fredag, februari 28, 2025

Städdags

Fredag. Minns att det åtminstone förr i världen skulle fejas lite extra till helgen. Det fenomenet tror jag försvann, om inte annat så för att jag för min del ofta jobbade helger och så blev många lör- och söndagar som vilka vardagar som helst. Städa och röja fick bli något att ta tag i på dagar som kallades "lediga" men som ju knappast var det ...

Elisa Matilda sätter i denna veckas fem fredagsfrågor strålkastarljuset på det där med att fixa till hemma, städa, röja, rensa  nödvändiga evighetsuppgifter allihop, om du frågar mig.

  1. Vilken syssla föredrar du framför andra? Kanske tvätta. Rationellt i vår stora tvättstuga.
  2. Vilken drar du dig för att göra? Rensa köksfläkten, som samlar på sig fett.
  3. Har du någon städrutin? Inte längre, men förr dammsög jag i takt till hög musik ... det gick som en dans, haha!
  4. Var har du minst ordning någonstans? Ojojoj vilken samvetsfråga! Våra bokhyllor blir alltmer röriga ju fler böcker vi trycker in på olika ledder ...
  5. Vad glömmer du att städa? Besticklådan i köket, den samlar smulor men jag "ser" dem inte!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 27, 2025

En given vinnare

I Grekland äter man moussaka. I Argentina asado. I Belgien moules frites. I USA någon sorts hamburgare. I Österrike blir det wienerschnitzel, i Portugal bacalhau. De kallas för nationalrätter, även om de kanske inte alla har den officiella stämpeln.

Sverige saknar förvånansvärt nog också en officiell nationalrätt. Nu har folk fått rösta på vilken sorts mat som bör få den titeln. Det är Sifo som på uppdrag av Ica gjort en undersökning. Nästan 1400 personer i vuxen ålder har svarat. Och resultatet? Det överraskar nog ingen. Se här:

1. Köttbullar med brun sås, lingon och potatismos (68 % av rösterna)
2. Ärtsoppa och pannkakor (24 %)
3. Smörgåstårta (21 %)
4. Sill (13 %)
5. Falukorv med stuvade makaroner och ketchup (13 %)
6. Strömming (12 %)
7. Kroppkakor/palt (11 %)
8. Gravlax med potatis och hovmästarsås (11 %)

Som synes var kampen
hård för placeringarna 4 till 8. Personligen hade jag velat peta upp både strömmingen och laxen, är klart mer förtjust i fisk än i (den oftast alldeles för smetiga och majonnäsmättade) smörgåstårtan, som uppenbarligen fått en renässans. Och majoriteten får ursäkta, men mina köttbullar serveras oftast i sällskap av pasta. Kanske hade jag ändå gett dem min röst, men nu ingick jag inte i gruppen tillfrågade ...

Den svenska köttbullen befäster i alla fall härmed sin status. Fast den officiella nationalrättsstämpeln, den är fortfarande inte uppnådd. Kanske blir den aldrig det? Äter dem gör vi ändå, med glädje!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, februari 26, 2025

En person jag vill möta

Det finns idoler. Ideal. Förebilder. Och så finns det Idoler, de där med stort I. Graden av beundran kan alltså variera, anledningen till att bli imponerad likaså. Idag ställer Enligt O denna veckas kulturfrågaVilken kulturpersonlighet skulle du vilja uppleva live?

Själv väljer hon en författare som jag också gärna skulle vilja träffa: nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie, som jag läst allt av  och tyckt väldigt mycket om, om man bortser från den lilla parentesen med barnboken om mammas sovsjal som inte bet vare sig på mig eller barnbarnen.

Men det finns en annan lysande skribent som har samma yrke som jag i botten: journalistens. Jag tänker på Jennifer Clement, av dubbelt amerikanskt-mexikanskt ursprung. Även av henne tror jag mig ha läst allt (utom poesin hon skrivit) och även i hennes fall finns en bok som inte höll de andras nivå. Det var hennes senaste, den självbiografiska "Löftet om en fest" (The Promised Party), som gjorde mig rejält besviken.

Ändå vore det otroligt spännande att möta henne, ställa frågor om hur hon researchar, om hennes liv i Mexiko (dit hon numera flyttat tillbaka), om läget på den stora amerikanska kontinenten där så otroligt många konflikter finns inte minst mellan "hennes två hemländer" som båda intresserar mig. Hon vet mycket om den illegala invandringen, den som Trump nu säger sig kunna stoppa, om maffiamakten, om knarkhandeln, hon känner folk i olika samhällsklasser och hon har självklart mängder av synpunkter på dagsläget. Clement har varit i Sverige flera gånger men jag har aldrig haft chansen att se henne IRL.

För dig som inte ännu stiftat hennes bekantskap så är det bara att sätta igång och bläddra! Själv hamnade jag först i "En bön för de stulna" (APrayer for the Stolen). Den bet direkt. Sedan finns "Basquiats änka" (Widow Basquiat) om vänskapen med den i dag enormt hyllade graffitikonstnären som dog av en överdos innan han fyllt 30. Och så "Gun Love", om mamman och dottern som, utstötta ur en rik familj, lever i en bil på en p-plats i USA. Ännu mer: "A True Story Based on Lies" och "The Poision That Fascinates". Oklart om de två titlarna översatts till svenska? Högst läsvärt alltihop, med undantag för den där självbiografin alltså.

