tisdag, november 01, 2011

Väntans tider i London

Ett par dagar i London är rätt uppiggande, speciellt om man – som jag – inte varit där på ett bra tag.
Men hoppsan, så rörigt! Det kändes som att så gott som varenda gata är åtminstone till hälften uppgrävd. Avspärrningar, byggnadsställningar, omledd busstrafik, trängre än någonsin.

Den där trängseln hör förvisso till, åtminstone om man uppehåller sig i trakterna kring Oxford Circus en lördag, men nu var det faktiskt rekord. Primark, detta fyndjägarnas paradis, var så smockfullt att det inte gick att andas. Än mindre var det tänkbart att ställa sig i en av de enorma kassaköerna – även fyndjägare kan få nog av väntetider. På finvaruhusen i Knightsbridge var det likadant, de nyss öppnade speciella julavdelningarna kryllade av prydnader, tomtar och familjer som ville få telningarna fotograferade i tomtens famn.

Fast ett pålitligt ställe, det är museishoppen på Victoria & Albert Museum. Där kan man vandra runt som på konstutställning och handla, såväl exklusivt och svindyrt som kul och väldigt överkomligt.
Att ta en öl på puben hör också till de plånboksvänligare nöjena i den brittiska storstaden, men det gäller att man står ut med ljudnivån. Rökfritt är det förvisso numera, men det hjälper inte långt – miljön är påfrestande i alla fall.

Och så är det det där med maten. Det engelska köket serverar stekta tomater, gråa korvar, salta kippers, njurpaj och friterad fisk med pommes frites. Men det finns ju annat också. Alltså bestämde jag mig för att vara lite djärv och valde den dyraste rätten på lunchrestaurangens meny: "smoked haddock with mashed potatoes and poached egg" – fisk är ju både gott och nyttigt ...

Lättrökt kolja alltså, med potatismos och så, lite överraskande, ett pocherat ägg på toppen av anrättningen. Den var färglös och inte alls aptitretande för ögat. När jag började tugga blev det värre. Koljans smak påminde om lutfisk, som jag avskyr. Moset var löst och kladdigt. Och inte blev det roligare när den lösa äggulan rann ner över alltihop.
Det var nästan befriande att komma ut till avspärrningarna och byggnadsställningarna igen, stora som små.

Nu verkar det som om London kommer att se lika rörigt ut ett bra tag till. Men det finns en anledning. Det drar ihop sig till olympiska spel. Och när invigningsceremonin drar igång nästa år ska staden ligga där, fräsch, välordnad, tillgänglig, lockande.
Fast då ska ju inte jag dit, förstås.
Men tills dess får såväl londonbor som turister finna sig i att det är väntans tider. Inte bara i kassaköerna.

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

  1. Och skylten om den humpade zebran som ska gå över gatan, den ger förstås lite extra piff åt skyltpytten. (Strategiska bokstavsbyten i de avslutande orden i föregående mening kan resultera i ökad tematisk konsekvens. Men det blev jag inte medveten om förrän den var skriven.)

    SvaraRadera
  2. det ser ut ungefär som i Göteborg

    Jag vill också åka till London.

    SvaraRadera
  3. P.S.
    jag älskar stekta tomater, scrambled eggs, gråa korvar, salta kippers, friterad fisk med god pommes frites...

    SvaraRadera
  4. Anonym2:04 em

    Förvånad att du ens märkte det röriga ombyggandet av London - du borde väl vara rätt van från Sthlm.
    Det såg ut som ett bombat ghetto där när jag var "hemma" sist - och taxiresorna var av typ sightseeing för att komma fram till målet. Och det man såg var grävda diken och byggnadsställningar samt avskärrande tejp. Och där väntar ingen olympiad........Vem betalar för allt ?

    Apropå (res-)mål tror jag att vi som redan känner staden och förväntar oss saker ska försöka undvika London under olympiadtiden.

    Mål(av mat) utanför hemmet ska helst avätas på Berns ostasiatiska el dyl etablissemang. Där man får välja, allt är fräscht och en frestande pilgrimsmussla är just det. Fast jag har nog iofs alltid hittat alldeles utmärkt mat i London. Och övr UK. Ta med mig som sniffer-hjälp nästa gång, vetja :o)

    Hoppas resan föutom bloggnämnda skavanker var tillfredsställande.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  5. Tänk om jag hade vetat att du skulle dit! Då hade jag bett dig om hjälp med en sak. :-)

    Att äta mat i London kan verkligen vara en upplevelse....av varierad art.
    Jag har aldrig gillat det där "typiskt engelska" maträtterna. Men å andra sidan finns ju hur mycket som helst från hela världens kök på olika restauranger att välja i stället. En del av mina absolut bästa matupplevelser är från London.

    Håller med K-sprutan här ovan....tycker det är mycket hål i gatorna i Stockholm just nu också.

    SvaraRadera
  6. Miss G - tack för ordet "skyltpytt"! Perfekt i sammanhanget!
    Hannele - du åker ju ideligen till England vetja! Och visst är det sant: även i Götet var det gott om gatuarbeten. Men inte lika gott.
    Och apropå gott - jag uppskattar också många delar av en English breakfast. Men smoked haddock har jag beställt för första och sista gången. Tacka vet jag vanlig fish & chips!
    Kulsprutan - visst, här är det också en massa tjafs som gör gatorna stundtals ofarbara. Men tro mig, det var värre i London!
    Pilgrimsmussla är alltid mums, det var lite överraskande att äta en sallad på scallops och chorizo som jag intog på ett ställe som heter Cork & Bottle. Oväntad kombination som var kanon!
    Tankevågor - så synd att jag inte kunde vara till nån hjälp! Och inte lär jag åka tillbaka i brådrasket heller. Säger som Kulsprutan: i OS-tider ska man nog akta sig ...

    SvaraRadera
  7. P.S.
    Det finns inget ställe som heter Götet...
    Bara utbölingar säger så :)

    SvaraRadera
  8. Kära Hannele - du har ju aldrig trott att jag är göteborgare!!! Snarare typisk utböling! ;-D
    Vilket inte hindrar att jag gillar den där stan, som somliga (mindre vetande) kallar Götet ...

    SvaraRadera
  9. hannele, k-häxan: Jag har bott i Götet i över tjugo år -- sen barnsben, så jag anser mig inte vara utböling -- men säger ändå Götet. Inte alltid, inte ens ofta, men ibland.

    SvaraRadera