Julsaker att tacka nej till

Visst var det väl länge sedan jag vädrade min ovilja mot vissa företeelser i vår omvärld? Nu i juletider kan jag meddela att det definitivt finns saker jag vill säga NEJ TACK till.

NEJ säger jag till lutfisken, denna sorgliga maträtt som halva svenska folket älskar och vi i den andra halvan avskyr.

NEJ säger jag till amaryllislökar i kruka. Stjälkarna springer lätt iväg och blir jättelånga om de råkar få en vattendroppe för mycket. Ibland kommer inte ett enda grönt blad. Men som snittblomma är amaryllisen underbar, vacker redan som knopp, tillsammans med en klädsam grön kvist av någon annan art!

NEJ säger jag till veckotidningarnas speciella julnummer. De har förföriska omslagsbilder men ungefär samma (mat)tips år efter år, det råkar jag veta eftersom jag tidvis varit prenumerant på några blankpappersmagasin. Lösnumren till jul är dessutom extra dyra.

NEJ säger jag till de "moderna" konstgjorda granarna med alla "barren" i neonfärger eller guld/silver. Gul, rosa eller ljusblå julgran? Nej men det måste väl alla begripa att det inte funkar!  Har haft plastgran (grön förstås) men det var inte nån höjdare, den barrade till och med! Julgran vill jag ha, men en riktig.

NEJ säger jag till sminkföretagens "julaskar". Dem köper man (om de innehåller produkter man gillar och villhöver) för halva priset direkt efter jul.

Som tur är finns det mycket med julen som jag gillar också! Både i matväg och när det handlar om prylar. Lägg till viss musik och många speciella broderier, förfärdigade både av mig själv och andra. Exempelvis.

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon! (Hukar mig redan för mothugg från lutfiskälskarna och de rosa plastgranarnas vänner). Jag började min gnällkampanj i somras men sedan har jag glömt bort den. För inte kan det väl vara så att jag inte hittat något att gnälla på? 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om det förflutna

Finns det en mening jag läst i veckan som fått mig att hejda mig någon extra liten sekund på grund just den där meningen? Det är den ständiga lördagsfrågan från Skriv-Robert. Jag håller sedan rätt länge på med "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg, och det är en ovanligt välskriven text rakt igenom (så har han fått massor med beröm också, boken är vid det här laget tolv år gammal). Men han citerar även andra som vet att formulera sig. Som när han återger budskapet från en rabbin i Braunschweig, ett budskap som står att läsa på en fabriksvägg där:

Framtiden har ett långt förflutet.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu är tid för julens prydnader

Liten tomte hänger över köksbordet varje jul. Sonen "valde" den när han var jätteliten ...

Tror att precis alla har ett lager, jättestort eller kanhända väldigt litet, men ändå ett lager av saker som bara kommer fram till jul. Mitt är onödigt stort, tänker varje år att jag borde kanske rensa lite ... och i år har faktiskt några tomteprylar och ljusstakar fått gå vidare till Myrorna, men det mesta är ändå kvar. Vi får se hur mycket jag tar fram, men än är det inte dags i mitt liv! 

Vi är definitivt olika när det gäller rätt tidpunkt för julgrejerna, men Elisa Matilda ställer fem fredagsfrågor som denna gång sätter strålkastarljuset på vårt sätt att pryda våra hem till jul.

1. Hur pyntar du ditt hem för julen? Mycket ljus, både el- och levande. Gran. Juldukar. Julgardin i köket. Några tomtar, men inte i mängder. Krans på ytterdörren. Röda tulpaner, poinsettia (julstjärna) och amaryllis.
2. Har du någon favoritjuldekoration som du alltid tar fram? Ett antal, faktiskt. Som den lille tomten som klamrar sig fast vid sladden till lampan över köksbordet ... (bilden).
3. Föredrar du färgglada eller mer stilrena juldekorationer? Vad sägs om en kombo?
4. Vad tycker du om julgranspynt – ska det vara massor eller lagom? Lagom är för mig exempelvis mycket mindre än i en amerikansk gran, där nästan varje barr är täckt av en prydnad.
5. Vilket julpyssel gjorde du som liten? Ibland stöpte vi ljus i en grannes rymliga kök, det var jättekul! Bakade pepparkakor (det gjorde jag med mina egna barn också) på mammas hemgjorda deg. Vi flätade pappershjärtan och tillverkade papperskarameller till granen, med fransar, i silkespapper. De där julgranskaramellerna har jag helt slutat med, faktiskt. Sedan höll jag ofta på ända in på julaftonens förmiddag med någon klapp, förmodligen till mamma, som inte var riktigt klar. De sista korsstygnen skulle på plats!