Nu när jag googlar på de där titlarna hamnar jag hör och häpna på min egen blogg! Jag svarade på i princip samma fråga för åtta år sedan, så här kan du läsa mer om Clements böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om politik och bokrea

Det är märkliga tider. Här hemma är det dags för den årliga Bokreafesten där fjolårets bästsäljare går att komma över till extrapris. Men på andra sidan Atlanten är det istället reaktionära tider. Det föreslås inte bara förbud mot böcker som bedöms olämpliga för barn för att de nämner sex eller nakenhet. För att verkligen försäkra sig om att ingen bibliotekarie trotsar förbudet och lånar ut en vågad ungdomsbok till någon minderårig vill vissa politiker till och med att man ska kunna åtala och fängsla bibliotekarier. /.../ Men i morgon bitti är det kö för att få komma in och handla böcker. Och vi får passa på att njuta av att vi lever i en demokrati. Det är tydligen inget man kan ta för givet ens i västvärlden i dessa tider.

-Sölve Dahlgren på pigga sajten boktugg.se skrev detta igår tisdag i sitt nyhetsbrev, inför starten av stora bokrean som äger rum i dag onsdag. Att folk köar i ottan till bokrean har jag aldrig förstått mig på, men jag begriper ju mig ännu mindre på den nya ledningen som USA fått. Eller ska man säga drabbats av?

tisdag, februari 25, 2025

När Allah får vara med

På tisdagar lägger vi som vanligt upp en liten bokhög med tre titlar i, även om det i min hög denna gång blir fler titlar men bara tre författare. Det är Skriv-Robert som bestämmer temat, och denna gång är det Islam (Ramadan inleds på lördag). Här finns faktiskt en hel del att välja på i min bokhylla men alla kan förstås inte få vara med ... Fast Allah har en huvudroll i samtliga! Tre kvinnors verk fastnar jag för.

Susan Abulhawa har palestinska rötter och hennes "Morgon i Jenin" (Morning in Jenin)  berättar om en judisk och en muslimsk pojke och deras livsöden, som korsas. Jag tyckte mycket om boken och rekommenderar den gärna. Men när jag sedan läste "Det blå mellan himmel och hav" (The Blue Between Sky and Water) av samma författare svalnade jag betydligt, där blev dosen av religion för dominerande för min smak, så någon mer roman skriven av Abulhawa blir det nog inte för min del.

Liza Marklunds "Gömda" väckte med rätta mycket uppmärksamhet när den kom ut 1995. Svenska Maria/Mia förälskar sig i en vacker man med mörka ögon och det blir starten på ett dramatiskt och olyckligt liv när hon ska uppföra sig som en muslimsk hustru, långt från den svenska vardagen. Romanen bygger på en sann historia (som ifrågasattes men Mia valde så småningom att träda fram och bekräfta den) och Marklund följde senare upp den med "Asyl". Mycket bra läsning inte minst för romantiska flickor som gärna tittar djupt i svarta ögon ... (det låter fördomsfullt, jag vet, men ändå! att konvertera är inget för fegisar!).

Norska Åsne Seierstad har tillbringat mycket tid bland muslimer och skrivit flera synnerligen läsvärda böcker, alla byggda på gedigen research och mängder med intervjuer med "riktiga människor" som sedan, lätt omstöpta, befolkat hennes romaner. "Afghanerna" är den senaste om olika öden i ett land härjat av krig och våld med religionen som ett vapen, "Två systrar" berättar om flickorna som rymde från norskt tonårsliv i Oslo till IS där de blev barnafödande krigarhustrur, och i debuten "Bokhandlaren i Kabul" fick läsaren inblick i hur familjeliv kunde se ut i Afghanistan  en inblick som bokhandlaren i fråga inte gillade och så småningom beviljades skadestånd för av en norsk domstol.

Intressant läsning har det varit. Och naturligtvis är det viktigt att skaffa sig ett hum om denna enormt stora världsreligion som spelar roll i oändligt många fler författares verk än dem jag just pekat på. Tänker på Salman Rushdie ("Satansverserna"/Satanic Verses) och Khaled Hosseini ("Flyga drake"/The Kite Runner) exempelvis. Men i  en trio finns bara plats för tre!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 24, 2025

Varför? Därför! Nu i garderoben

Testar igen den nya varianten på det gamla temat Selfie, som fått lite annan form! Vi berättar på fem punkter något om oss själva, men det kräver ingen  bild! Det går ut på att jag börjar med en fråga, exempelvis: Varför vill jag inte läsa böcker på över 400 sidor? Och så svarar jag själv: Därför att de är för tunga. Men du anpassar Varför-meningen till dig själv, så du kanske skriver: Varför älskar jag att läsa riktigt tjocka böcker? och svarar: Därför att de räcker länge!

Man lägger alltså in något om sig själv i både fråga och svar, samtidigt som man håller sig till ämnet! Om jag skriver "alla" kanske du byter till "inga", om jag skriver "sällan" blir det möjligen "aldrig" hos dig. Och så vidare. Lätt va? Försöker att variera ämnena efter bästa förmåga. Idag kikar vi in i garderoben.

Varför har jag inga gula kläder? 
Därför att jag verkligen inte passar i gult, gillar bara den färgen på blommor egentligen.

Varför tycker jag bäst om plagg som sitter lite löst? 
Därför att jag tycker det är både bekvämt och klädsamt.

Varför har jag så många skärp? 
Därför att jag har haft en midja. Minns det tydligt.

Varför är djurmönstrat så vanligt i modebilden, och på mina klädhängare? 
Därför att det är snyggt, lättburet och aldrig verkar bli "ute" (vilket man iofs kan strunta i, trivselfaktorn är den som räknas).

Varför väljer jag bort att handla på nätet? 
Därför att jag gillar och vill ha kvar vanliga butiker, även de som säljer second hand. Och därför att jag hatar tanken på att tvingas gå till posten och krångla med returer om något inte skulle passa. I butikens provrum ser jag ju hur/om plagget funkar.

Välkommen att hänga på och ge oss ännu en Selfie som inte kräver att du försöker ta en bild på dig själv ... man kommer långt med ord! Observera att du kan publicera ditt inlägg vilken dag i veckan som helst! Men glöm inte att lägga in en länk till din post i kommentarerna här!

Många hoppar på detta lilla äventyr och det tycker jag förstås är jättekul. Det har till exempel Gerd gjort, hon var först av alla förra veckan. Här fler i Selfie-entusiasternas gäng: Mrs CallowayHannaLillasyster, HannelePaulaJennyMargarethaIngridBPSusjosNilla, HeleneDebutskyKrakaAnki   och jag har hälsat på och kommenterat hos samtliga! Ha nu en fin vecka, med eller utan sportlov, med eller utan Selfie. Men lite Varför? Därför! blir det nog svårt att undvika, för det tillhör ju allas vår vardag eller hur?!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 23, 2025

Nu tar vi ner skylten!

Ja men någon gång måste man
väl komma till vägs ände?
Det blev en vana. År efter år. Man spanade efter skyltar, alltid och överallt. Snabbt fram med kameran när man hittat något, något kul, korkat, vackert, smart, klyftigt eller vad som helst när det kom till själva "budskapet". 

Vi är ett gäng bloggare som har högtidlighållit skyltsöndagar i åratal vid det här laget. Jag har för min del försökt att inte bara visa skyltar utan också rama in dem, sätta dem i sitt sammanhang, i olika miljöer, få till en bild. Det har väl fungerat ibland, men inte alltid trots att ambitionen funnits där. Har hållit på med skyltjakten åtminstone sedan 2013, är inte riktigt säker på när jag började.

Då återstår frågan om jag i och med dagens inlägg publicerar min sista skylt? Är inte helt säker på svaret, för man kan ju ramla över "bra" skyltar igen, men något återkommande söndagsnöje blir det nog inte. Tycker trots allt att intresset har mattats något om jag ser till antalet besökare/deltagare. Så kanske är det dags?!

Tack till alla er som tittat in och kommenterat mina skyltar, förhoppningsvis fortsätter ni att titta in här även utan skyltar! Och största tack till BP som hållit grytan kokande sedan Pumita la av för hela tio år sedan, och tack till alla mina medskyltande bloggare: Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony och Åke. Återstår bara att ta ner skylten. 



Den här skylten har också tagits ner ...

Kan inte låta bli att reprisera min favoritskylt igen, men nu är det väl sista gången.
Ser den som en besvärjelse, önskar att det vore ett löfte.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 22, 2025

Dags igen: Jag säger NEJ!

Märkligt nog kom jag helt av mig med gnällandet som jag inledde här på bloggen i somras. Konstigt, när det finns så mycket att irritera sig på! Och hur lätt det är att vara "den som vet bäst"! Så nu är det dags igen. Än en gång kommer jag ut som nejsägare, med mantrat "Alltid retar det nån!".

NEJ säger jag till det enorma utbudet av chips i matbutiken. Hur är det möjligt att man erbjuder dessa onyttigheter i olika påsar, olika märken, olika smaker i hyllmeter efter hyllmeter utan hejd?

NEJ säger jag till de rökta räkorna. Är övertygad om att man rökt de färska som inte blev sålda (vilket kanske inte är sant men ändå) ... och färska är alltid godare!

NEJ säger jag till utglesningen av turer i bussnätet i Stockholms innerstad. Är medveten om att det kan verka direkt korkat, det finns områden i Sverige där man aldrig ser en buss, men vardagen kompliceras när kollektivtrafiken krånglas till.

NEJ säger jag till pizzerian som tar 88 kronor för en liten öl. (Kan avslöja namnet och adressen för den som vill veta.)

NEJ säger jag till alla cyklister som envisas med att strunta i samtliga regler för cykling i mörker: de saknar lyse, de saknar reflexer, de är klädda i svart eller i alla fall mörk klädsel. Och de är en fara inte bara för sig själva.

NEJ säger jag till årets semmelpriser på "finbageriet". 62 kronor för en vetebulle med mandelmassa och vispgrädde är för dyrt. Som tur är kan man hitta betydligt billigare men ändå goda!

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Som sagt: Alltid retar det väl nån! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hundar

Människans bästa vän är hunden, det är ett urgammalt talesätt som äger sin riktighet, det vet alla som älskat en fyrbent raring. Ändå har ingen hund huvudrollen i "Glömda om söndagen" (Les oubliés du dimanche) av Valérie Perrin, men mot slutet av romanen dyker en vovve upp som sprider glädje och ro på äldreboendet där den unga Justine arbetar. Tycker mycket om boken, som var Perrins debut, skriven före "Färskt vatten till blommorna". Jag tar nog tag i "Tre" också, den står på hyllan ... (Lite extra krydda blir det när man inser att människor som funnits eller finns i författarinnans liv på riktigt lånar ut sina namn till figurer i historien. Men jag blir inte klar över om det betyder att här finns visst självbiografiskt innehåll.) Och veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna för att den står ut lite extra i den text man nyss läst, den lyder så här:  

Hundar är på sätt och vis som vackert väder, de får en på andra tankar.

