måndag, december 04, 2006

I skydd av en barnvagn

Du kommer i din bil på en tämligen flitigt trafikerad gata – den kan t ex heta Hornsgatan och ligga på Södermalm i Stockholm.
Det är morgonrusning, visserligen i avtagande, men det är ändå tätt mellan bilar, bussar och cyklar.

Med jämna och ojämna mellanrum har man målat vita streck tvärs över gatan. Vid strecken står en skylt i blått-vitt-svart. En gubbe går med långa kliv på vita streck. Han brukar kallas för Herr Gårman och har, faktiskt, varit en källa till irritation bland rabiata feminister, som anser att han borde vara kvinna eller åtminstone ha kjol.

Men de där strecken, de gäller ändå för såväl män som kvinnor. Och inte sällan har den där skylten sällskap av ett trafikljus, ett alldeles vanligt trafikljus som visar rött och gult och grönt för bilar och rött eller grönt för gående.
Vi ser helt enkelt ett vanligt svenskt övergångsställe, tänkt för att folk till fots utan risk för liv och lem ska ta sig över gatan. Alla sorters fordon ska stanna och släppa fram de gående, det är lag på det. Fast vid röd gubbe får den gående snällt vänta på sin tur.

Nu kommer en
gångtrafikant med långa kliv på trottoaren. Kanske är han på väg till dagis? Han skjuter en barnvagn framför sig. På en så kallad ståbräda åker ett storasyskon i treårsåldern. Nere i korgen ligger av allt att döma ett barn i mindre storlek.

För att komma till det där dagiset eller vad det nu kan vara som är målet måste nu den här tvåbarnspappan ta sig över gatan.
Det finns ett övergångsställe. Det finns ett trafikljus. Gubben lyser röd och kommer med 100 procents säkerhet att bli grön inom den närmaste minuten.
Men väntar den unge fadern på det?
Inte.

Vad gör man då om man har fruktansvärt bråttom, har hand om två barn som åker i och på en och samma vagn och gubben i stolpen fortfarande, efter sju sekunder, är röd?
Jo man tar stadigt tag om barnvagnens handtag och puffar ut den i gatan. På de vita strecken, visserligen, men utan grönt ljus.

Hur går det?
För all del, det blir ingen stor dramatik. Pappan kastar ett öga på de tvärbromsande bilförarna och konstaterar, att ingen verkar ha för avsikt att ramma hans vagn med de två barnen. Alltså törs han följa efter ut i gatan och när han når andra trottoaren är gubben naturligtvis grön, längre dröjde det inte.

Grön i nyllet, fast av illamående, är den bilist som med millimeter till godo undgår att med sin stora Volvo mosa den lilla smäckra barnvagnen. Skär om kinderna av ilska är jag som ser alltihop hända.
Fullständigt lugn och oberörd vandrar pappan med vagnen vidare.
Det gick ju bra.
Den här gången också.

Och hade bilarna inte hunnit stanna hade han ju i alla fall klarat sig själv, för barnvagnen hade fått ta stöten. Någon nytta ska man väl ha av ungarna, eller hur? tänker han antagligen. Om han kan tänka över huvud taget.

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

  1. Bah... hur många gånger har man inte sett det du beskriver (gäller även mammor måste jag bara tillägga). Det känns så vidrigt! För inte så länge sedan blev jag vittne till den "bilolycka" ett sådant tilltag ledde till... Mamman travade vidare, trots att hon måste ha uppmärksammat att det small i bilen som stannade för hennes skull. Tursamt tog en TAXIchaufför och hämtade tillbaka henne... Polisen kom... En person fick föras till sjukhus med nacksmärtor. Men mamman gick därifrån relativt oberörd. Det värsta är att jag har sett henne göra samma sak ....IGEN...hon bor på samma gata som jag så jag ser henne relativt ofta...

    Jag mår illa av den arrogans och totala frånvaro av ansvar en del yngre vuxna visar (tyvärr ofta införögonen på sina barn).

    SvaraRadera
  2. Folk är dummare än man tror... Trafikolycorna har ju ökat efter lagen om företräde, för folk går ut på gatan utan att ens titta. Även när det är halt ute.

    SvaraRadera