fredag, september 01, 2006

I svartaste Afrika

Nu för tiden verkar det vara inne bland svenskar att skriva böcker om Afrika.
Lennart Hagerfors skildrade sin barndom som missionärsbarn i Kongo, Svante Weyler for till samma trakt och skrev en bok han också, och nu senast har Johanna Nilsson gett sin syn på mormors och morfars tid som missionärer i Afrika och vad det har betytt för senare generationer, bara för att ta några ganska färska exempel.

Låt mig nu genast bekänna: Weylers och Nilssons böcker har jag inte läst, men sett och hört talas om, och dessutom hört författarna själva tala om dem. Hagerfors har jag läst och den tyckte jag var bra, fast inte jättebra.
Men nu har jag slukat en annan bok som har handlingen förlagd till afrikansk miljö. Jag slängde mig lystet över när jag fick den i min hand. Gör det du också!

Redan omslaget är spännande – även om man är hygglig nog att inte jämföra det med utsidan på Weylers bok, som närmast förefaller vara ett skämt (förlåt).
Men det är inuti det blir intressant på riktigt.
För här handlar det inte bara om det svarta Afrika, det handlar om det svartaste Afrika.
Ett Afrika där hiv och aids sätter djupa spår, där bristen på information, vård och skydd är skriande, där fattiga flickor bara får finna sig i gamla dåliga traditioner, där amatörmässiga aborter ofta leder till döden, och där vidskepelse fortfarande är ett begrepp att räkna med.

Boken, som är en debutroman, heter ”80° från Varmvattnet” och är skriven av Karin Alfredsson. Hon har som journalist tillbringat en hel del tid i olika delar av Afrika, och det märks. (En förklaring till den lite kluriga titeln: Varmvattnet är en by som faktiskt finns, den ligger i Västerbotten, inte långt från författarinnans barndomstrakter.)

I den svenska läkaren Ellen Eng har Alfredsson skapat en huvudperson som är tänkt att återkomma i fler romaner. Här i den första ägnar hon sig åt att, med ett forskningsprojekt som täckmantel, smuggla medicinsk utrustning till behövande ute på den afrikanska landsbygden. Ellen Eng har ett engagerat nätverk av modiga kvinnor att samarbeta med, men något går fel – jag ska inte avslöja vad, eftersom jag tycker att ni ska läsa historien själva.

Boken kallas thriller, och det är den förstås på sätt och vis, men jag tycker att dess stora värde ligger i att det känns som om man faktiskt varit med där, i den svarta afrikanska natten. Den krypande olustkänslan när trollkonster dyker upp utanför hyddan är konkret. Och det är direkt sorgligt – och tänkvärt – att vara med om hur en gravid tonårsflicka dör alldeles i onödan.
I svartaste Afrika, mellan hårda pärmar.

Copyright Klimakteriehäxan

”80° från Varmvattnet” av Karin Alfredsson
ISBN: 91-7037-178-4 (inb.)
ISBN: 978-91-7037-178-3 (inb.)

4 kommentarer:

  1. Anonym6:01 em

    Måste erkänna jag är inte bra på det där att läsa böcker nu för tiden. Mest faktaböcker som står i min närhet nu.
    Var inom den där länken. Ja det där med att vattna blommorna med kaffe gör jag ofta.. får kanske tänka mej för.
    Ha de gott.. trevlig helg.

    SvaraRadera
  2. Det låter intressant.
    Jag läste igår om Johannas nya bok - och "Längta hem" har jag läst. Jag tror ändå inte att det är Afrika som är "huvudperson" i de böckerna utan Kallelsen. Jag läste Längta hem med stor behållning eftersom min barndom präglades av samma Kallelse. Naturligtvis kommer jag att läsa Johannas bok också - fast den fick inte så jättebra kritik i Kyrkans Tidning.

    SvaraRadera
  3. Karin Alfredssons bok måste jag kolla in.
    Jag kan rekommendera Mercedes-Benz-syndromet av Gretelise Holm, som ger ungefär den känslan som du beskriver: att man faktiskt är i Afrika.

    SvaraRadera
  4. tack, det var en för mig helt okänd förf. och bok!

    SvaraRadera