tisdag, mars 16, 2021

Det omskrivna Irland

Ni får ursäkta, men jag tror att jag vet i princip allt som går att veta om irländskt familjeliv. En tid när jag funderade på att läsa engelska på universitetet visste jag vad en eventuell betygsuppsats skulle handla om: att växa upp på Den Gröna Ön. För så många böcker har jag läst att det känns som jag, faktiskt, har fått alla detaljer. 

Naturligtvis har jag inte det. Men faktum kvarstår: jag har läst märkvärdigt många irländska författare. Barnen i de där böckerna är oftast hungriga, har dåliga kläder och trasiga skor. De har en mamma som sliter ont för att familjen ska överleva. Pappan sitter på puben och dricker Guinness för hela hushållskassan. Äldsta barnet skickas dit för att be om en slant som åtminstone ska räcka till bröd. Ja, till och med vädret är dåligt! Gatan är lerig och huset de bor i aldrig varmt. 

När nu Irland valts som tema för veckans tisdagstrio av Ugglan &boken begriper jag inte hur jag ska kunna välja. Alla böckerna jag läst har förstås inte varit (jätte)bra, men tillräckligt många för att en trio ska kännas väldigt liten. Till saken hör att mina mesta favoriter redan funnits med här på bloggen, redan 2005 skrev jag "Hemma hos på Irland" och för tre år sedan "Stackars barn på Irland".

Det betyder att jag betat av romaner (flera med verklighetsbakgrund) skrivna av Christy Brown, Frank McCourt, Nuola O´Faolain, Marian Keyes, Laurie Lee, John Banville, Edna O´Brien, Colm Tóibín, för att nämna ett gäng jag kommer ihåg. Men det finns naturligtvis fler, för Irland är en flitigt omskriven ö.

"The Commitments" av Roddy Doyle handlar om Dublin-killarna som bestämmer sig för att musiken ska bli deras framtid. Det blev film också, bra i båda varianterna! Doyle skrivit en rad läsvärda böcker förutom denna.

Flann O´Brien skrev "Den tredje polisen" (The Third Policeman) och där får läsaren en god portion svart humor. En av mina bokvänsvänner läser om den här boken varje år! Tröttnar aldrig! Fast SÅ förtjust är inte jag.

Sally Rooney fick en riktig storsäljare med "Normala människor" (Normal people) om två unga människors levnadsöden, tillsammans och åtskilda  och tillsammans igen, av och till. Boken har jag inte läst, men jag såg tv-serien och gillade den.

Och i morgon högtidlighåller Irland sitt skyddshelgon, för då infaller Saint Patrick´s Day. Dags att klä sig i grönt och läsa en av alla dessa fantastiska författare som har sina rötter på den där ön, kanske?

Copyright Klimakteriehäxan

11 kommentarer:

  1. trevligt tema, såg The Commitments live i London, och nyligen i svt, man blir glad, gillade Sally Rooneys filmatisering i svt, Flann O´Brien väntar i bokhyllan

    SvaraRadera
  2. Den tredje polisen blev jag väldigt nyfiken på! Den ska jag kolla upp. Tack så mycket för härliga tips! :) (Och roligt att du läst så många böcker av irländska författare!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen vet jag inte hur det blivit så många ... några är riktiga pärlor.

      Radera
  3. Apropå Den tredje polisen, den boken hade inflytande på tv-serien LOST. Finns att läsa mer på Lostpedia.

    Hälsar Robert
    https://matdags.wordpress.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oah jag som inte sett Lost ... har inte en susning, förstås.

      Radera
  4. Då jag inte kände igen ett enda namn av de du listat fick jag ju googla. James Joyce har jag ju hört talas om. Och Oscar Wilde som jag inte visste att han var irländare läste vi på gymnasiet liksom Samuel Beckett. Inte heller där hade jag en aning att han var irländare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I grund och botten är väl författares nationalitet av underordnat intresse, tycker jag! Men trion du nämner har ju klassikerstämpel så det räcker!

      Radera
  5. Irland i sig är ett trevligt tema men visst är det så att det ofta är trista handlingar. Just som du beskriver.
    "The Comittments" har jag läst men övriga är jag inte alls bekant med. (I övrigt har jag läst en del av Oscar Wilde och Samuel Becket.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev, allt är förstås inte jättebra. Men "Down All the Days", Christy Browns egen historia, den glömmer man inte. Som film hette den "My Left Foot". Rekommenderas!

      Radera
  6. Jag har faktiskt inte läst någon av dem, inte ens Rooney.

    SvaraRadera