”Bara en liten vecka” – det är ett favorituttryck jag har, ända sedan vi läste Eva Erikssons ”Bella och Gustav” när ungarna var små.
Nu har jag varit borta från den så kallade it-världen (läs laptoppen) i bara en liten vecka. Ingen lång tid alls, helt enkelt, men oj så mycket saker som hinner hända!
På vägen in från Arlanda är grönskan anslående. Bara en liten vecka har gjort färgen ännu mer intensiv. Vitsipporna finns kvar, fast om man tittar på nära håll ser man att de är inne på sitt livs höst, huvudena hänger, kraften är borta, på bara en liten vecka. Fruktträdet på gården här hemma har slagit ut, Ringvägens gudomliga tulpanparad kan få den suraste att dra på smilbanden. Om bara en liten vecka är de också borta.
Och så har en fantastisk författare gått ur tiden utan att jag märkte det. Marilyn French avled i måndags, 79 år gammal, hemma på Manhattan i New York. Hon debuterade 1977 med ”Kvinnorummet”, som blev en feministklassiker. ”Det blödande hjärtat” kom snart därpå. Jag köpte och läste dem tidigt. Båda gick rakt in i mig, precis som i så många andra.
När Marilyn French någon gång på tidiga 80-talet kom på besök till Stockholm för att lansera de svenska översättningarna vet jag inte varför, men jag kom med på en lunch som Timo Kärnekull ordnade för henne på Operakällaren (tror jag i alla fall att det var). Jag gick dit på darrande ben, skulle få träffa en ikon, en stjärna, en idol. Skulle jag få chansen att säga ”hello” ens?
Och inte vet jag hur det gick till, men när vi bänkat oss delade jag bordskavaljer med hedersgästen. Mellan mig och Marilyn French satt, av alla människor!, Per Ahlmark. Över hans huvud uppstod omedelbar kontakt, åldersskillnaden till trots. Ahlmark fick nästan be om ursäkt när han ville ta en tugga från tallriken, för de två damerna på ömse sida om honom satt lutade halvt framför, halvt över honom (han är ju faktiskt rätt liten) och som vi pratade!
Nu vore det ju lämpligt om jag kunde dra mig till minnes några exakta ordvändningar, men det kan jag inte. Vi pratade om hennes böcker förstås, om män, om kärlek. Och så minns jag att jag fick en bamsekram av henne. Ahlmark – som jag knappt bytte ett enda ord med – undkom med blotta förskräckelsen.
Det där mötet, det satte spår hos mig länge, mycket längre än bara en liten vecka. Kanske är något av Marilyn French bra omläsning i sommar?
Missa förresten inte ”Bella och Gustav”. Ljuvlig högläsningsbok! ”En liten vecka” kan kanske sätta spår för livet även hos dig?
Copyright Klimakteriehäxan
Fler saknar Marilyn French - i SvD här, i DN här och i AB här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Marilyn French läste jag också på 1970-talet.
SvaraRadera(Minns du Alice Lyttkens Svenska kvinnans historia, jag tänkte skriva om henne..)
(rodnar) har inte läst den ................... (rodnar ännu mer)
SvaraRaderasuck, bara utlänningar intressanta
SvaraRaderaJa hennes böcker gick rakt in i mig med! Vilket fint möte det blev där mellan er två. Man kan ju undra vad Ahlmark tänkte. Kanske var han glad att han slapp hitta samtalsämnen med gästen från USA. ;-)
SvaraRaderaEn liten vecka är en klassiker och vi läste om Bella och Gustav för våra killar också när de vara små...
Åh, Lyttkens! Henne läste jag i samma veva där i slutet av tonåren början av tjugonånting. Dags för omläsning även när det gäller de böckerna tror jag...
SvaraRaderaVilket härligt möte, Per Ahlmark till trots :)
//Lotta
Underbart - vilken upplevelse!
SvaraRaderaÄven Per Ahlmark måste ha blivit berörd -om han nu lyssnade på kvinnornas språk. Vilket jag hoppas att han gjorde.
Så roligt att just Kvinnorummet blir omskrivet - många av oss har starka minnen av romanen.
För mig blev ju den amerikanska boken jag fick av en omtänksam väninna - just den jag behövde,
Trots att den var så "amerikansk" -så kände jag igen mig.
Fin blogg du har - tack för att du tittade in på min så fick jag en ny härlig att läsa.
Jag har läst Alice Lyttkens serie, Hannele!
SvaraRaderaBella och Gustav också - och nåt av MF... men jag minns inte på rak arm vilken titel.
Men - jag var bästis med Ahlmarks kusin... alltid nåt...
Och så är jag lyckligen hemkommen från sista psalmskolan. Hem, ljuva hem!
Usch så pinsamt det blev, det där med Lyttkens. Hannele, finns det en om Finlands damer också?!? (eller TÄNK om du har missat den!) ;-D
SvaraRaderaTörs jag skylla på att jag faktiskt bodde på andra sidan Atlanten när French kom ut?
Kul att ni hänger på hur som helst!
Både Bella och Gustav och Marilyn French väcker nostalgiska känslor hos mig!
SvaraRaderaI USA (och i Finland!) är det mors dag i dag, i morgontidningen står det att Marilyn French tyckte om sin mor och ville inte skriva något dumt, som förläggare önskade på den tiden, så hon försvann sedan.. inga fler storsäljare.
SvaraRaderaKlimakteriehäxan, jag får ursäkta mej med att jag har bott nästan 40 år på Hisingen ;)
SvaraRaderaMen jag vet att Finland hade rösträtt före Sverige, samtidigt med män (!), och i Finland var det aldrig någonsin förbjudet för kvinnor att studera vid universitet (kan bero på att det inte finns hon/han, bara ETT ord :)
Hannele, du är ursäktad! Tänk att jag hade ett oläst reaex av Frenchs "Sin mors dotter" (19 kr står det på prislappen!) i bokhyllan. Tog fram den i går kväll. De första sidorna handlar om mig och min mamma. Förmodligen i någon mån också om MF och hennes. Den är på ca 750 sidor, en riktig tegelsten, men jag tror att jag fortsätter!
SvaraRaderahar jag den boken...?
SvaraRadera