tisdag, maj 06, 2014

Tisdagstema BORTA

Vi brukade försöka göra en resa till solen varje år när barnen var små. Vi stannade borta en eller två veckor. Vanan blev så pass etablerad att Dottern förklarade för vem som ville höra på att vi for till vårt lantställe Kvetra  ja hon trodde Kreta hette så. Och "alla andra" pratade ju om hur de åkte "till landet" ...

Det var ljuvliga veckor när vi badade, läste, tittade på spännande saker, provade nya maträtter, lekte i solen, kollade på olika marknader och bara var tillsammans, även om vi också fick nya bekanta, nya lekkamrater. Men en vacker dag hade dragkraften i charterresan till Grekland minskat. Tonåringarna fick andra semesterönskemål, och inte alltid var mamma och pappa det sällskap man helst önskade på äventyren.

Den där tiden med de ljuvliga ungarna som fick solvitt hår och bruna ben, så snyggt till glada ögon!, den är förstås borta.
Nog sörjde jag det lite grand. Fast jag fattade nytt mod när en annan förälder, med vuxna barn, tröstade:
-Vänta bara, det ändrar sig igen. Bara ungarna blir bjudna hänger dom med också när dom är stora!

Jo, kanske är det så. Och det känns rättvist: om jag bjuder på resan bjuder de på sitt sällskap. Ett byte jag är nöjd med!
Därmed är den delade semesterlyckan inte borta för alltid. Men BORTA, det är veckans tisdagstema!

Copyright Klimakteriehäxan 

17 kommentarer:

  1. Det är mycket som är borta! Jag ser det från andra hållet! När jag var liten reste vi en gång varje sommar till mina kusiner och det var så otroligt roligt! Men det är ju så klart borta sedan flera hundra år och tappat kontakten med mina kusiner har jag också! Jättesynd!

    Jag hoppas alla så mycket som möjligt tar vara på sin familj, sina nära och kära!

    SvaraRadera
  2. :) En dag vill de, kanske, ha det de hade för sina egna barn ... och då får man kanske hänga med!
    Lite vemodig och väldigt fin tolkning!

    SvaraRadera
  3. En fin tolkning som går rakt in i hjärtat, gäller både bild och text!
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Sitter här och ler, fint skrivet om härliga minnen. Fin bild också!

    SvaraRadera
  5. Jättefin bild. Barnen blir ju vuxna och får egna liv. Men nu frågar dom om jag inte vill följa med när dom ska åka iväg.
    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  6. Vilken underbar bild kan inte annat än le åt dom två sötnosarna;-)
    Ha en bra vecka

    SvaraRadera
  7. Anonym12:09 em

    Så fin bild och så fint skrivet. Så är nog livet, en process som man måste gå igenom. Själv är jag snart 39 år och åker gärna med föräldrarna på semester eller utflykter, men det handlar också mycket om att jag är singel, har ingen att resa med direkt, vännerna har sina familjer.

    SvaraRadera
  8. Fin bild! Vackert skrivet om härliga minnen från förr.

    SvaraRadera
  9. Anonym5:01 em

    Jag ser det kanske litegranna utanför Tisdagstemat och tycker till från en smått annan vinkel, men tycker att ditt bloggfoto den här gången ser ut som en modern Carl Larsson/Sorolla-målning av blonda svenska sommarbarn.
    Underbart - snudd på synd att de små växer upp så fort.

    Lenas syster

    SvaraRadera
  10. Åhh, jag är helt med dig i känslan att barnen når en ålder när de inte vill åka med mamma och pappa, vi är alldeles i brytgränsen. Men gläder mig åt att de nog gärna följer med igen om några år, så länge som vi betalar...

    SvaraRadera
  11. Min dotter har tappat bort sitt minne, hon minns inte våra tidiga semestrar...men det var kul så länge det varade..

    SvaraRadera
  12. Underbara minnen! Det är nåt visst med att semestra ihop hela familjen. Och det stämmer så bra att de följer med när de blir bjudna :) Och vi bjuder gärna våra barn på resor så vi kan få ännu fler semesterminnen ihop :) Fin tolkning!

    SvaraRadera
  13. min mamma har varit i Grekland

    SvaraRadera
  14. En så vacker bild! Som någon skrivet ovan - Carl Larsson tavla!

    De "kommer tillbaka" när de fått barn och önskar att mor- och farföräldrar ska finnas i barnbarnens "liv"...ja och så har de ju barnvakt med sig. Det är jättekul att resa hela familjen så!

    SvaraRadera
  15. Åååh! Jag är där du var nu. Får lite hjärtsnurp - vill inte att det ska ta slut.

    Jag håller med om att det kommer tillbaka dock. Jag reser ofta med min mamma.

    SvaraRadera
  16. Vacker bild och vackra minnen du bjuder på.

    SvaraRadera