lördag, juni 11, 2005

Sjung om studentens...

Jag är mor till en ung man i kostym.
Det kom så plötsligt.
Slips har han haft, kanske var det i fyraårsåldern. En kompis bosatt i USA köpte en i present, med gummiband runt halsen.
Sonen såg konfunderad ut men hade väl annat att protestera mot, så slipsen åkte på.
Den blev inte utsliten.
Nu skulle det inte heller vara slips.

Gamla generationer anser att studentmössa kräver slips, men som så ofta har gamla generationer åkt dit för feltyckning. Mig kvittar det, jag tyckte det var jättekul att få gå med och handla kostym (ja, och betala den förstås) och det räckte.
Förr i världen var det fint att ta studenten. Yngling i vit mössa titulerades ”kandidaten”, det har man hört i gamla pilsnerfilmer och läst i gamla romaner.
Pilsner är fortfarande intressant för de vithuvade ynglingarna, men titulerandet är tämligen bortlagt.
-RESPEKT!!!! väser en och annan på stan, utan att ha en aning om att just det ordet faktiskt haft en betydligt angenämare innebörd än det sedermera har fått.

Men just det där med respekten – av den gamla sorten, inte den nya – är faktiskt ett ämne att tänka över.
Det är inte alldeles enkelt att upptäcka att ens lilla unge är på väg ut i livet. Med ena benet står morsan kvar i barnkammaren och förmanar: du måste tänka på, glöm inte att, men du har väl? Den andra foten är bestämt nedstampad i vuxenvärlden och hävdar att det där ska du väl ändå klara själv, du är ju faktiskt myndig, eller hur?
Och så halkar samma morsa med bägge fötterna, än slinker det hit, än slinker det dit – och risken att hon följer bondens lilla kråka och hamnar i diket är jättestor.

Då gäller det att ta sig upp igen, hitta ett gemensamt skratt och försöka ta sig vidare. In i framtiden – den ljusnande, den som är vår, d v s studentens…
Men så, rätt som det är, är man där och haltar igen. Jag hör mig själv fråga:
-Vart går du?
Och det självklara svaret:
-Ut!

Men skam den som ger sig. Så jag klämmer till med:
-Och när ungefär kommer du hem?
-Senare.
Med andra ord så dyker han upp när framtiden har ljusnat.
Det gäller åtminstone så här års.

Copyright Klimakteriehäxan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar