måndag, september 28, 2015

På visit hos noblessen

Nog för att jag har en erfaren släktforskare i familjen, men trots idogt arbete har inte en endaste liten adlig gen kunnat spåras i mitt släktträd. Att ha någon sorts band, om än väldigt uttänjt, till Lars Magnus Ericsson, telefonfarbrorn, är väl fint på sitt sätt, men adlad blev han aldrig.

Alltså har jag aldrig haft ärende till den svenska noblessens högborg, Riddarhuset, i Gamla Stan precis vid bron över till Riddarholmen.
Förrän nu, när jag inbjöds att delta i en guidad visning. Tyckte det lät lite kul och tackade alltså ja.

Graffiti från förr.
En ung ädling tar emot och delar med sig av sina kunskaper. Han är väl påläst, ja rentav sprängfylld av information. Redan i entréhallen lär vi oss nya saker, som att till exempel där finns graffiti som är femhundra år gammal. För vad skulle en uttråkad kusk göra medan han väntade på greven som hade affärer att sköta? Hästen var redan "parkerad". Tja, i brist på dataspel, sudoku, mobil och alla andra tänkbara tidsfördriv ristade de där sysslolösa körkarlarna in ett och annat i väggarna. Det syns än, fast det är övermålat.

Riddarhussalen är pampig, salongen som adeln kan hyra för kalas likaså, även om den är inpyrd av cigarr- och cigarettrök  så pass att porträtten på väggarna mörknat åtskilliga nyanser. En imponerande samling av ostasiatiskt porslin samsas med en enorm hop sigillstänger, levande orkidéer blandas med plastditon och till min oförställda förtjusning hade till och med en ytterkruka i omisskännlig Ikea-design smugit sig in i finfolkets allra heligaste!

Ätten Gyllenkrok. Förstås.
En enorm målning i riddarhussalens tak, stor som en rejäl tvårummare, föreställer Moder Svea och tre gracer som håller de tre kronorna. Den är gjord av David Klöcker Ehrenstrahl, som dock slapp ligga på rygg och måla (som Michelangelo). Den stora duken lyftes på plats när den var klar, om än inte i ett enda stycke.

Men mest road blev jag nog ändå av textilierna. Ibland samma mönster på vägg och möbler, andra sirliga blommönster och exotiska djur och frukter på skinn.

Om jag blev avundsjuk på adeln? Nej, faktiskt inte.
Men Noblesse gillar jag. Självklart! Finns ju både ljus och mörk och några varianter till, som i vilken släkt som helst.
Ja, nu tänkte jag alltså på chokladen. Tillgänglig för alla, även dem utan blått blod.


Det här tapetmönstret fanns på möbeltextilierna också.
Stolsrygg med apa bland exotiska frukter.
Möbeltyg. Hoppsan, de små lammen har visst hamnat snett bland blomstren ... 
Pampig porslinsskål, med släktvapen försedd. Cirka 45 cm i diameter.
Kolla in handtaget! Riddarhjälm med plym!
Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

Mäktigt, tack för visningen!

Anonym sa...

Home away from home! :) :) :)

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - det var en rolig rundtur!
Kulsprutan - nån riktig hemma-hos-känsla fick jag nog trots allt inte ...