En alldeles vanlig torsdag

Det blir ingen upphetsning kring väggurets slag klockan 13 den speciella torsdagen i oktober, ingen spänd väntan på att den vita dörren ska slås upp, inget besked om att ännu en författare just blivit åtta miljoner kronor rikare.

Inget Nobelpris i litteratur år 2018, helt enkelt. Unikt. Men man måste ju alltid försöka se saker och ting från den positiva sidan, eller hur?
Alltså kan världens alla författare sova gott den där oktobernatten mellan onsdag och torsdag. Ingen anledning att ligga vaken och knöla om kudden fjorton gånger i väntan på en telefonsignal. Ta sovmorgon, det är min rekommendation!

Vi i "andra änden" av priset slipper reta oss på något. Exempelvis behöver vi inte gnälla att "ännu en oläst och okänd skribent" har grävts upp ur anonymitetens djupa grop. Inga stön om krånglig poesi och brist på svenska översättningar kommer att höras. Inte behöver vi heller sörja att både Margaret Atwood och Joyce Carol Oates än en gång får klara sig utan de där miljonerna.

Och, handen på hjärtat, hur hade det egentligen låtit om den som kliver ut genom Akademiens dörr ståtat med titeln "tillfällig ständig sekreterare"? Den språkliga praktvurpan hade inte varit en prydnad för något endaste litet Nobelpris.

Det blir helt enkelt en torsdag som alla andra. Ingen rusning i bokhandeln, inga vadslagningsrekord, ingen panikjakt på experter till radio och tv, ingen storsatsning på nytryckta bokupplagor, inget sökande efter kvalificerade översättare.
Det blir en alldeles vanlig torsdag.

Copyright Klimakteriehäxan

En fortsättning på den här texten om hur tv-tittarna "drabbas" finns att läsa här, på gratissajten Nyfiken Grå!