Copyright Klimakteriehäxan

Hårda paket är i alla fall lite hemliga ...

Denna veckas helgfråga från Mia i bokhörnan lyder så här: Hur går det med julklapparna? Köpt några hårda paket?

Ja törs man svara på det, tänk om de tänkta klappmottagarna läser ... det påminner mig om en decemberdag 1965 när jag blev utsänd med en 4-åring för att för en mycket begränsad penning kolla in vad hon ville köpa till sin familj. Hon fick hela 10 kronor att disponera av Arvika Nyheter. där reportaget skulle publiceras. Obegripligt snålt låter det i mina öron idag! Men här finns hela storyn! Plus en tidigare variant när jag trodde att barnet skulle shoppa för en hel hundring ... vilket så här i efterhand förstås verkar helt knäppt!

Barnet råkade vara dotter till tidningens redaktionssekreterare, som var ansvarig för all redigering. Den lilla flickan hade förstås inte så mycket insikt i pappas jobb. Men hon visste vilken dag det skulle stå om hennes julklappsshopping i tidningen. Hon vaknade först i familjen, gick raka vägen till ytterdörren, tog den nyss levererade tidningen och gömde den så att ingen i familjen skulle få veta vilka överraskningar hon hade tänkt lämna över på julafton. Det ska ju vara hemligt!

Så mitt svar på helgfrågan blir lite svävande men ändå: jo jag har köpt några hårda paket. Har för ovanlighetens skull beställt dem på nätet, med 15 % Black Friday-rabatt till och med. Återstår att se om jag har valt rätt. Om jag handlat i butik som jag brukar (jag skäms lite nu som varit "otrogen") skulle det ju gå att byta lite enkelt, men att skicka tillbaka till Bokus eller något, det blir det inte tal om. Alldeles för krångligt! Hur som helst, lite hemligt är ändå innehållet.

Förhoppningsvis kan det bli ytterligare något hårt paket, det är ju faktiskt rätt mycket tid kvar än, men det blir inte nån äkta klappfest eftersom de yngsta tänkta julfirarna, barnbarnen, kommer att vara bortresta och missar den svenska tomten. Vet att Maken önskar sig marsipangris och Dottern brukar alltid bli glad för en Kvibille cheddar, och båda de sakerna går väl att lägga i en hård låda?! Det gör säkerligen även Årets julklapp av 2024 års modell, som ska vara en unisexdoft. Men det köper jag ingen.

Copyright Klimakteriehäxan

December – sinnenas tid

Vad är det bästa du vet med december? Så lyder veckans helgfråga från Enligt O.

Ja det tål faktiskt att tänka på ... men jag vet ju att jag blir glad varje år när jag "återupptäcker" mina kära jultextilier, förfärdigade både av mig själv och andra. Jag gillar att klä granen, att hitta på julklappar och göra fina paket. Maten gillar jag förstås också: skinkan, pepparkakorna, doppet i grytan som jag bara äter en gång om året ... och knäcken som jag verkligen inte borde stoppa i mig alls ...

Över huvud taget är december en månad som gjord för att stimulera alla sinnen: smaken som jag precis nämnde, sedan  hörseln, med fin julmusik. Synen, inte bara för gran och textilier utan också för alla ljusen – och vi ska inte glömma Lisa Larsons Adventsbarn, på parad varje år! Lägg till några favorittomtar, tulpaner, hyacinter och julstjärnor. 

När det kommer till känseln sveper jag in mig i något mysigt mjukt ylleplagg inomhus, ute kan man (om kylan är påträngande) borra ner hakan i fuskpälsen medan fingrarna håller sig varma i fleecefodrade tumhandskar. Mössa är ett plagg jag på senare år börjat förlika mig med, avskydde alla sorters huvudbonader förr i tiden.

Sedan har vi det där sinnet som stimuleras av någon form av kultur. Ja tack, några härliga böcker. Ja tack, en riktigt bra tv-serie. Ja tack, en julfilm, gärna en ny (det lär ju ha producerats massor av den varan på senare år, det hörde jag i något radioprogram). Annars blir det väl "The Holiday" igen.

Copyright Klimakteriehäxan

Oss kalenderbitare emellan

En ny lucka kan man öppna i dag, den med en fyra på, om man råkar ha en adventskalender. Jag har ju inte någon "riktig", en sådan med luckor som döljer överraskningar. Räknar med att det blir jul ändå, utan att jag kan räknas in i "kalenderbitarnas" skara.

