Det var bättre förr (nu igen)

Den som gjort en resa har alltid något att berätta.
Korrigera mig om jag minns fel, men var inte detta en mening att öva tysk grammatik med, i den där avlägsna forntiden då grammatik fortfarande fanns?
Nu har i alla fall jag varit på resande fot.
Och då är det det där med förr i världen som spökar IGEN.

Förr i världen var världen annorlunda.
I dag är mycket, väldigt mycket, av den där världen märkvärdigt likt Ulricehamn eller Södermalm eller Umeå.
Vi äter ungefär samma mat på krogen, även om priserna varierar – det gör de ju även inom hemlandets gränser, så det är inte dramatiskt.

Folk ser på samma tv-serier, fast kanske dubbade eller i alla fall med textremsa.
Läser samma böcker, fast inte alltid på originalspråket.
Ser samma filmer, fast premiärerna inte äger rum exakt samtidigt.
Tv-nyheterna ser likadana ut och har ofta liknande innehåll – ja ni vet: Pakistan, Saddam Hussein, lite val här och där, lite ”vardagsvåld” och något företagsköp.
En pub är i dag lika vanlig i Gävle som i Sheffield (nu tog jag kanske i, har aldrig varit i Sheffield och väldigt lite i Gävle, men ni fattar).
Och så är det affärerna. Butikerna, boutiquerna, galleriorna.
Det är ju samma där med!

Minns hur jag på mitt livs första besök i London storögt glodde på (alldeles oöverkomliga) ytterst åtråvärda plagg och prylar. Sådant som absolut inte fanns hemma på hörnet.
I åratal köpte jag semesterminnen som kunde användas i eviga tider, eftersom de var så originella och absolut inte gick att köpa i närmsta centrumbutik. Ett par spanska skor, en italiensk väska, en engelsk tekanna, ett tyskt vitvinsglas, en grekisk t-tröja.

Visst kan man väl fortfarande ha tur och springa på ett och annat som känns kul att ta med hem, men inte händer det ofta.
Nu har jag precis återvänt från London och Oslo.
Tomhänt.
Det är naturligtvis en fråga om pengar också – och stil. Vivienne Westwood är lättare att hitta i London än i Sverige, men eftersom hon aldrig skapat ett klädesplagg som jag skulle kunna få plats i blir det rätt ointressant, alldeles oavsett prislappen.

Men eftersom jag gärna kollar på prislappar inser jag också, att vi inte bara kan köpa samma saker här hemma. Det blir billigare dessutom (fast då bortser jag förstås helt från vad själva resan kostar).
Lindex i Oslo tar lika mycket betalt i norska kronor som Lindex i Arvika, på andra sidan gränsen, tar i SEK. H&M-kollektionen i London blir dyrare än samma H&M-plagg i Stockholm. Och går vi till lite mer exklusiva ställen är resultatet ungefär det samma: liknande eller identiska varor. Som går att få hemma, till bättre pris.
Det hjälper föga att London har Mid Season Sale i vart och vartannat skyltfönster.
Tji originella prylar och absolut inga fynd.

Den som gör en resa har möjligen ett och annat att berätta men alltmer sällan något kul kap att visa upp vid hemkomsten.
Alltså var det bättre förr.
Då började julskyltningen dessutom inte i oktober som nu, i London.

Copyright Klimakteriehäxan