En stad att smaka på

Det är mycket Kina i London just nu.
Allt lär ha börjat med en rejäl fest på den kinesiska nyårsaftonen, den 29 januari, startdatum för Hundens år.

Jättestora, röda ”rispapperslampor” av mängder med elektriska lampor dinglar över Oxford Circus. Små kinesiska poem sitter i t-banans vagnar och förströr passagerarna. Chinatown verkar ha expanderat långt utanför sina vanliga gränser och rader av jippon, artistgästspel och utställningar avlöser varandra.

I källarvåningen på varuhuset Selfridges pågår en – ja är det möjligen en installation? En tillrest kinesisk konstnär med det fantasieggande namnen Song Dong bygger upp en stad i miniatyr, fast på en rejäl yta, stor som en liten tvårumslägenhet ungefär.
Alla husen, alla skyskraporna, broarna, idrottsarenan är byggda av ett och samma material: kex. Runda och fyrkantiga, rån och mer kompakta digestive-varianter, ja till och med en sort som ser misstänkt mycket ut som svenskt knäckebröd ingår i konstruktionen.

När Song Dong och hans medhjälpare byggt klart ska varuhusbesökarna få äta upp skapelsen, om jag fattat rätt. Konstverket heter ”Eating the City”.
Jag tordes i alla fall inte smaka, men i ärlighetens namn såg det inte särskilt frestande ut heller. Och så var inte staden riktigt färdig när jag var där.

Kanske den som hittills byggt korthus, lego eller meccano nu kan få inspiration till nytänkande, på kinesiskt vis?
Med knäckebröd, kex och rån.
Byggnadsmaterialet finns möjligen redan i skafferiet.
Och om man anstränger sig går det nog att hitta dem som är villiga att äta upp resultatet också.

Copyright Klimakteriehäxan