (som jag skrev) men hann nog inte måla särskilt mycket när han jobbade som mest och hade barn dessutom.
      Fast i vissa fall tror jag nog att folk kan hitta ny hobby även efter 65-årsdagen. Det handlar kanske mer om att våga ta steget?

      Radera
  4. Oj, har aldrig gruvat mig för att sluta jobba- Men å andra sidan har jag inte heller slutat jobba. Jag har mitt resejobb, en del guidejobb och lite annat reserelaterat så tanken på att måla har aldrig slagit mig in. Men att titta på konst gör jag gärna.
    Jan Sundén känner jag inte alls till men gillar verkligen tavlan- Så jag får ta reda på mer.
    (Tycker din "hälla" påminner om några av de tavlor som Tove målat och som jag nu haft förmånen att titta på här i Karlstad)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla kan definitivt inte bli konstnärer när de gått i pension ... men visst är det kul att några kan och dessutom blir så skickliga!

      Radera
  5. Jag som såg fram emot pensioneringen, och längtade efter frihet, fick oväntat en kort men intensiv depression när jag efter någon vecka som pensionär kände att allt var slut... inget roligt skulle hända ... inga möjligheter fanns kvar...
    Jag led verkligen av åldersnojja i säkert en månad - sen upptäckte jag att jag hade fel. Livet var inte alls slut... jag har haft otroligt roligt sedan dess, med gott om tid att vila ut efter tröttande evenemang.
    Men jag hann röja ur skåp och lådor innan livet återvände.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tacklar den där avslutningsdagen olika ... skönt att ha klarat av den!

      Radera