En enda gång har jag trillat dit och köpt en adventskalender från ett sminkföretag, minns faktiskt inte vilket. Det var i alla fall ett "respektabelt" märke, ett vars produkter jag använt om inte regelbundet så i alla fall relativt ofta. 

Det visade sig att de där sminkkalendrarna, som var och är väldigt många till antalet, recenserades på flera ställen, både på nätet och i tidningar. Just den här höjdes till skyarna: "ett synnerligen prisvärt fynd"! Jag lät mig förledas och blev förstås än mer angelägen när det visade sig att den variant jag bestämt mig för var slutsåld på flera ställen där jag frågade, trots att den verkligen inte var billig ...

Till sist lyckades jag i en tjurrusning roffa åt mig en låda i en galleria och var nöjd över mitt "kap". Vilket det skulle visa sig verkligen inte vara. Varför insåg jag inte det innan det var för sent? Visst fanns det 24 olika produkter, i miniförpackningar, i den där kalendern. Men låt mig gissa att minst tio av dem var sådana jag varken kände till eller ville testa, eftersom jag inte trodde mig ha just det behovet. Övriga använde jag väl pliktskyldigast. 

Nä nån sminkkalender blir det inte igen. Been there, done that som man säger i den stora världen. Utan tvivel passar Selma Lagerlöfs berättelser mig bättre. Dagens avsnitt: "Legenden om julrosorna".

Copyright Klimakteriehäxan

Nu tittar vi österut!

Skriv-Robert får oss att rikta blickarna österut idag när han bestämmer att temat för tisdagstrion är Finland – finska författare eller Finland i handlingen (det är Finlands självständighetsdag på fredag). Hei Suomi!

Arto Paasilinna har berett mig mycket nöje, även om hans böcker är väldigt ojämna. Två favoriter kan jag nämna: "Harens år" och "Den ljuva giftkokerskan". Men jag kan också varna för ett lågvattenmärke som "Åskgudens son"! Han var nog inte på rätt humör när han skrev den.

Sofi Oksanen är ett salt i den moderna nordiska litteraturen. Har flera olästa, ser fram mot hennes senaste "I samma flod – Putins krig mot kvinnorna". Kan bara bli bra, med hennes skärpa.

Tove Jansson kan inte förbigås en dag som denna. Tack för alla muminhistorier, för den underbara berättelsen om Knyttet, för "Sommarboken" och dessutom självbiografiska "Bildhuggarens dotter". Bland annat!

Copyright Klimakteriehäxan

Med fokus på snö

Bild från SVT när snön uppenbarligen har fallit.

Årets adventskalender i SVT, "Snödrömmar", är den första som utspelar sig i Sápmi, alltså bland samerna, och det är en helt ny miljö i sammanhanget. Traditionen med kalender i teve inleddes redan 1960, och på senare år har jag nog mestadels hoppat över programmen.

Men av årets variant har jag i alla fall nu sett de två inledande avsnitten, av ren och skär nyfikenhet. Och tänk att jag tror rent av att jag kommer att se resten också! Får intrycket att man lyckas blanda både humor och allvar och dessutom, liksom i förbifarten, berätta lite om samisk kultur, inklusive lära ut några glosor på samiska. Fint foto tycker jag också serien bjuder på.

Barmark på fjället är problemet, eftersom här finns en familj som lever på fjällturism. Snöbristen hotar hela deras existens. Förtvivlad mamma/hotellägare ringer till "de som vet allt om väder" i Norrköping, hon har en fråga som fler har velat ställa mer än gång (oavsett årstid):
-Jag vet att SMHI inte gör vädret, men nånting kan ni väl göra?

"Snödrömmar" hittar du förstås på SVT Play, här del 1. På samiska heter programmet "Lopmenïekedassh", hur nu det kan uttalas? Tror hur som helst jag vågar rekommendera en titt, även om du är en vuxen och kräsen teve-konsument. Fast jag hoppas att de "magiska" inslagen inte blir alltför dominerande ...

Min egen adventskalender, de 24 berättelserna i juletid som Selma Lagerlöf skrivit, kommer i alla fall med största säkerhet inte att göra mig besviken. Dagens avsnitt heter "Vinter i Dalarna" och här kommer snötemat igen. Det är en helt lysande beskrivning på mindre än fyra sidor av hur naturen går från sommar till vinter, en förändring som fullbordas när världen blir vit: 

"Så låter den snömassorna välta ner den ena dagen efter den andra. Himlen sjunker tung och grå ända ner mot jorden. Inte ett ljud hörs. På gator och vägar blir det stilla. Snön bara faller och faller. Den tycks vilja begrava hela jorden."