Copyright Klimakteriehäxan


fredag, februari 21, 2025

Gott nytt år!

Idag skulle vi ha varit på födelsedagskalas. Vårt yngsta barnbarn fyller tre, jag har gjort paket som jag hoppas hon ska tycka om och såg  som vanligt  fram emot att krama henne. Men vad händer? Jo både hon och storebror blir sjuka! Så trist! Fyller år gör hon ju ändå, förstås, men firandet måste skjutas upp. Grattis ändå, lilla sötnos!

En som också fyller år fast i morgon, det är Elisa Matilda, som passar på att ställa fem fredagsfrågor på temat medan vi andra naturligtvis gratulerar:

  1. Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen? Gillar både prinsess- och olika sorters frukttårtor. Tackar heller inte nej till en chokladtårta. Det allra sannaste svaret är väl att jag aldrig säger nej till en tårtbit ...
  2. Hur planerar du att fira din nästa födelsedag? Stillsamt, det brukar bli det numera!
  3. Hur känner du inför att fylla år och bli äldre? Här finns det klassiska svaret: alternativet är värre. Fast man borde nog se det mer positivt och (oavsett ålder) tänka att, ja, tack, det blev ett år till!
  4. Vad har du på din önskelista? God middag och fin blombukett passar mig bra.
  5. Har du någon tradition på födelsedagar? Ingen för mina egna, men för födelsedagar i familjen: ja. När barnen var små fick de alltid "smörgåstårta" med ljus i till frukost, alltså en rund brödkaka med rätt antal tårtljus nedstoppade i pålägget. Och så broderade jag var sin "födelsedagstablett" i korsstygn (bilden) som fortfarande används. Dessutom bakar jag gärna egen tårta till familjens medlemmar.
Inser också att jag numera ofta hör mig själv inte bara säga "grattis och hurra" till födelsedagsbarn. Jag brukar också säga "Gott nytt år!" för det är ju precis det man hoppas på ...

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 20, 2025

En pippi och en gubbe att glädjas åt

Visst ser du också honom! Det är inte en gråsparv, men jag vet inte vilken sorts fågel det är. Dels är jag inte jättebra på att identifiera småfåglar, dels satt han ganska långt bort. Men huvudsaken var att för mig var detta en äkta vårfågel, en som kvittrade mot solen på den mestadels blå himlen, även om grenen han satt på var kal. Man måste ta vara på livets glädjeämnen. 

Detta är inte minst viktigt om man betänker det som händer i världen just nu, högt över våra små grånade huvuden. Har lyssnat till Bernie Sanders, demokratisk senator, i dag 83 år gammal. Han satsade på att bli USA:s president för några år sedan, och kanske var det väldigt synd att han inte blev det. I jämförelse med den som innehar ämbetet just nu verkar han vara ett under av klokskap, i jämförelse med den nyss avgångne inte alls för gammal. Han konstaterar att vad vi nu bevittnar är en riktigt sorglig del i USA:s historia, och det blir ju en pandemi av det ... Sanders är en gubbe att glädjas åt, trots allt. Han skräder inte orden. Klicka här!  

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, februari 19, 2025

När man vill se bilderna ...

Idag dök det upp en kulturfråga från Enligt O igen. Hon undrar Vilka böcker skulle du vilja se som film eller tv-serie?

Det tål verkligen att tänka på ... visst händer det att man läser en bok och utan minsta ansträngning ser bilderna framför sig ... men så är förvisso inte alla skrivna texter beskaffade och det är väl i grund och botten bra. 

Jag tror till exempel att den bok jag just nu är mitt uppe i, "Glömda om söndagen" (Les oubliés du dimanche) skulle kunna bli en riktigt bra tv-serie. Det är Valérie Perrins debutroman, gavs ut innan hon slog stort med "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) och jag ramlade liksom bara över den. Kan bara konstatera att hon har ett eget sätt att berätta sina historier, ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket. I den här boken utspelar sig händelserna på flera plan och i olika tider, men Perrin klarar det. Man får tankeställare om att bli gammal, om kärlek som inte bleknar, om drömmar som aldrig vill dö. Och det särskilda med söndagar, det är att det är den veckodag då de gamla väntar på besök, men ofta dyker ingen upp ... (Huvudpersonen Justine jobbar på ett äldreboende).Tror  att jag och många med mig skulle vilja se vartenda avsnitt av den serien!

Ganska nyligen läste jag "Hembiträdet" (The Housemaid) av Freida McFadden och det skulle kunna bli en nagelbitare på riktigt! Med några tjusiga kärleksscener innan gaslight-parallellen drar igång ... Kanske skulle den storyn klaras av i långfilmsformat? Filmerna tenderar dock att bli längre och längre numera, min "ideallängd" ligger på 90 minuter, men den gränsen sprängs ofta.

