Femti öre fattigare

Vad kan man få för 50 öre?
Ja inte är det mycket.
Möjligen en liten lätt snaskbit, av skumtyp, när lösgodiset säljs till extrapris.

Annat var det förr. Jag är så rysligt gammal att jag minns hur man kunde köpa ettöres syrliga pengar och tvåöres kola, storsäljare i kiosken där vi köade på rasterna (det var förstås förbjudet, men kön uppstod ändå). Fast i ärlighetens namn försvann det billigaste godiset rätt snart även ur mitt liv. Å andra sidan kostade Dixi och Rival (ljus respektive mörk chokladkola, Rival var godast) bara fem öre, så där räckte den där blanka slanten – den var silverfärgad – som ordentligt uppåttjack för tandtrollen, tillsammans med ett kalori- och kolhydrattillskott som ingen människa någonsin mått bra av.

På den tiden fanns det faktiskt, tro det eller ej, en hel drös med småmynt förutom 50-öringen: 1-öring, 5-öring, 10-öring, 25-öring. En efter en har de strukit med, i takt med att den ekonomiska verkligheten förändrats.
Och nu är det alltså dags igen. På fredag är nämligen 50-öringens historia all.

Nu är det förvisso så, att även om inte man kan använda slanten i handeln går den fortfarande att växla in på banken, ända fram till den sista mars nästa år. Sedan är de kvarglömda skramlande mynten metallskrot.
Vad händer då med priserna i butikerna?
Väldigt lite. Du som handlar med kontokort kommer inte att märka någon skillnad, örena finns med trots att de inte existerar ”på riktigt”. Betalar du kontant rundas priset av till jämna kronor.

Kommer vi att sörja och sakna den sista ”öringen”, nu när vi så att säga blir 50 öre fattigare?
Kanske inte. Man kan ju hoppas att börsen hålls välmatad med bara enkronor, femmor och ”guldpengar” i stället. På min bild ser du ett litet blankt hjärta bland mynten. En present från en vän. Hjärtat ska hjälpa till och göra så att min portmonnä aldrig är tom …
Mina 50-öringar verkar i alla fall redan ha försvunnit.

Copyright Klimakteriehäxan

Andra, bättre behövande, kan få glädje av dina 50-öringar - läs här!