lördag, december 09, 2006

En del drömmer om rymden

Mycket har man drömt om i sina dagar.
Men aldrig har jag önskat att just jag skulle få fara till månen eller någon annan avlägsen planet i yttre rymden.
Det är inte den sortens äventyr som lockar mig, inte det minsta.
Nog för att vi är åtskilliga som lagt oss i träning inför semesterresan till en solig strand, med strikta matrestriktioner och utökat motionsprogram. Men det har ju då handlat om att försätta kroppen i presentablast möjliga skick, i förhållandevis lite kläder.

De supertränade riktiga långresenärerna som kallas astronauter får aldrig visa upp sina spelande muskler, tvärtom. I deras fall handlar det om heltäckande overaller, stela som rustningar. Mer obekväma reskläder kan man knappast tänka sig.
Och hela världen vill veta hur du går till väga för att kissa och bajsa, med blöjor och annat som tyngdlösheten kan kräva. För att inte tala om att minsta detalj i din packning blir offentlig. Ideligen avkrävs du dessutom besked om dagsformen, om sinnesstämningen i familjen, om minsta tecken på snuva, om riskerna och om kickarna.

När det sedan drar ihop sig till avfärd kommer honoratiores som Maud Olofsson och Lars Leijonborg farande för att vara med om spänningen och sola sig i glansen av äventyrarna som i vetenskapens tjänst ska skjutas ut i direktsänd tv.
Och den där biljetten till rymdfärjan är det hur som helst en ofantlig kö till. En och annat snuskigt rik privatperson förklarar sig till och med villig att betala astronomiska (haha) summor för möjligheten till en aldrig så kort tur med en rymdfärja.

Christer Fuglesang har jobbat i decennier på att komma ut i rymden. Han har varit nära flera gånger, men det har alltid inträffat något som betytt att resan ställts in.
Han var den av ungefär 400 svenska sökande som gick igenom alla tester och fick jobbet för länge sedan. Kerstin Fredga, fysikprofessor, berättade om uttagningarna i radio härom dagen. Det påstås till och med att hon själv gärna velat vara den som fick chansen.
En annan djärv dam som lär ha drömt om en rymdfärd är Filippa Reinfeldt. Nu får hon kanske flyga med regeringsplanet någon gång emellanåt, på lite lägre höjder.

I natt är det dags igen för ett nytt försök för Fuglesang.
Vet inte om jag önskar att han kommer iväg eller att han får stanna på marken den här gången också.
Själv vill han upp, förstås. Men till skillnad från vanlig flygning, där man alltid vet att man kommer ner på ett eller annat sätt, finns faktiskt den teoretiska chansen att en rymdresenär inte kommer ner. Den där Cobe-satelliten som lett till Nobel-pris i år snurrar till exempel fortfarande i sin bana, förvandlad till rymdskrot. Som tur var sköts den upp obemannad..

Jag är helt enkelt väldigt nöjd över att inte fara runt klotet med uppgiften att knalla ut för ett dagsverke bland planeter och stjärnor.
Man kan vara uppe i natt och följa utvecklingen i direktsändningen. Inte ens det tänker jag göra.
I stället kryper jag till kojs och hoppas att inget far i luften på fel sätt medan jag ägnar mig åt min dygnsvila.
Men ET tyckte jag var söt på den tiden det begav sig. Det var rätt nivå på rymdäventyr för min del.

Copyright Klimakteriehäxan

1 kommentar:

  1. Men jag ska ändå vaka inatt och se, hur det går för Christer Fuglesang, skönt och bekvämt i tv-soffan :)

    SvaraRadera