Vart tog den franska nougaten vägen?

Det är Annandag jul och vi har kommit ner på andra lagret i Aladdin-asken. Vilken föranleder mig att först och främst framhäva, att det är en stor framgång i sig: att inte alla bitarna blev uppätna (av mig) direkt på julafton, när vi (jag) slet av cellofanet och började tugga.

I flera veckor har det ju pågått en debatt om de där askarna, en lockelse som fyllt 70 i år. Dels hävdar finsmakarna, att svenskarnas allra vanligaste julchoklad, alltså Aladdin och också Paradis, inte är värda att kallas choklad, trots att de bevisligen har fokets kärlek. Dels pågår en så kallad produktutveckling, ett oskick som kan sätta käppar i hjulet för det mesta.

Alltså har man, i enlighet med nutida dokusåpatraditioner, låtit allmänheten rösta om vilken bit som ska försvinna för att ersättas med en ny kreation i framtidens askar. Ägglikör förlorade. Och körsbär i likör visade sig ha flest tillskyndare. Den förra kommer jag inte att sakna, den senare har jag gillat – och nästan alltid fått, eftersom ingen annan har förefallit tycka om den, så där är jag lite häpen över utfallet. Som ni förstår upptäckte jag den där omröstningen för sent och har alltså inte utnyttjat min demokratiska rättighet i sammanhanget, inte kunnat påverka resultatet.

Fast i och med årets Aladdin-äventyr (ja ni vet ju att det finns tunna trådar till Tusen och en natt, och att namnet har något med ädelhet att göra?) har en annan fråga poppat upp.
När försvann min verkliga favorit, den i sanning ädla franska nougaten? Vem dristade sig till detta ingrepp i en väl etablerad tradition? En superbit, härligt småseg, med distinkt mandelsmak, läcker till sista molekyl! Borta! Skandal!

Till nästa jul ska ägglikör-pralinen ha ersatts av en annan, hemlig, med traditioner från debutåret 1939.
Fransk nougat, tack.
Annars måste jag kanske bli en modern och medveten chokladkonsument och lämna den söta ljusa mjölkchokladen för den mörka med en kakaohalt på minst 70 procent. Men blir det jul då?

Copyright Klimakteriehäxan