söndag, augusti 05, 2018

Till hantverkets lov – och en smakbit

"-Varför man ska smida? Har du inte hört talas om 'lyckans smed'? Den som smider blir lycklig, så enkelt är det! säger mästersmeden Allan Wikström (bilden nedan)  och ler med hela ansiktet. Han har varit smed i nästan 50 år. Numera träffas han enklast i den gamla smedjan i Alvik, ofta tillsammans med gode vännen Peo, Per-Olof Thuresson. 
 -Vi är lite av ett gubbdagis, skrattar Allan och Peo. Det är vår roliga pensionärssyssla att vara här i smedjan och hålla på med diverse smidesarbeten, reparationer och lite kursveksamhet. / .../ Intresset för smide väcktes tidigt.  
 -Förr fanns det ju en smed och hovslagare i nästan varenda by. När han for förbi sprang vi barn efter honom för att se vilken gård han skulle till, berättar Allan. Jag brukade stå och titta på ässjan och se hur järnet blev mjukt och formbart. Jag har haft 'järnkoll' ända sedan barndomen!"

Det är kultur och tradition i produkterna, som åtminstone förr var nödvändiga i vardagen och dessutom kunde förgylla festen. Men nutidsmänniskan har alltmer sällan tid, lust och kunskap att färdigställa den gamla sortens handarbeten, vare sig det handlar om att jobba med textil, trä eller metall.

Vi kan behöva påminnas om allt detta! Och det finns en bok som förtjänstfullt lyfter fram både själva hantverket och de som utövar det: "Hemslöjdare  Möten med människor i arbete med sina hantverk", skriven av journalisten Lena Lundkvist, som också tagit de flesta bilderna i boken. Den är utgiven av Leksands hemslöjdsvänner och kom i fjol men hade skam till sägandes blivit liggande oläst på "fel" hylla. Nu har jag tagit igen det!

Redan i första kapitlet lär jag mig något nytt: det finns en särskild sorts knyppling som bara görs i Dalarna, och därför helt följdriktigt heter "dalknyppling" på fackspråk! Ett annat nytt ord är "tupphalskläde", en sorts sjal förstår man av sammanhanget (fast hur kom tuppen in?!).

Författaren betar av hantverksgren efter hantverksgren. Slöjdarna berättar om passion som egentligen aldrig lönar sig ekonomiskt sett, eftersom arbetstimmarna utan undantag är många. Men en stor belöning är att se folks förtjusning över det man åstadkommit, och dessutom den härliga känslan av att ha en färdig produkt man kan vara nöjd med och stolt över!

De textila mönstren har starka designtraditioner att följa. Bygdedräkterna ger inte utrymme för spontana påhitt, de vävda banden signalerar viss tillhörighet, precis som broderierna i svartstick (det enda handarbetet i boken som jag själv prövat på i mycket liten skala, se bilden!).

Det svarta smidda järnet känns ofta väldigt modernt även i gammal form. Halmkronorna är möjligen den konstart jag personligen känner minst för, medan jag älskar keramiken och silversmidet. Sammantaget är "Hemslöjdare" en bok som andas framtidstro, trots att de allra flesta intervjuade är till åren komna. De säger nästan alla att de ser intresserade "arvtagare", vare sig det gäller att göra knivar eller att hantera tvåändsstickning.

Vi som vet att uppskatta handarbete kan därmed känna oss lite gladare och bara hoppas att hantverket lever vidare, både i klassiska former och i djärvare ny design. Boken "Hemslöjdare" känns uppmuntrande!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Om du klickar på etiketten "handarbete" under den här texten (eller på länken jag lagt in här) ser du att jag ägnat ganska många blogginlägg (89 med det här!) åt ämnet som ligger mig varmt om hjärtat. Kolla!
Och fler smakbitar ur böcker får du om du klickar här. Då hamnar du på andra sidan Kölen, hos den norska bloggen Betraktningar! Här är det samarbete över gränsen som gäller!

31 kommentarer:

  1. Svar
    1. ska inte börja blogga om alla mina böcker om olika hantverk och min samling dukar...

      Radera
    2. Varför inte? Undrar förresten vem som har flest dukar, du eller jag ... jag har MÅNGA!

      Radera
  2. Åh, den boken lät verkligen intressant! Jag älskar handarbete.

    SvaraRadera
  3. Visst är det värt att uppmärksamma! Och nu har jag fått förklaring på tuppen också: tupp är i sammanhanget ett annat ord för tofs, och de här sjalarna har tofsar i hörnen!

    SvaraRadera
  4. Det låter intressant. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fascinerande, det finns slöjd man inte hade en aning om faktiskt!

      Radera
  5. Tänk så mycket av vår gamla hantverkstradition som gått förlorad med åren. En intressant smakbit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men i bästa fall lever traditionerna vidare, den här boken ger lite hopp om det!

      Radera
  6. Man får verkligen hoppas att de där traditionerna inte hinner dö ut innan vi behöver dem "på riktigt" igen.

    SvaraRadera
  7. (inte så många som jag... ser framför mig högst upp på hyllan tre lådor: jul, påsk, sommar)

    SvaraRadera
  8. Det där ser intressant ut. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR intressant. Och viktigt, på sitt sätt.

      Radera
  9. Jag virkar lite men har faktiskt aldrig fattat vad knyppling är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen en helt annan sak!!! Har aldrig ens övervägt att pröva. Enormt tålamodskrävande.

      Radera
  10. knyppling ger jag mig inte på, men sy yllebroderi, sticka och virka är kul. jag minns smejan hemma på landet i Blekinge och smeden. jag tror att han skodde hästar också. ska ta mig en titt på Hemslöjdare. tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt om fler hittar boken - säljs bara genom Leksands hemslöjdsvänner, ser det ut som. Men kanske nätbokhandel funkar?

      Radera
  11. Tack för smakbiten. Har alltid hållit på med någon form av hantverk så länge jag kan minnas, men jag har bytt rätt ofta under åren..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sämre fritidssyssla kan man ägna sig åt! :-D

      Radera
  12. Tack för smakbiten! Bra att lyfta fram. Nyttigt att syssla med hantverk, helt övertygad om det. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och härligt om inte alla gamla traditioner faller i glömska.

      Radera
  13. Hantverkande människor är jag imponerad av, jag lyckas aldrig riktigt få till sånt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem som helst kan definitivt inte göra vad som helst! Men så bra att några både kan och vill!

      Radera
  14. Hantverk och slöjd har aldrig varit min grej måste jag medge. Men jag älskar smide. Minns att jag bad min chef för några år sedan att ta med sig några handsmidda spikar modell XXL från Spanien. De ligger nu som "dekoration" i ett betongblad.

    SvaraRadera
  15. Fina smakbitar. Även en som har tummen mitt i handen kan uppskatta hantverk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man måste självklart inte kunna själv!

      Radera
  16. Hantverk - ja en del kan verkligen få till underbara saker. Tyvärr tillhör jag inte dem. Jag älskar färgstarka saker, trä o sånt där är inte intressant i mina ögon. Tur vi alla är lite olika.
    Kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja - och tur att det finns entusiaster!

      Radera