Läs, läs, läs!

Ishockeylegendaren Börje Salming är det senaste kända offret för en av våra mest förödande sjukdomar, ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros. Kroppen säckar ihop bit för bit, medan hjärnan behåller all sin skärpa. Den sjuke vet att ingen bot finns, bromsmediciner hjälper en del men inte alla. Forskningen gör vissa framsteg, men än är det tyvärr fortfarande långt till gåtans lösning.

Ett par hundra människor i Sverige får varje år ta emot den här fruktansvärda diagnosen. Några av dem har innan sin död hunnit berätta om sin kamp. Maj Fant var den första, Björn Natthiko Lindeblad gjorde Sommar i P1, var med i tv och delade med sig av sin historia på flera sätt innan han avled i januari i år.

Däremellan kom boken "Ro utan åror" ut (2004). Min kollega och vän, nyhetsankaret Ulla-Carin Lindquist, vars ansikte hela Sverige var bekant med efter att man sett henne i Rapport, skrev den, och jag fanns hela vägen från idé till tryckning vid hennes sida som någon sorts assistent/redaktör. 

Naturligtvis är det just den boken jag vill lyfta fram när Enligt O sparkar igång en ny säsong av Veckans kulturfråga så här: Vilket kulturellt verk där sjukdomar har betydelse vill du lyfta fram?

"Ro utan åror" förtjänar ständigt nya läsare, eftersom det är en mycket bra bok. En period fanns den på litteraturlistan för dem som gick någon vårdutbildning, vet inte om den fortfarande gör det. Den fick lysande recensioner, välförtjänt, och har översatts till många språk. Nu finns den inom kort i ny pocketupplaga. Läs, läs, läs!

Kanske vill du veta mer om hur boken kom till? Den historien förtjänar också att berättas och det har jag gjort, i "I ljust minne bevarad". Finns inte tryckt på papper men kan läsas i bloggformat, som e-bok och pdf-fil. Du kan också höra mig läsa den. 

PS Vill gärna nämna att bloggvännen Emma (som jag inte är personligen bekant med) var den som, oombedd och gratis, gjorde om min text till pdf och e-bok när hon hade läst. Själv hade jag förstås inte en aning om hur man gjorde ... Länken ligger fortfarande kvar hos henne. 

Stort tack igen!

Varje sommar köper jag en blomma och sätter på Ulla-Carins grav.
Det råkade bli just i dag. En liten rosa ros.

Copyright Klimakteriehäxan