söndag, december 13, 2009

Då i vårt mörka hus ...

Inte vet jag riktigt hur det kommer sig, men jag har inte sett en levande Lucia på år och dag förrän i dag. Annat var det förr.

Tänk när gymnasieklassen skulle uppvakta sin unga (kvinnliga) klassföreståndare, till exempel. Den lilla sängkammaren där hon och maken tillbringade sin dygnsvila blev full av finniga stjärngossar och fnissiga tärnor. Bara Lucia själv, blond, acnefri och söt förstås, självskriven i rollen, var fylld av stundens allvar där hon skred fram med levande ljus på skallen.

"Kläm in er, vi får inte plats" väste någon i kön, och lussetåget löd. Vilket ledde till att luciakronan fick närkontakt med gardiner som omedelbart stod i ljusan låga - och det i sin tur gjorde att "fröken", i sexig Baby Doll-pyjamas, studsade ur sängen. Det fick de brandsläckande stjärngossarna att glömma att de egentligen var på väg för att hämta vatten.

Men klassföreståndarens make, i nattdräkt av mindre sexigt slag, kom med en vattenfylld papperskorg och ordningen blev återställd, röken skingrad. Fast jag undrar om de verkligen ville ha russinbulle och pepparkaka sedan ... kommer inte ihåg upplösningen på dramat.

Sedan gick många år
och så blev det lussandet på dagis. Inte ett föräldraöga var torrt när de små liven kom, pepparkaksgubbar, tomtar, stjärngossar och ett antal lucior av båda könen. Naturligtvis var det elektriska ljus som gällde, batterijakten hade gått i hela nejden kvällen innan.

Dramatiskt kunde det bli ändå. Självaste Usain Bolt skulle inte ha haft en chans mot mig den gång då Dotterns blonda hår plötsligt var millimeter från ett brinnande stearinljus - också den gången var det trångt om utrymmet, vilket fick min lilla tärna (den sötaste av dem alla, vad trodde ni?) att maka sig närmare hyllan där ljuset stod. Jag sköt som en blixt upp ur publikhavet och slet bort henne innan det hann ske, det som hade kunnat bli en riktig katastrof.

Det hände också att ungarna slog sig samman och lussade för oss föräldrar som bodde grannar. Vi njöt av att ha dem uppradade vid sängens fotända där de sjöng för full hals, även om de stundtals tvekade om konstiga ordvändningar som "tunga fjät runt gård och stuva" eller "under oss sia".

På jobbet uppehölls traditionen ganska länge, bland annat av folk som verkligen kunde sjunga, men i takt med att stressen ökat och produktionen växt har gamla seder fått maka åt sig, så numera består luciafirandet av en torr lussebulle där russinen, två från börjat, ofta trillat av i transporten. Men bullen är ju gratis i alla fall!

För ett antal år sedan kom vi faktiskt också iväg till Globen och den enorma lusseshow som Adolf Fredriks musikklasser ger varje december. Fint, pampigt, välljudande - men man måste inte gå jättemånga gånger, har jag kommit fram till.

Sedan dess har den 13 december passerat tämligen obemärkt.
Tills i dag, då. Skulle bara in till city och fika med en kompis jag inte träffat på länge. Vi hamnade på Det Stora Varuhuset. Och då, plötsligt, mitt i min capuccino, kom de! Ett gäng lussande körsångare med hela den klassiska repertoaren!
"... då i vårt mörka hus - stiger med tända ljus ..." ljöd det över designertröjor, parfymdiskar och spikmattor.
Att vi satt några våningar upp gjorde mindre, för akustiken är utmärkt.

Men så lågt har man alltså sjunkit, att man måste till shoppingens högborg för att träffa Lucia ...
Shoppade gjorde jag hur som helst inte. Olidligt trångt, det är vad det är.
Kanske hade folk banat väg för mig om jag haft en vit särk, lite ljus och sjungit för full hals: "Saaaanktaaaa Luuuuciiiiiaaaa, Saaanktaa Luciiaaaa!"
Å andra sidan var det nog lugnast att jag lät bli.

Copyright Klimakteriehäxan

För fler skildringar av minnesvärda luciadagar i mitt liv - klicka bara på etiketten "lucia"!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Var det inte litet trevligt i a f - det är ju faktiskt bara en dag på året som det italienska helgonet firas medan den andra julmusiken sopar ner mellan 15/10 till ad vomitum både på varuhus och TV. Och skulle det nu börja brinna finns det ju stiliga brandmän att tillgå - det har jag sett på bilderna i deras julkalender :o)

Kulsprutan

Vonkis sa...

Det var många luciaminnen det, och jag drar en lättnadens suck att jag aldrig bott så nära mina elever att de kommit på tanken att komma hem till mig och lussa :-D

Lasseivåmma sa...

Ja det stämmer, mina minnesbilder är liknande. Men det där med Lucia saknar jag. När barnen var små hade man skola/dagis, sedan arbetsplatsen, men nu har vi "inte tid", dumheter, det är ingen som kan ta sig för att arrangera något. Vad har vi cheferna till?
Man kanske skulle testa en gymnasielucia hos chefen...
Ha en bra avslutning på denna fina dag.

Susjos sa...

Hihi! Vilka härliga luciaminnen :)
Och va mysigt idag på NK! Så det är dit man ska ta sig på självaste Lucia dagen för att få se en livs levande lucia?
Jag satt framför TV:n i morse kl 07 och njöt av sjönsång och fint Luciatåg.

Gunilla sa...

När jag läser att du inte sett en levande Lucia på fler år, blir jag än en gång påmind om viklet privilegium det är att jobba på en gymnasieskola, med fantastiska musiklärare, som varje år lyckas få eleverna att genomföra ett undebart Luciaframträdande.
http://194.68.33.244/gymnasieskolan/

Bloggblad sa...

Häftig lucianatt där i sovrummet...

När jag var tonåring och med i Kyrkans ungdom, hörde det till att lussevaka och åka runt och lussa för alla präster - dökul att komma in i diverse sovrum. Och många roliga minnen med dikeskörningar och slocknade ljus m.m. Som jag kom ihåg nu när jag läste ditt inlägg.

I fredags när jag kom stressad och utschasad till mataffären var musik-nian där och lussade - det var helt gudomligt med stämsång som stämde i varenda ton.

Klimakteriehäxan sa...

Självklart var det trevligt med det där luciatåget! Om inte tv:s Lucia hade rusat ut i världen redan klockan 7 hade jag nog kollat in henne också. Men nu sov jag på söta örat i stället. Och i tv är det ju ändå inte live!

Maud Persson sa...

Tänk, spridda delar av din historia, känns som min egen.
Men, efter att ha haft 4 lucior i familjen under lång tid så njuter jag av att se det på tv:n numera.

ela sa...

Härliga Lucia-minnen! Och härlig läsning! Tycker att det är en fantastisk tradition! Det är den riktiga "nu-är-det -snart -jul"-händelsen för min del. Jag älskar att titta på Lucia-tåget (men ska inte försöka sjunga!).
Hälsningar / ela

mormor Hannele sa...

Det är nackdelen med att barn växer, som tur är får jag vara med igen... Och Jesus kom till Hisingen, med åsna, vise män med kamel..