En annan bok som var på vippen att bli en tv-serie men som inte gick i mål, det är min egen barn/ungdomsbok "Dela lika". Jag tyckte den skulle göras i avsnitt om sisådär 15-20 minuter per styck, med glimten i ögat men ändå med fokus på det varannan-vecka-liv som så otroligt många svenska barn med skilda föräldrar lever. Ett produktionsbolag (jag pratade iofs bara med ett ...) höll med, men sedan fanns inga pengar till just det projektet ... synd! 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 160

POLYKRIS

-Kanske är detta ett relativt nytt begrepp inte bara för mig utan i största allmänhet? Eftersom kriserna bara radar upp sig runt omkring oss, en efter en, den ena värre än den andra i en aldrig tidigare skådad takt. Trump, Musk, Putin och några fler herrar gör sitt bästa för att sprida oro. Bevistade en föreläsning där det här ordet dök upp, tillsammans med följande förklaring: "Sammanlänkade kriser som kan orsaka en kaskad av okontrollerbara händelser och leda till att jordens naturliga och sociala system kollapsar. Geopolitiska utmaningar, demokratiska tillbakagångar världen över och eskalerande klimatförändring, ojämlikhet och konkurrens mellan stormakterna." Man hukar sig. Som om det skulle hjälpa.

tisdag, februari 18, 2025

Böcker det svänger om

Musik (i titel eller på omslaget) ska det vara när man lägger fram tre böcker i veckans tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt.

Kan direkt erkänna att jag inte har särskilt klart för mig vare sig hur dansen mambo går till eller hur en äkta mambo-låt låter  men två romaner har jag läst med nöje där just den där dansen spelar roll. Och jag är övertygad om att det är härliga rytmer: böckerna svänger det i alla fall om!

"Mambo i Chinatown" av Jean Kwok bjöd mig på en intressant inblick i hur den kinesiska minoriteten i New York lever, med gamla traditioner som inte enkelt låter sig kombineras med sådant som tilldrar sig på det moderna Manhattan.

"The Mambo Kings Play Songs of Love" skrevs av Oscar Hijuelos och berättar om hur två bröder från Kuba kommer till USA och lyckas skapa sig en karriär som musiker, med mambo som ledstjärna. Historien utspelar sig på 1950-talet och det var tydligen då som mambo var The Thing i Det Stora Äpplet. Romanen fick Pulitzerpriset 1989, för mig en garanti för god läsning.

Nu till bronset i denna "prisutdelning"! Här måste en favorit av helt annan sort beredas plats: "Majas alfabetssånger" med texter av Lena Anderson och musik av Kerstin Andeby. Teckningarna är de för Lena A typiska och så fina, Maja har hon ju ritat i en rad ljuvliga böcker! Och visst håller man med om orden som avslutar versen om bokstaven B: "Havet är blått och himlen är blå  men blåast av allt är nog blåklint ändå". 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 17, 2025

Varför? Därför! Nu i kyl och frys!

Nu går vi in på tredje varvet med den nya Selfie-varianten Varför? Därför! Du håller dig till ämnet, men petar in fakta om dig själv i både fråga och svar. Om jag skriver "aldrig" kanske du ändrar till "sällan", om jag svarar "avskyr" kanske ditt svar innehåller ett "älskar".
Denna vecka tittar vi in i kyl- och frysskåpet. Och vad hittar vi väl där? Häng med!

Varför har jag alltid keso i kylen? 
Därför att det är så gott att äta tillsammans med frukt, framför allt citrus-. Perfekt lättlunch.

Varför har jag aldrig läsk i mitt kylskåp? 
Därför att vi i princip aldrig dricker läsk  med undantag för jul- och påskmust. Som vi dricker när det är jul och påsk, men det gissade ni kanske redan ...? 

Varför finns det alltid korv, renskav, köttfärs, lax och torsk i min frys? 
Därför att något "rejält" ska man ju äta innan man får ta fram glassen.

Varför försöker jag alltid ta någon grönsak ur kylen till frukost? 
Därför att det är gott och så tror jag (benhårt) på att det är nyttigt.

Varför köper jag ofta färsk pasta och lägger i kylskåpet? 
Därför att koktiden är fyra minuter. Svårslaget! (Den är god också.)

Välkommen att hänga på och ge oss ännu en Selfie som inte kräver att du försöker ta en bild på dig själv när armarna är för korta, bakgrunden för rörig, håret står på ända och du har en röd fläck på näsan ... man kommer långt med ord! Observera att du kan publicera ditt inlägg vilken dag i veckan som helst! Och du kan skriva jättekort eller så långt du har lust med. Men glöm inte att lägga in en länk till din post i kommentarerna här!

Förra veckan hängde ett inte så litet och väldigt trevligt gäng på mitt initiativ. Kolla gärna runt hos Mrs CallowayIngrid, Hannele, Tove, Margaretha, BP, LillasysterKraka, Susjos, Hanna, Jenny, Nilla, Gerd, Paula, Carita, Anki, och jag har hälsat på och kommenterat hos dem alla! Tror inte jag missat någon!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 16, 2025

En vit, kall och vacker vintersöndag

Idag blir det ett par vykort från vintern i Stockholm, närmare bestämt från Södermalm (där jag ju bor). Massor med folk var ute på promenad i solen som värmde, även om termometern visade på nio minusgrader. Men som bekant finns det inget dåligt väder, bara olämpliga kläder  fast det hade inte jag! Så det var bara njutbart!


Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag en gång till

Den här kassen kan man gå och veva med på stan om man vill skylta med hur miljövänlig man de facto är ... Nu bor jag ganska nära Lidl så jag hann inte visa upp mig med påsen i hand särskilt lång stund, men jag är förstås nöjd med köpet: femton kronor för ett jättegott, ganska stort rågbröd och sju frallor. Allt bakades i går men hann inte bli sålt innan det blev stängningsdags. Därav rea! Och en tydlig vinn-vinn-grej.

