torsdag, december 01, 2005

Julen kräver röda trosor

Vissa högtider kräver röda rosor.
Julen kräver röda trosor.
På annat sätt kan man inte tolka tidningarnas annonser eller de otaliga reklamblad som dunsar in i brevlådan så här års.
Och det ska naturligtvis inte bara vara röda trosor, det ska självklart vara en matchande behå också.

De här reklamkampanjerna riktar sig naturligtvis inte till den kundkrets som är expert på just damunderkläder – dvs kvinnorna själva.
Å nej, den siktar rakt in i mannens hemligaste vinklar och vrår. För det är allmänt bekant att förunderligt många damer föräras tjusiga små underfundigheter i vackra paket när tomten knackar på. Ofta betydligt dyrare plagg än vad de själva skulle kosta på sig. Dessutom är det, jag har det från säker källa, lätt så att storleken inte är helt rätt.

Mannen har nämligen handlat till drömbilden av kvinnan i sitt liv. Med resultatet att behån är för stor och trosorna för små. Kanske har han dessutom glömt att vända på trosan och därmed missat att det är en stringmodell, som han förvisso aldrig sett i sin egen hemmiljö annat än på bild. Byta? Jo, men då måste den ha plomberats i butiken. Det har inte skett.

Rött är förvisso en trevlig färg, men inte alldeles praktisk på underplagg i alla lägen. Fast större problem än färgen blir det i regel med alla de små fina spetsar, rosetter, paljetter och andra finesser (svandun!!!) som kan beskådas till jul på de här frestande små tingestarna.
Med lite otur förvandlas vacker spets, små pärlor och andra prydnader till något som skulle kunna tolkas som en besvärlig hudåkomma på brösten – t-tröjor och andra överdelar är ofta både tunna och tajta.

En sidogren på avdelningen för damunderkläder är förstås också den där alla de vackra, skira, dyra nattlinnena hänger. Glöm flanellpyjamas och nattskjorta, tänk Baby Doll eller åtminstone Femme Fatale. Här hittar också många drömjulklappen till kvinnan där hemma, hon som är fullt upptagen med Ajax, dammsugaren, lussebullsbaket och sista julklappsinköpet, den obligatoriska sjalen till svärmor.

Och nu ska jag avslöja något som den manlige nattlinnesshopparen förmodligen inte har en aning om: detta är inte ett sovplagg. Vill din hustru ha ett sådant, kolla flanellavdelningen. De här läckra särkarna har skapats med en enda avsikt: att de ska åka av så snabbt det någonsin är möjligt. Gärna då i skenet av levande ljus, till smäktande musik och med ett glas champagne inom räckhåll.

Faktum är att jag har just ett sådant nattlinne. Slinkigt, med spetsar, slits i sidan. Djup urringning och spaghettiband. Jättesnyggt. Till råga på allt är det rött. Som gjort för julfirande, eller hur?
Men ingen kommer att försöka ta av mig det, vare sig i stor hast eller i lite mer stillsam takt.
Detta är alldeles säkert eftersom det nämligen, sorgligt nog, är alldeles förfärligt länge sen jag kunde få det på mig.
Då är vi där igen: somligt var bättre förr.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Näää klimakteriehäxan, jag vet inte om egentligen något var bättre förr. Just nu är så himla bra tycker jag, och det blir bara bättre. Men röda rosor måster det vara!!!
    Ha en underbar jul

    SvaraRadera
  2. Åh vad bra skrivet! Detta borde du försöka få publicerat som ett kåseri!

    SvaraRadera
  3. Håller med Carra skicka in detta....

    SvaraRadera
  4. Kan bara instämma med Carra och Malin, det här var klockrent!!

    SvaraRadera
  5. Anonym12:26 em

    KUL. Jag vet. SJälv köpte jag mig en ny mörklila variant för nåt år sen. Några storlekar större än förr. Det funkade!!

    Ps - mitt svar på den tidigare Gardinbloggen ville inte gå iväg. Du får det här i stället. Om det nu får plats!?

    xxx

    Rolig läsning! Förstår precis.....

    Fast jag har samma gardiner året om. T.o.m flera som gått i arv från gamla frun. Gör inget. De passar ju. Ett stort fönster är utan. Fin utsikt.

    Undrar vad min mamma skulle ha sagt? Hon gillade julgardiner med. Men också mina lila åretomare - tror jag. fast hon tyckte att jag tvättade dem för sällan. Det gör jag mest när jag flyttar. O det är ju inte så ofta...

    SvaraRadera
  6. Kommer osökt att tänka på när min gubbe svarade när en telefonförsäljare ringde o sålde underkläder. Detta samtal resulterade i ett litet paket på posten innehållande 2 par söta sidenstringtrosor i storlek 38.
    Nu är jag så gammaldax att jag inte VILL ha något som skaver mellan skinkorna, o tyvärr har dom inte ens trosor i min storlek! Däremot kan jag inte göra mig av med dem, sparar dom som ett gulligt minne längst ner i byrålådan. Och gubben, han får fortsätta drömma....

    SvaraRadera
  7. Ja, vem har inte rara blanka nattlinnen i nån låda i garderoben? Och i enn annan låda ligger det stringtrorsor. Jag har tur att ungarna kommer hem ibland och plockar åt sig. Dom verkar gilla sånt.

    Jag FRYSER!

    SvaraRadera