Hon visste att handskas med orden, Selma ...

Copyright Klimakteriehäxan

Ikväll öppnar jag första luckan

Min barndoms adventskalendrar visade upp tomtar, snöiga granar och kanske en liten röd stuga i vars fönster man kunde ana skenet från en mysig brasa. Det var otroligt svårt att inte smygkika i lucka nummer 24, ja jag skulle nog vilja påstå att den år efter år blev uppetad redan före Lucia.

Sedan blev det adventskalender i radion, fast ingen som jag minns. Däremot minns jag rätt många av de kalenderserier som gjordes av Sverige Television. Visst, jag var i princip vuxen när Teskedsgumman gjorde entré (hon hade funnits som bok länge redan), men vad spelade det för roll? Birgitta Andersson och hennes kluriga gumma kunde man ha roligt åt oavsett ålder.

När mina egna barn var små tittade vi alla i familjen självklart på Adventskalendern, men jag kan faktiskt inte minnas att någon stod ut eller kändes omistlig. Ibland var det rent av lite tråkigt ... Men det var det absolut inte om man sökte upp "Nissene på låven", en norsk adventskalender som vi kunde se i Sverige 2002. Okej, den var tänkt för en vuxen publik, och det var bara att tacka och ta emot! Man fick både le, fnissa och skratta!

Till barnbarnen har jag nu för andra året i rad införskaffat en kalender som jag tänker göra till tradition tills de växer ur den. Har köpt en Pixi-kalender: man får en ny pixibok i varje lucka! Blev jättepoppis i fjol, hoppas på samma reaktion i år. Första rapporten har flutit in: det började med en BRA bok!

För egen del satsar jag för första gången på många år ett eget adventskalenderprojekt: jag ska läsa en berättelse per dag ur "Selma Lagerlöfs jul" som jag köpte i fjol, men lite för sent. För advents allra första dag är textens rubrik "Frid på jorden" och det är lätt att instämma i, om det nu är en önskan/besvärjelse/dröm ... Vacker bok eller hur? Och med 24 avsnitt, helt perfekt!

Det kan också tänkas att jag ser någon del av årets tv-kalender, men alldeles nödvändigt känns det inte. "Snödrömmar" utspelar sig i samisk miljö, det låter ju i och för sig lite intressant.

Hur är det, har du någon adventskalender?

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltad väg över julbordet

Det är högsäsong för julbord nu, när vi "dragit igång" advent. Krogarna slåss om gäster som kastar i sig skinka, sill, köttbullar, lax, Jansson och allt det andra som hör till. Ibland kan man ju känna sig lite lätt förvirrad: i vilken ordning ska den här dansens turer dansas? Plötsligt fick jag hjälp. Och tycker att jag gör mina medmänniskor en tjänst genom att dela med mig! Nu kan vi alla följa skyltens väg över det enorma julbordet med hela sitt utbud.

Lyran, kafé och restaurang strax söder om stan, skyltar och ger den tveksamme god hjälp! För ordningens skull ska jag bekänna att jag inte åt deras julbord (som såg jättefint ut, jag tittade på det!) utan jag nöjde mig med en fika. Men skylten tog jag med mig, till Skyltsöndag, det långlivade bloggprojektet som en gång startades av Pumita och sedan haft BP som fostermor. Men om en vecka är det färdigskyltat!  (Korrigering: tio veckor till blir det Skyltsöndag, jag hade fattat fel visar det sig!) Ändå tror jag de trogna skyltarna finns med i spurten. Testa Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.

Kassar kan också förmedla budskap. Den här visar att man handlat hos Hemtex.

Se här en skylt jag helt enkelt inte förstår. Tar tacksamt emot tolkhjälp.

Copyright Klimakteriehäxan

En sista färgklick med nummer 8000

Ännu en återkomst som gläder mig: mitt älsklingsäpple är här! Cox Orange är ett vinteräpple som smakar mer än de flesta. Konkurrensen kommer framför allt från Åkerö, men de av den sorten jag lyckas få tag i numera smakar inte som de vi en gång kunde ta ner ur vår egen apel i Barndomslandet. 