Glashuset på Södermalm jobbar hårt på sin image som ett ställe där humorn får ta plats. Hur kul är då budskapet på denna gatupratare? Tja, det är väl upp till var och en att ha en åsikt om. 


Än en gång är det bevisat: frisörer tänker till innan de väljer namn på sin salong.
En trevlig skylt blev det dessutom.

Här, via en reklamskylt i en busskur, sattes många tankar igång i min hjärna!
I din också kanske?

Är detta huvudstadens för närvarande mest omtalade matställe? Här måste
man ha fyllt 55 för att komma in. Bra priser på mat och dryck och gott, säger
folk som prövat - jag har ännu inte gjort det. Men att kalla stället för Uven
tycker jag är fyndigt! Ligger på Hornsgatan.

En enda skyltsöndag
kvar i BP:s hägn. Trogna skyltare brukar vara Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony och Åke. Nästa söndag blir det final och ajöss!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 15, 2025

Veckans mening – om något efterlängtat

Dags igen för att tänka tillbaka på det nyss lästa. Finns där en mening som fått mig att hejda mig lite extra? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen. Anledningen till den där lilla pausen kan vara en av många: det skrivna är roligt, ovanligt klokt, idiotiskt eller kanske bara vackert? Jag läser just nu "Glömda om söndagen" (Les oubliés du Dimanche) av Valerie Perrin, hon som gjort succé med "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs). Den boken gillade jag, så nu plockade jag upp den här som jag iofs aldrig hört talas om ... men meningen som jag härmed utser till Veckans ger mig en sådan härlig känsla av något som jag och många med mig längtar efter: att slänga in ullkoftan i garderoben och hälsa våren välkommen!

Hon rör sig som en kvinna som äntligen kan klä sig i tunna sommarklänningar efter en mycket, mycket lång vinter ...

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, februari 14, 2025

Hjärtligt och vänligt

Vet inte om ni har märkt det men den gångna veckan har varit, eller är väl egentligen fortfarande, årets Vänliga Vecka. Den första högtidlighölls 1946, vet inte hur spridd tanken var redan då, men behovet av vänlighet är förstås ingen nymodighet i dag och var det väl knappast på den tiden heller. 

Kanske hör det då också till att Alla Hjärtans Dag sammanfaller med just den där veckan, men det har jag aldrig tänkt på förr. I dag är det hur som helst Valentins namnsdag, butikerna lockar med geléhjärtan i hjärtformade askar, jordgubbar i hjärtformade askar, choklad i hjärtformade askar, tvålar i hjärtformade askar ... ja nästan vad som helst går att förpacka i ett hjärta om man bara anstränger sig lite grand. 

Har också noterat såväl kalsonger som trosor med hjärtan, örhängen och andra smycken och till och med någon väska, allt med hjärtan. Även bokhandeln hyllar hjärtetemat, så nog finns möjligheterna till firande alltid om man ser till presentidéerna!

För den som vill fira lite mera blygsamt och till mindre kostnad kan jag rekommendera en sväng förbi ingången från Swedenborgsgatan till pendeltågen vid Stockholms Södra Station. Där finns just nu en pusshållplats, och så vitt jag förstår behöver man inte ens en SL-biljett för att stå där och kyssas lite dagen till ära. 

Elisa Matilda har i alla fall hoppat över hjärtedagen när hon formulerat sina fem fredagsfrågor. I stället är fokus på hälsa och välmående, bara att hoppas på friska hjärtan helt enkelt! Det är ju dessutom en odiskutabel sanning att den som är glad och känner sig älskad mår bättre av det, både fysiskt och psykiskt.

  1. När var du senast sjuk? Rejält magsjuk för ungefär en månad sedan. Oklart varför. Kanske smittad av barnbarn, men det är smällar man får ta.
  2. Vad har du alltid hemma när du är sjuk? Frisk eller sjuk, men piller typ Alvedon finns alltid, liksom någon sorts halstablett. Och te.
  3. Tror du man kan boosta sitt immunförsvar? Ja åtminstone lite. Med varierad sund kost och lite motion, vill jag tro. Sedan tackar jag ja till alla sorters vaccin också ...
  4. På vilket sätt får du bäst återhämtning? Vila. Den där magsjukan fick mig att sova otroligt mycket.
  5. Finns det någon huskur som faktiskt fungerar? Minns att jag lärde mig en som hejdade förkylning från att bryta ut, men sorgligt nog har jag glömt vad den innehöll ... ingefära och citron, kanske?
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 13, 2025

Den här texten kan jag verkligen rekommendera!

Bilden dök upp på nätet, vet inte vem
jag ska tacka?

Det här är väldigt långt, jag vet, och på engelska dessutom. Men vilken fenomenalt bra text om USA:s president Donald Trump! Den skrevs i december 2024 av en kanadensisk journalist, Andrew Coyne, som jobbar på The Toronto Globe and Mail, och nu har den uppenbarligen blivit viral. Att Trump utgör ett hot mot andra länder som Danmark och Panama är helt klart, och det känner man verkligen av i Kanada också. Sug bara på en av många av Coynes välformulerade meningar: "Uppgiften att regera USA har nu lagts i händerna på en gangster, vars enda mål vid sidan av att undgå att sitta i fängelse är att hämnas på sina fiender." Du får ta det som en läsövning, ett språkligt motionspass!

