onsdag, mars 01, 2023

När mun-mot-mun-metoden funkar

Är just nu "mellan böcker" och vet inte riktigt vad jag ska ta mig an härnäst. Vad är det som avgör? Enligt O får mig att fundera närmare på den saken, eftersom hon formulerat Veckans kulturfråga så här: Vilka beskrivningar får dig att vilja läsa en bok? Vilka avskräcker dig?

Verkligen inte enkelt att besvara. Men jag vet vad jag tvekar inför: tegelstenar, och så historier som verkar bli både våldsamma och väldigt blodiga. Det kan man ofta förstå av baksidestexten.

Fast om jag blivit riktigt förtjust i en bok kan jag lätt återvända till samma författare utan några som helst andra insikter i vad som bjuds mellan pärmarna. Blir alltid imponerad av gedigen research som erbjuder mycket, inte sällan blir man då ett snäpp klokare på köpet, det vill jag i alla fall tro.

Har också i gott minne några samtal om böcker som utspelat sig med helt okända personer. Tänker på bokhandelsbiträdet i London som var så kul att prata med, så köpte jag en hel trave också! Och en gång på en flygplats stod jag och en äldre man mellan pockethyllorna. Vi diskuterade sånt vi läst, tipsade varandra hej vilt och fördrev på det sättet en annars tråkig väntestund mellan flighter.

En och annan recension har definitivt gjort mig nyfiken så att jag letat upp en speciell bok. Det gäller även när bloggare skriver om böcker, tror att jag ibland också lyckas tipsa andra. Fast mest av allt tror jag alltså på mun-mot-mun-metoden. En annan bokvän har läst, blivit förtjust  av olika anledningar säkert  och rekommenderar. Då nappar jag ofta. Maken, som läser flitigare än jag, varnar mig också för historier där våldsamheterna staplas på varandra. Då nappar jag inte!

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. tegelstenar med våld avstår jag ifrån också, recensioner läser jag ofta efteråt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmrecensioner läser jag gärna i efterhand, bokrecensioner läser jag ö h t ganska sällan men ibland.

      Radera
  2. håller med Hannele. avstår gärna tegelstenar, våld och blod. baksidestexter misstror jag och recensioner läser jag efter egen läsning. somliga andra läsare litar jag på. på bokbloggar hittar en ofta tips på läsning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är vi tre som undviker samma saker! Baksidestexter är aldrig pålitliga.

      Radera
  3. Ja, hur var det nu med tegelstenar igen;-) Jag älskar dom och det är sällan jag blivit besviken.
    Det är nog en och annan bok jag läst tack vare dina och Annettes tips samt konversationer med kompisar.
    Kul läsning om mötet med bokhandelsbiträdet i London och den äldre herren på flygplatsen. Roliga och bestående minnen:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får behålla dina tegelstenar, himla bra att de har sin publik! Det där med att prata med vilt främmande människor över en disk i en bokhandel, det roar mig fortfarande.

      Radera
  4. Just så går även mina funderingar. Bokklubben är ett bra forum för att prata och tipsa om böcker.Vad gäller tegelstenar så har jag nog mer lyssnat på dem- Senast Jens Lapidus och MR Ett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju faktiskt mitt inne i en enorm tegelsten: Romanen om Olof. Hur många avsnitt som helst i radioföljetongsversion! Skulle nog inte överväga den på papper.

      Radera
  5. Staplat våld undanber jag mig också. Är inte alls sugen på Natt och Dags 1700-talstrilogi t.ex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just den trilogin har min man varnat mig för, eftersom han tror att den är alldeles för blodig och äcklig för mig ...

      Radera
  6. Jag har sällan ork att läsa en tegelsten, men å andra sidan är det fantastiskt att hitta en riktigt tjock, bra bok när tid för läsning finns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Och jag inser att jag missar superbra historier för att jag väljer bort tjockisarna ...

      Radera