söndag, juni 25, 2017

Jag kan väl också sjunga, i alla fall lite?

Vi vet alla hur det kan vara. För vi tog bilen, mot bättre vetande. Att hitta en parkeringsplats är ofta lika svårt som att finna den där nålen någon idiot påstås ha lagt i en höstack. Man snurrar runt, kvarter efter kvarter, med irritationen krypande i skinnet. Dyker en lucka upp är den ganska säkert för liten, är den tillräckligt stor är trottoarkanten gulmålad som varning: ställer du din bil här blir det DYRT!

Så dyker den originella skylten upp. Vänta nu, visst kan jag väl sjunga en stump? Eller spela "Är du vaken Jöns" på piano? Det står ju inget om hur bra artisten som får parkera här måste vara. Fast risken att det blir dyrt att ockupera en ruta är ändå för stor. Bara att leta vidare ...

Det finns ett bloggprojekt som heter Skyltsöndag och där kan man få sin dos av galna, snygga, dumma, roliga skyltar söndag efter söndag, vecka efter vecka. Klicka på länken ovan! Och om du klickar här får du en lista på alla bloggare som skyltar på söndagar, i alla fall ibland!

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

Hannele på Hisingen sa...

jag gör som politikerna vill; tar bussen eller spårvagnen ❤️
Ingen trängselavgift, inga parkeringsproblem :)

BP sa...

Hahaha! Den skylten var riktigt bra. Har faktist aldrig sett en sådan förut. Blogglandia (och Skyltsöndag) är helt enkelt fantastisk:-)
Å du är ju författare och de räknas väl också som artister;-)

1 000 tack att du är med igen och stort tack för länken:-)

BP sa...

Svar: Det är Marie i Skrifvarstugan som en gång i tiden uppfann Lördagscitatet. Hon slutade på grund av "konstiga" kommentarer hon fick av en psykiskt störd pereson. Några bloggare har dock fortsatt med att då och då lägga upp citat, för vi tycker att det är en rolig utmaning. Häng på du med!

Åke sa...

Ha ha!!! Skrattar gott åt din tolkning :) Jag skulle godtjänt din parkering, solklart :) Du är ju artist på att skriva blogg också då :) Jag fick en parkeringsbot för x antal år sedan... det vár vid ett badhus i en grannstad flera andra hade ställt sig där så jag hakade på, vilket vart o-bra. Boten lades i handskfacket, några dagar senare kommer en kompis och vill köpa bilen... inbetalningskortet glömdes bort och så kom en påminnelse, ja surt sa räven... Jag ringde min vän jodå det låg kvar...