"Nothing mattered, in the end. Not the probable dementia, the unfathomable ignorance, the emotional incontinence; not, certainly, the shambling, hate-filled campaign, or the ludicrously unworkable anti-policies.

The candidate out on bail in four jurisdictions, the convicted fraud artist, the adjudicated rapist and serial sexual predator, the habitual bankrupt, the stooge of Vladimir Putin, the man who tried to overturn the last election and all of his creepy retinue of crooks, ideologues and lunatics: Americans took a long look at all this and said, yes please.
There is no sense in understating the depth of the disaster. This is a crisis like no other in our lifetimes. The government of the United States has been delivered into the hands of a gangster, whose sole purpose in running, besides staying out of jail, is to seek revenge on his enemies. The damage Donald Trump and his nihilist cronies can do – to America, but also to its democratic allies, and to the peace and security of the world – is incalculable. We are living in the time of Nero.
The first six months will be a time of maximum peril. NATO must from this moment be considered effectively obsolete, without the American security guarantee that has always been its bedrock. We may see new incursions by Russia into Europe – the poor Ukrainians are probably done for, but now it is the Baltics and the Poles who must worry – before the Europeans have time to organize an alternative. China may also accelerate its Taiwanese ambitions.
At home, Mr. Trump will be moving swiftly to consolidate his power. Some of this will be institutional – the replacement of tens of thousands of career civil servants with Trumpian loyalists. But some of it will be … atmospheric.
At some point someone – a company whose chief executive has displeased him, a media critic who has gotten under his skin – will find themselves the subject of unwanted attention from the Trump administration. It might not be so crude as a police arrest. It might just be a little regulatory matter, a tax audit, something like that. They will seek the protection of the courts, and find it is not there.
The judges are also Trump loyalists, perhaps, or too scared to confront him. Or they might issue a ruling, and find it has no effect – that the administration has called the basic bluff of liberal democracy: the idea that, in the crunch, people in power agree to be bound by the law, and by its instruments the courts, the same as everyone else. Then everyone will take their cue. Executives will line up to court him. Media organizations, the large ones anyway, will find reasons to be cheerful.
Of course, in reality things will start to fall apart fairly quickly. The huge across-the-board tariffs he imposes will tank the world economy. The massive deficits, fueled by his ill-judged tax policies – he won’t replace the income tax, as he promised, but will fill it with holes – and monetized, at his direction, by the Federal Reserve, will ignite a new round of inflation.
Most of all, the insane project of deporting 12 million undocumented immigrants – finding them, rounding them up and detaining them in hundreds of internment camps around the country, probably for years, before doing so – will consume his administration. But by then it will be too late.
We should not count upon the majority of Americans coming to their senses in any event. They were not able to see Mr. Trump for what he was before: why should that change? Would they not, rather, be further coarsened by the experience of seeing their neighbours dragged off by the police, or the military, further steeled to the necessity of doing “tough things” to “restore order?”
Some won’t, of course. But they will find in time that the democratic levers they might once have pulled to demand change are no longer attached to anything. There are still elections, but the rules have been altered: there are certain obstacles, certain disadvantages if you are not with the party of power. It will seem easier at first to try to change things from within. Then it will be easier not to change things.
All of this will wash over Canada in various ways – some predictable, like the flood of refugees seeking escape from the camps; some less so, like the coarsening of our own politics, the debasement of morals and norms by politicians who have discovered there is no political price to be paid for it. And who will have the backing of their patron in Washington.
All my life I have been an admirer of the United States and its people. But I am frightened of it now, and I am even more frightened of them.”

CITAT om en tjej som blivit vuxen

Allt du har hört om Bridget Jones är alltså lögn. Hon är både smal och lyckad.

-I morgon, på Alla hjärtans dag, är det premiär för ännu en film om och med Bridget Jones, tjejen som "uppfanns" av Helen Fielding i hennes återkommande kåserier i den brittiska dagstidningen The Independent på 1990-talet. Bridget räknade kalorier, rökte för många cigg och hade för lätt att ta ett glas vin, ja ett till alltså. Hon blev galet populär och förvandlades först till bok och sedan till långfilm. Jag tillhör kretsen "Bridget Jones vänner" (fast den kanske inte finns på riktigt?) och har skrattat, känt igen mig, och också lidit lite med henne när hon brottats med mobbning på jobbet, kärleksproblem och krävande föräldrar, exempelvis. Till sist gifte hon sig med en drömprins, men lyckan blev kortvarig eftersom han dog. Nu är det alltså dags för "Mad about the Boy" som är film nummer fyra och ja, jag vill nog se den. Men faktum är att just den boken tyckte jag var betydligt tråkigare än de tidigare ... Nu verkar det ändå som om Bridget håller på att få ordning på sitt liv, tjejen har blivit vuxen. Filmen får stor uppmärksamhet i förväg  det har gått åtta år sedan den förra  och citatet har jag hämtat här.

onsdag, februari 12, 2025

Blir Ormens år ett gott år?

Idag är sista dagen för det kinesiska nyårsfirandet enligt den traditionella kinesiska kalendern. 2025 är ormens år. Jag har googlat mig fram till att det är specifikt trädormens år, vilket innebär att "ormen inte bara symboliserar de klassiska egenskaperna av visdom, självkontroll och elegans, utan också är förknippad med trädet – ett element som står för tillväxt, harmoni och stabilitet. Därför kan 2025 bli ett år för personlig utveckling." Tro det om du vill!

