lördag, september 05, 2015

Skäggets dag och lördagstema

I dag är ännu en speciell dag för en särskild kulturyttring: Stora Skäggdagen, World Beard Day, som högtidlighålls runt om i världen. På skäggens egen hemsida får man veta, att denna dag behöver skäggbärarna inte göra någon nytta. Tvärtom ska de passas upp. Och ve den som väljer att raka av sig ansiktsbehåringen just i dag: en äkta oförskämdhet, direkt avsedd att kränka de skäggiga.

Danska vikingar får skulden för att ha börjat firandet av de skäggiga på de fjunigas bekostnad, någon gång på 800-talet.
Om man inte rakade sig så flitigt på den tiden tycker åtminstone jag att det är förlåtligt: knivarna var väl inte så vassa, rakhyveln och tillhörande lödder inte uppfunnet, och den elektriska rakapparaten långt borta.

Men varför så många män har fått för sig att de klär i skägg, det är fullständigt obegripligt. Lurviga, oansade, glesa, toviga, illaluktande, flerfärgade (inte sällan med den omisskännliga snusranden ...) förvandlar de helt anständiga karlar till åldrade gubbar. Och retas du med dem för att de fallit för en modetrend som absolut inte passar alla fnyser de  MODE! så urbota fånigt, omanligt och korkat, säger deras reaktion. Pyttsan!

Minst tio år åldras den som låter ansiktet gro igen. De vandrar omkring som någon sorts misslyckade talibaner, för i den kulturen ska också skägget växa fritt. Fast det är inte bara "naturliga skepparkransar" som skämmer grabbarnas yttre. Otäcka små skäggkvadrater på underläppen väcker också obehagliga associationer.
Sedan finns det, det ska erkännas, en och annan kille som faktiskt är snygg med skägg (prins Carl Philip!). Men de är alldeles för få.

Möjligen lever något kvar av inställningen att det är intellektuellt högstående figurer som låter stråna växa. Kultureliten kan visa upp några skäggbärare som inger respekt: Beppe Wolgers, Cornelis Vreeswijk, Alexander Bard och varför inte, ur historien, Albert Einstein, även om han nöjde sig med mustasch. Det går att hitta fler.

Själva ordet kultur betyder ju faktiskt odling, så odling av skäggväxt passar naturligtvis folk som gärna syns på parnassen: poeter, trubadurer, skådespelare och åsiktsmaskiner.
Fast snyggingar som Brad Pitt, George Clooney och inte minst Leonardo di Caprio gjorde rätt som rakade sig, för att ta några internationella exempel.

Något om inställningen till eller behandlingen av skäggiga damer nämns inte alls i samband med World Beard Day. Trots att de är rätt många och verkligen skulle må bra av lite uppmuntran, och uppassning, som ett avbrott i den eviga kampen med pincett, borttagningskrämer och blekmedel.

Copyright Klimakteriehäxan

Lördagstemat, som säsongstartar i dag, är KULTUR och kommer från bloggen Olgakatt

9 kommentarer:

Karin sa...

Kul tematolkning! Skägg är absolut en kulturföreteelse (samt en mode-dito). För att inte tala om hur svårt det är att känna igen karlar som man inte träffat på ett par årtionden! Särskilt om den kalufs som de brukade ha uppe på skallen har försvunnit och ersatts av en mer eller mindre frodig växtlighet runt hakan!

Musikanta sa...

Bra att min skägg- och mustaschprydde make inte visste om det. Han lagar alltid mat åt sig själv och för det mesta åt mig också. Dessutom har han hämtat och skjutsat mig till målarcirkeln i morse. Han rakade av sig skägg och mustasch en enda gång under vårt snart fyrtioåriga äktenskap och då såg han precis ut som sin pappa. Inte så kul tyckte jag.
Visst platsar dagen under rubriken kultur. Skägg är ju verkligen något som man odlar.
Ingrid

♥ Hanneles bokparadis sa...

känner ingen hipster - och jesus är död

Gustavsson sa...

En dag utan rakning är en bra dag!

Anonym sa...

Om maken inte rakar sig på tre dagar förvandlas jag automatiskt till Lisistrate. Effektivt till 100% :)

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Ja kom inte och säj att strejkvapnet är omodernt - det vet ju jag som bl a haft tvättstrejk ...

Anonym sa...

:))))

Kulsprutan - som håller med, men som tycker att en del av dem är mer effektiva än andra....strejkmetoder då....

olgakatt sa...

Slätrakat, tack.
En litet rolig historia berättade en väninna vars make är skäggperiodare. De är båda lärare och kom att jobba på samma skola. En av kollergotna kom till min väninna och frågade om karln med skägg var hennes make. Lätt förvirrad svarade hon "Det vet jag inte...." eftersom hon inte kom på om han hade skägg just då eller inte.
Hårkultur, om på huvudet eller i ansiktet är märklig! Munkar skulle ha tonsur, manliga judar öronlockar och kvinnliga lösperuk. I Sverige skulle förr gift kvinna inte visa håret och än idag får kvinnor inom vissa muslimska kretsar inte visa ett enda hårstrå medan män förbjuds att taka sig. Tänk vad vi människor kan hitta på dumheter!
Vilken rolig knorr på kulturtemat du bidrar med!

Tove Olberg sa...

:-) skäggigt kul vinkel på tema :-)