Detta betyder också att jag mot alla odds lyckas få in en sista liten färgklick till i LillaSysters efterföljd, d v s med målet att göra den grå månaden lite gladare i Färgsprakande NOVEMBER! som ju nu har kommit till sitt slut för denna gång. 

Lägg därtill att just detta lilla blogginlägg råkar bli nummer 8000 på Klimakteriehäxan, som om några veckor fyller tjugo år.

Petar in en arkivros för att fira! Det betyder tack till LillaSyster för det färgglada initiativet och kan väl också få gälla mitt återinträde i bloggvärlden samt den uppnådda siffran på jämnt tusental. Och framför allt sprida lite mer färg!

Copyright Klimakteriehäxan

Hej igen!

Jag är här igen! 
Efter ett himla klickande fram och tillbaka, mejl, kontroll av lösenord, nya lösenord, ny id-koll osv osv har Klimakteriehäxan släppts in i Blogglandia igen. Jag är glad och lättad, för om/när jag ska sluta blogga vill jag besluta det alldeles själv. Inte fastna i en teknisk fälla (även om jag själv förorsakat den!).

Återkommer på denna kanal inom kort!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu behöver vi ljus!

Tisdag och dags för en boktrio! Vi är inne i en tid när vi behöver mera ljus av alla sorter. Det är nog i de banorna Skriv-Robert har tänkt när han ger oss temat ljus på omslaget (Första advent på söndag). I min trio blir det ordet "ljus" jag satsar på! 

"Ljuset vi inte ser" (The light we cannot see) skrevs av Anthony Doerr och för den har han fått massor med priser, bl a Pulitzer (som jag brukar sätta stor tillit till). Likväl har jag inte läst den, finns på min hylla. Omfånget skrämmer men jag har fattat att historien om flickan som blir blind fascinerar läsarna. 

Claire Keegans "Det tredje ljuset" (Foster) handlar också om en liten flicka, men som blir fosterbarn i en familj hon saknar band till. Hennes egen familj är av den typ vi så ofta träffar i irländska uppväxtskildringar: fattig, barnrik, alkoholiserad far, utsliten mor och som resultat av alltihop inga glada och lyckliga barn. Det här är en bok i det lilla formatet, säljs tillsammans med "Små ting som dessa" i en och samma pocket. 

För att fullborda min trio blir det en liten nödlösning, men när Lucia kommer är det viktigt med ljus, det vet vi ju alla eller hur? "En stund med guldkant – Luciadagens legend" är en text av  Selma Lagerlöf som jag först nyss stött på och som jag tänker skaffa! Men det står "tillfälligt slut" på Novellix´ hemsida.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 153

TUNGKRULLARE

-Hittar ordet som en beskrivning på något jättegott som man stoppar i munnen, det verkar kunna användas om såväl fast som flytande föda. Själva ordet ligger dessutom av alldeles egen kraft rätt roligt på tungan, tycker jag!

Färgglatt under fötterna

Mina väggar ska vara vita, så tråkig är jag. Men det finns en tydlig anledning: med vita väggar lämnas fältet fritt för textilier, tavlor, prylar som skulle riskera att försvinna in i mönstrade väggar. Alltså leker jag glatt med exempelvis kuddar, och så gillar jag mattor också.

Hemvävda trasmattor klappar mitt hjärta lite extra för, jag har vävt själv och det är ett hantverk jag skulle kunna ägna mer tid åt om det inte vore så krångligt (och dammigt) att ha vävstol. Jag har faktiskt haft en men den har jag gett bort, alldeles gratis ... den stod ändå bara och tog plats. Och intresserade stod inte i kö för att överta den heller, faktiskt.

Alltså har jag trasmattor (fast alla är i ärlighetens namn inte hemvävda) på mina golv. Men det hindrar mig inte från att ha andra sorters mattor också! Se bara den tryckta stora saken med nån sorts bladmönster i glada färger (bilden nedan). Hade inte minsta tanke på att köpa en matta när jag plötsligt fick syn på den på Åhléns, det är några år sedan nu.

Jag spontanköpte, det gick ju att lämna tillbaka den om exempelvis Maken skulle få slaget när han fick se den. Nu fick han inte det, utan gav genast nyförvärvet sitt nådiga godkännande och jag störtgillar den fortfarande! Skulle gärna veta vem formgivaren bakom verket är.

Och när nu LillaSyster försöker sprida lite färg i den grå månaden med bloggprojektet Färgsprakande NOVEMBER!  tyckte jag mina mattor kunde få vara med. Trevligt med färg under fötterna menar jag. Var så god och kliv på!

Copyright Klimakteriehäxan