Nyårsfirandet har i alla fall även i år delvis bestått av att den som haft vägarna förbi Kungsträdgården i Stockholm har kunnat se ännu en uppsättning av kinesiska konstverk, figurer med lampor inuti som lyst upp dygnets mörka timmar. Jag hann fånga dem innan de förpassades till  tja, jag vet ju inte exakt vart, men en sak är klar: nog ser pandan ut att vilja bort från Kungsan. Den pampiga och fantasieggande fjärilen längtar förmodligen också till soligare och varmare omgivningar ... 

Låt oss innerligt hoppas att Ormens år kan bli ett Gott Nytt År, såväl i Kina som här (och i resten av världen också, gärna!)

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 159

MAMMAKORV

-Du har förmodligen också en! För "mammakorv" benämns tydligen numera ett av vinterns vanligaste ytterplagg, den långa dunjackan, ett "vintermåste" sedan mycket lång tid tillbaka. Modeskribenten Alice Aveshagen startade diskussionen om de varma med tämligen formlösa jackorna i Svenska Dagbladet och nu är debatten intensiv! Som tur är behöver du inte bry dig. Kryp in i din jacka och var glad att du slipper frysa!

tisdag, februari 11, 2025

Du om jag får be – tio år senare ...

Med jämna och ojämna mellanrum får den nytt liv, debatten om den lämpligaste formen för tilltal i det nutida Sverige. Nu visar en färsk undersökning gjord av Novus på uppdrag från Språktidningen att 71 procent av de tillfrågade vill bli duade, medan12 procent föredrar "ni". Tack och lov. Den här texten i ämnet skrev jag för tio år sedan och det visar sig att den är högaktuell! 

NU ÄR NIANDET HÄR IGEN OCH JAG GILLAR DET INTE!

-Vill ni ha kvittot i påsen? undrar expediten  bakom kassaapparaten
Förvånat tittar jag över min axel: står det folk där som också handlat, och som på något obegripligt vis lyckats betala sina varor före mig trots att jag står längst fram?
Ingen, absolut ingen står bakom mig. Det är mig hon menar när hon säger ”ni”. Fast jag bevisligen bara är en.

-Du kan lägga det i påsen, det blir bra, tack ska du ha, säger jag och undrar om flickan märker mina dubbla ”du”, uttalade med eftertryck.
Irriterad lämnar jag butiken. Antagligen har den butiksanställda gjort som hon blivit lärd och tillsagd. Man har haft någon säljkurs. Det har också inneburit att man förklarat att det där med att säga ”du” till alla och envar, det är inte artigt. I vår affär säger vi ”ni”!

Det var 1967 det hände. Vi blev ”du” och ”bror” lite till mans. Eller Bror med stort B, för då syftade man på Bror Rexed. Det var han som satte igång alltihop när han blev generaldirektör för Socialstyrelsen och meddelade att han hade för avsikt att dua samtliga som arbetade där.  Dittills hade man ofta tilltalats med ett vasst litet ”ni”, oavsett ålder, ställning och sammanhang. ”Vad har ni för yrke?” frågade Lennart Hyland den 21-åriga Anni-Frid Lyngstad när hon var i karriärens startgropar och gästade Hylands hörna. Idag när hon har passerat 70, är världsberömd och superförmögen skulle väl ingen normalbegåvad svensk komma på tanken att tilltala henne med något annat än ”du”. (Utom i någon assnobbig boutique, kanske.)

”Du-reformen” fick snabbt luft under vingarna. Dagens Nyheter anammade den, fler följde efter. Och det lilla ordet ”du” ersatte till sist så gott som alltid ”ni”, såvitt det inte var pluralformen som kom till användning, förstås. Dessförinnan var ”du” ett mer privat och intimt tilltal. ”Ni” var alls inte den artiga varianten utan snarare lite nedlåtande, ett ord att ta till i samtal med underlydande.  Mot den bakgrunden kan den tyckas lite märkligt att medlemmar av kungafamiljen i dag accepterar att tilltalas med ”ni” men inte med ”du”… men där finns ju ”Ers kunglig höghet” att ta till, förstås …

Den som fram till den rexedska revolutionen ville verka artig på riktigt använde sig av titel och efternamn: doktor Johansson, fru Karlgren, prostinnan Engvall. Samma beteende finns eller har funnits i andra länder och samhällstyper. Jag ska sent glömma sommaren 1970 i Wien när jag, 22 år gammal, oavbrutet titulerades Frau Doktor eftersom folk inte visste vad jag sysslade med utan valde att ta höjd för något avancerat och inte verka oartiga!

En annan utväg när tilltalet var ett problem var att hemfalla till passivform, något som låter riktigt skojigt i moderna öron: Has det redan ätits lunch?  Ska det lunchas på krogen?

 Men nu är det här igen, niandet. Jag gillar det inte. Kallt och vasst låter det, vad den som använder det än tror. Jag känner en avståndsmarkering, ett inbyggt utpekande – kanske av mig som äldre, eller som en person på fel plats, en som inget begriper men som faktiskt borde fatta … Medan ”du” har viss inbyggd värme och, framför allt, duger åt precis alla.

Hur hejdar vi niandets återintåg? Hur försvarar vi det demokratiska duandet? Upp till kamp, du också! 

Copyright Klimakteriehäxan